Kaka på kaka

Älskar förvaring när den är funktionell OCH snygg. Alltför många gånger är snyggt det mest utmärkande draget – det funktionella sekundärt – vilket gör att det inte fungerar – hur snyggt det än är.

Givetvis är inte det motsatta önskvärt heller – om det nu inte är något som ska användas för förvaring där det inte syns. För livstidsförvaring på vinden eller i källaren. Då räcker det alldeles utmärkt med osnyggt funktionellt.

En ovanligt lyckad kombination av både och är en kakburk som jag lyckades lägga vantarna på i en second hand-affär och som får jobba OCH pryda sin plats under dessa kakintensiva veckor. Kaka på kaka i en form som adderar och ger mycket utrymme på liten plats.

Kaka på kaka - förvaring när den är som allra bäst!

Kaka på kaka – förvaring när den är som allra bäst!

 

Skaka av

Vinden viner runt husknuten. Fönsterrutorna skallrar. Träden ruskas om.

Marken är täckt av ett strössel av bruna barr. Tänker att det nog trots allt är ganska skönt för träd att skakas om av vinden. Den hjälper till att skaka av och bort allt gammalt. Allt torrt. Allt dött. Och ger plats för nytt att ta plats. Nya skott. Nya grenar. Ny livskraft.

På samma sätt har jag märkt att rörelseformen Nia kan. Genom att inkorporera skakningar i rörelsemönstret hjälper jag kroppen att skaka av och bort. Hjälper kroppen att skaka lös sådant som sitter fast. Både fysiskt och mentalt. Märker att det är svårt från början. Men att det blir lättare och lättare. Kommer på mig själv att skaka till ibland för att kroppen behöver det där och då.

Känner jag mig nervös någon gång. Kanske inför ett viktigt samtal. Ett framträdande. Något som gör att jag blir spänd och inte riktigt kan andas så djupt och lätt som jag vill kan det hjälpa att skaka axlar och bröst, en rörelse som inom Nia kallas ”shimmy”. På samma sätt hjälper det att skaka rumpa när jag känner mig stel i ryggen – kanske har stått länge – eller bara behöver få access till mer energi. Eller också göra som träden. Bara skaka armarna där de hänger längs efter kroppen – som trädens grenar. Lyfta en fot i taget och skaka från höften ner i tårna. Och sedan känna efter hur spänningar och annat har skakats av. Enkelt och skönt!

20130301-085146.jpg

Förvaringscoachning

Funderar du någon gång på ordningen i ditt hem? Börjar oordning bli ett problem? Försvinner viktiga papper? Hinner presentkort bli för gamla? Ägnar du mycket tid åt att leta efter saker?

Mitt första och enklaste råd är att lokalisera var du ska starta – och stanna kvar där tills du är klar.

Men var ska man starta? På den plats – i det rum – där allt verkar stanna upp och oredan växer. Det är troligtvis INTE på vinden utan förslagsvis i hallen, arbetsrummet eller köket. Någonstans där högarna växer sig större än någon annanstans.

Starta där – och stanna där. Ge det en kvart om dagen. Kanske lite längre en dag när det känns bra. Kanske göra något annat när orken inte riktigt räcker till.

Sortera i 4 S: slänga/sälja/skänka/spara. Se till att det som sorteras och ska ut ur hemmet inte blir kvar i hallen/garaget/förrådet. Har du svårt att processa det vidare be en vän att göra det.

Spara i bra lådor. Livstidsspara otillgängligt (innersta vindsförrådet). Annat förvarar du efter användningsfrekvens. Använda ofta=nära. Använda sällan=längre bort (kanske t o m otillgängligt).

Så…hitta platsen/rummet…starta där…stanna där. Lycka till!

Ångestförvaring

Har du en låda i köket, en garderob i hallen eller ett förråd i källaren eller på vinden som du ogärna tittar i?

Argumenten varför det får fortsätta vara är många. Men faktum kvarstår.

Tömde min vind för ett par dagar sedan. I och för sig påbjudet av en kommande flytt, men ändå. Och med ens känns huset lättare. Hör ständigt samma sak från andra som rensar. En lättnad i kroppen och en annan känsla i hemmet.

Läste i en bok för ett tag sedan något som Bodil Malmsten hade skrivit om lycka. Att du blir lycklig av att städa en låda. Och om du inte blir lycklig har du i allafall en städad låda.

En städad låda - som håller sig städad!