Hus till låns

”Jag ser det som att vi har huset till låns ett tag, under tiden vårdar vi det så gott vi kan.” En mening som sammanfattar allt om hur jag ser på husägande. Ett citat från reportaget ”Hem i harmoni” i Elle Interiör nr 8 2012.

Du som har läst min blogg tidigare vet att jag är en förvaltare. Och har alltid varit en. För mig är det självklart att vårda det som finns omkring mig. En utmaning att se möjligheter. Med synen på att du har huset till låns ett tag handlar det inte om dina behov och din smak utan mer om husets. Att se vad som passar. Att renovera med vördnad. Att gå ytterst varligt fram.

En tillsynes enkel sak att förhålla sig till är husets byggår. En annan sak är de ursprungliga ritningarna och tänket kring varför lösningar ser ut som de gör. Oftast finns det en bakomliggande tanke bakom allt. En tanke många gånger värd att bevara.

Jag bodde tidigare i ett 50-talshus. Först som barn. Sen som ung vuxen fram till nu. Älskade det bevarade 50-talsbadrummet med det aquagröna kaklet upp till brösthöjd med inkaklat badkar. Älskade det inbjudande behändiga formatet.  Behöll under alla år den ursprungliga planlösningen. Lockades av att riva väggar, men gjorde det aldrig. Dock byttes lister och foder till mer lantliga – vilket jag ångrade några år senare och funderade på att byta tillbaka till enkla, släta.

Jag tror på att bo in sig och lära känna sitt hus. Alltför många startar sitt husboende genom att riva ut allt och göra om och göra nytt. Många gånger blir det saker som kommer att göras om igen då förändringar gjordes som passade då och inte sen. Medan om det hade väntats hade kunnat fungera både då och sen. Och med tanken på att du bara har huset till låns under några år måste blicken placeras lite högre. Det som görs är inte bara nu utan också sen. Vissa saker går att korrigera – som mina lister och foder. Men har du bytt ut och kasserat alla originalfönster, slängt ut en fungerande kakelugn eller huggit ner husets vårdträd går inte det att göra ogjort.

Vill du ha inspiration föreslår jag att du lyssnar på Göran Gudmundssons sommarprat om sitt älskade Ruttneros. Ett prat om ett tillsynes hopplöst projekt, men som roddes i hamn. Ett prat om att vårda och lyssna in. Ett prat om möjligheter och förvaltande.

"Är det här originaltapeten?" En fråga som visar att renovering har gjorts genom att lyssna in huset.

 

Vårdträd

Har länge beundrat träden som arnfridsson art & steel skapar och idag har jag äntligen ett eget – med mitt älskade barndomshemsäppelträd som förlaga.

Ljuvligt vridna grenar och rötter som ljuset spelar i. En fröjd för ögat och ett fantastiskt sätt att ta med mig mitt älskade träd till en ny adress då mitt älskade barndomshem är till salu och jag snart ska flytta härifrån. Tack Sussie!

Original och kopia - enastående vackert!

Det lilla trädet - se på skuggorna...helt magiskt!