Nytt år – nya rörelser – ny energi

Kickstartade detta år i torsdags med Nia på Ester & Co i Sundsvall – och vilken start det blev – passet fullt – t o m överfullt. Det märks verkligen att året har startat. Att många har lovat sig själv – att komma igång, att ändra på gamla vanor, att göra något nytt – för att må och fungera bättre i vardagen och det levande livet.

För tredje vårterminen i rad kör jag också igång med Nia på Åkersviksskolan i Sundsvall. Samma tid och dag som under hösten – tisdagar kl. 18:45. Det finns gott om parkeringar på gården framför huvudentrén – och du behöver inte föranmäla att du kommer.

Hur kan Nia hjälpa dig att komma igång? Hur kan Nia få dig att ändra gamla vanor och göra något nytt? Och hur kan Nia göra att du fungerar bättre i vardagen och i det levande livet?

Nia jobbar med hela dig – utifrån och in – inifrån och ut. Med en mix av rörelser och intensivitetsnivåer kan du i varje stund hitta det som passar just dig just då. I Nia blandas kampsport med dans och yoga – och drivkraften är pleasure – inte pain. Med Nia får du ett förhållningssätt till den som är du som gör att du tar hand om dig bättre och uppskattar den och det som är du på ett innerligt och ödmjukt sätt. Nia hjälper dig att dansa genom livet – på lätta fötter – med ett stilla sinne – med huvudet högt – och med ett ödmjukt hjärta.

Låter det spännande! Ta det som en inbjudan! Kom till Åkersviksskolan på tisdagar kl. 18:45 eller till Ester & Co på torsdagar kl. 17:50 (boka din plats via Ester & Co).

The body´s way - bild från nianow.com

The body´s way – bild från nianow.com

Röra mig som om jag älskar mig själv

Hittade en text som jag skrev för fem år sedan. Och när jag läser stycke fem blir jag extra varm. Inser hur viktigt det är att formulera sin längtan i ord. Jag skrev då om att jag längtade efter att röra hela mig – på ett sätt som skulle stärka mig – inifrån och ut och utifrån och in – prestationslöst. Och hur jag med facit på hand vet att jag just hittade det i NIA – ett par år efter att jag hade skrivit ner min längtan.

”Din kropp är byggd för att vara i rörelse. Det är viktigt för att allt ska fungera som det ska. När du är liten sker det naturligt i leken, men krymper snart ihop till något obefintligt om det inte underhålls och utmanas. Att vi har olika rytm är lätt att se när du tittar på en grupp små barn. Vissa är mer högt än lågt – medan andra rör sig betydligt lugnare. Hur du går vidare härifrån är avgörande för om det är något som kommer att bestå och fortgå. När det nu än sker i livet. Vissa stannar aldrig upp. Andra kommer aldrig igång, men borde. Extremer åt båda håll – obalanser som förr eller senare kommer att kännas. Det tar sig olika uttryck – värk, sömnlöshet, benskörhet, nedsatt immunförsvar och viktproblem.

Vill du gå från obefintlig rörelse så börja röra dig i vardagen. Cykla istället för att ta bilen. Träffa en vän och gå en promenad tillsammans. När du väl börjar känna att du mår bra av det kan du gå vidare med längre promenader/cykelturer eller leta upp träningsformer som passar för dig. Tänk och känn efter vad du tyckte om som barn. Var ärlig med dig själv med vad du vill göra och gå ut i ett lagom tempo. Allt är inte rätt för alla. Vissa behöver mer explosivitet, medan andra mår bättre av lugnare träning. Vet du inte riktigt vad du ska göra så fråga runt vad som finns. Fråga någon som du litar på och som känner dig om vad som skulle kunna passa för dig. Om du hittar rätt är chansen större att du kommer att trivas med din träning och fortsätta med den. Vinsterna med träning vet du redan och ganska snart efter att du har kommit igång kan du börja njuta av dem.

För mig är träning en stor social bit. Du blir delaktig i ett sammanhang och det blir i sin tur en positiv bit i livspusslet. Varva stunder med dig själv, träning med en vän eller i grupp. Alla delar behövs för att bygga upp. Alla saker ger – fast på olika sätt. Ensamträning skapar utrymme för tankeflödet och ger kanske tillfälle för insikter som annars inte skulle komma. En promenad med en vän skapar dynamiska samtal – ett tillfälle att bolla idéer och tankar – en hel liten arbetsprocess i sig. Gruppträning genererar energi som lyfter både dig och gruppen. Du orkar lite mer, blir inspirerad och delar med dig av dig själv – om än subtilt.

Vad du gör spelar egentligen inte så stor roll – huvudsaken är att du gör det. Har du inte varit i rörelse på ett tag är det bra att gå ut sakta för att vänja sig vid det nya – vänja muskler, leder och hjärta för belastning och utmaning. Men också huvudet – att gå från ett stillasittande liv till ett i rörelse skapar i vissa fall stress och kan i sämsta fall göra att du slutar innan du ens har börjat. Träningskort och utrustning är inhandlat – men energin saknas. Eller också börjar du träna. Du går ut hårt och sneglar på de andra i träningshallen. Lyfter lika tungt som de gör och pressar dig lika hårt utan att lyssna inåt vilket i värsta fall kan resultera i att du går sönder.

Det som slår mig när det gäller rörelse är att mycket av det som är organiserat är flåsigt, hurtigt och snabbt. Det ska vara effektivt och ge snabba resultat och ju ondare det gör desto bättre är det. Du förmodas vilja hänga med – och många gör det. Jag har också gjort det, men känner inte för det längre. Jag vill ibland jobba långsamt. Hinna känna efter och känna in. Jag vill andas och påminnas om att göra det. Framför allt vill jag hinna göra rätt. Jag vill hinna sträcka ut. Stundtals ensam med mina egna tankar – helt vänd inåt. Och jag tror inte att jag är ensam. Många söker och behöver detta – men det är ofta svårt att hitta. Yogan fyller en del av detta behov, men i många fall har den också kommit att handla om att prestera. Jag vill ha en ny rörelse – en rörelse som får ihop det inre med det yttre. Som stärker från båda håll och som ger oss en paus ifrån omvärldens brus och krav. Det finns plats för det – det är bara att ta den platsen. Att fylla ut tomrummet och ge utrymmet. Många kommer att komma – det är jag övertygad om. Jag vet att min längtan inte är ensam.

Du behöver rörelse i ditt liv och träning behöver kontinuitet. Stanna aldrig upp. Den enda du sviker är dig själv. Vill du verkligen det? Är det halt ute så gå inne. Träffade en 85-årig tant i ett höghus med hiss. När det var för halt att gå ut så tog hon hissen ner och gick sedan sju trappor upp – om och om igen. En inspirerande historia ur det verkliga livet!”

Söker du ny inspiration och längtar efter att röra dig som om du älskar dig själv – genom att ge din kropp vad just den behöver – utan att det ska göra ont, utan prestation – efter vad du behöver idag – kom på Nia. I Sundsvall är du välkommen till danslokalen på Åkersviksskolan på tisdagar kl. 18:45. Vi rör oss barfota i sköna kläder. Ingen föranmälan.

Närvaro - här och nu. Bild från nianow.com

Närvaro – här och nu. Bild från nianow.com

Fortsätt

Det är lätt att ge upp. Tappa modet. Få slut på ork. Känna att en paus skulle vara det allra bästa. Men att starta upp igen efter att ha givit upp – efter att ha tappat modet – efter att ha slut på ork – är så mycket mer energikrävande än att helt enkelt fortsätta. Lite som känslan av att stanna i en uppförsbacke.

Så fortsätt. Även fast du tappar modet – känner att du får slut på ork – eller intalar dig att du behöver en paus. Fortsätt på det sätt som passar dig där och då. Är du i en träningssituation fortsätt att röra dig – även små rörelser är rörelse. Sitter du på en tenta – gå vidare till nästa uppgift – jobba dig vidare framåt. Har du givit dig in i något – fortsätt att ge det av din energi. Fortsätt för att visa för dig själv att du inte är den som ger upp och du kommer att hitta både modet och orken igen!

Frostig fröställning i vintersol - en vinter som äntligen kom!

Frostig fröställning i vintersol – en vinter som äntligen kom!

På en promenad

Minns en gång för många år sedan – under en period av mitt liv då min motion bestod av långa hundpromenader. Minns en hälsoundersökning på en ny arbetsplats. Minns hur sköterskan rynkade på pannan då jag som svar på hennes fråga om träning berättade om mina hundpromenader. Att det minsann inte räckte som träning. Och hur lång i ansiktet hon blev när jag satte mig på träningscykeln och presterade toppresultat.

Visste redan innan jag satte mig på den där cykeln att jag var i bra form. Jag hade självförtroende. Och kunde ta hennes negativa inställning till promenader med en klackspark. Men funderade och funderar fortfarande ibland på hur ett sådant bemötande känns för någon som kanske precis har börjat röra på sig. Som känner att det känns bra, men får höra att det inte räcker – och kanske inte fortsätter.

Jag har fortsatt promenera. Och ler nöjt när jag ser hur det med jämna mellanrum kommer rapporter om det jag och många andra alltid har vetat – men som det känns skönt att få svart på vitt. Alla positiva sidor med en promenad. Det enkla och skonsamma sättet att ta hand om sin kropp – och sin knopp. Och när det ser ut som nedan kan det också bli ett smått magisk upplevelse. Vackert så att det nästan gör ont.

20140120-093435.jpg

Långsamhetens lov

Står på mataffären och ska köpa pasta. Och kommer på mig att tänka att jag väljer att köpa en som ska koka länge. Har fått för mig att jag får mer – att om det tar längre tid så får den den tid den behöver. Eller kanske den tid jag behöver.

Något som ger tid är att baka med mindre jäst än som står i receptet. Senast blev det 1/2 paket jäst till en deg på 1 liter (som enligt receptet behöver 2 pkt). Och resultatet blev fina frallor – men jästiden dubbelt så lång. Tid att använda till annat. Och tid som inte behövde användas för att handla mer jäst – en stund som kunde fångas just där och då – tid som blev frallor.

Att cirkulera inredningen hemma ger tid. På samma sätt som att baka även då det finns för ”lite” jäst. Att göra av det som finns. Helt enkelt genom att göra med det du kan, med det du har, där du är. Flytta saker eller möbler och ställa i nya rum eller lägga på andra ställen.  Att växla kuddfodral, filtar och gardiner vår och höst. Lägga undan efter säsong och ta fram igen. Ett flöde som ger tid över till annat.

Älskar att ha tid. Ta bara en sådan sak som att ringa en vän eller träffas fysiskt – och känna att det mötet får ta så lång tid det behöver. Så mycket som hinner sägas. Så mycket som kanske inte sägs, men som ändå hinner förmedlas. Bara att bekräfta varandra genom att ge av sin tid.

Att låta träning ta tid. Att inte alltid tänka att det ska gå att göra snabbt. Att göra långsamt och länge. Att känna och att lyssna sin kropp. Höra vad den mår gott av. Lyssna efter vad den längtar efter. Ge den den tid den behöver. Och låta det få ta tid. Att låta långsamt sjunka in och långsamt ge ny kraft och långsamt bygga något hållbart som kommer att räcka länge.

Och apropå långsamt behöver vi nog alla ha det lite mer långsamt. Långsamt som i att längta – längta efter någon, något eller någonstans. Och kanske stanna lite längre i känslan av långsamt – för att få tid att verkligen känna efter vad vi längtar efter. Och ge oss tid att göra just det.

20140117-091440.jpg

Nya dimensioner

Igår kväll fick jag förmånen att vara talare på ett talarevent som heter Pecha kucha night. En intressant presentationsform där varje talare visar 20 bilder och varje bild visas i 20 sekunder. Så varje talare har 6,40 minuter i rampljuset.

Gårdagkvällen hade nio talare och vi fick höra om allt från pinuppfotografering och lust till vintillverkning och bokbinderi.

Jag pratade om hållbarhet. Om det faktum att mycket av det vi konsumerar hamnar i soporna. Att vi gör medvetna val att köpa saker vi vet att vi inte kommer att behålla speciellt länge. Att vi följer mode och trender och gör om hemma och köper saker som vi vet inte kommer att vara – att vi kommer att behöva göra om – att vi kommer att behöva köpa nytt.

Men att det glädjande nog också är ok att välja begagnat – att ta hand om det som har funnits och finns och som kommer att finnas länge till. Och att välja långsiktigt hållbart sådant du verkligen tycker om bygger hem som är unika, trivsamma och personliga. Hem att längta hem till. Hem som inte behöver förändras, hem som är bra som de är, hem som är sköna att vara i.

Slippa känna att du saknar något. Att du måste handla nytt. Att kunna återvinna sådant du har använt klart. Slitit ut. Och att det kanske är dags för ett REP-avdrag – som tillägg till RUT och ROT. Som kan användas för att reparera kläder, möbler och vitvaror. Och att välja kvalitet när du köper nytt. Från leverantörer som har en hållbar tanke från design till produktion. Och köpa sådant du verkligen tycker om och vet att du kommer att kunna förvalta länge. Och apropå att förvalta länge är jag oändligt glad att få förvalta en folkdräkt – som både min mormor och mamma har haft. Och som säkert mina döttrar kommer att ha.

Hållbarhet handlar också om hur vi tar hand om oss själva. Nu handlar mycket om quick fix. Vi vill ha snabba, effektiva dieter och dito träningsformer. Ett förhållningssätt till oss själva som inte är långsiktigt hållbart. Vi borde istället titta på kombinationer som passar var och en av oss. Som de unika personer vi är. Både när det gäller träning och vad vi stoppar i oss. Med det kommer en medvetenhet som gör att vi blir tryggare med var vi står. Och kommer att göra val som är långsiktigt hållbara – både när det gäller vad vi omger oss med och hur vi tar hand om oss själva. Och att vi kan ta inspiration från naturen. Från det naturliga kretsloppet, årets cykler och långsamheten. För det är hållbart.

Pecha kucha #13

Pecha kucha #13

Sensommarfunderingar

När sensommaren är som allra bäst blandas sommar med höst och luften för med sig doften av mogna äpplen och vinbär. Passa på att plocka det som finns i din trädgård. En uppmaning som jag nu – efter att ha haft en dignande trädgård, men inte längre – inte alltid tog fasta på när allt fanns inom räckhåll. Orkar du inte ta hand om dina äpplen plocka och ta med till skolan, arbetsplatsen eller äldreboendet. Och du som ingen trädgård har var inte rädd att fråga de som har.

Äppelrikedom

När sensommaren övergår i höst är det också dags att dra igång med träning och andra aktiviteter. På tisdag kör jag igång med NIA igen på Åkersviksskolan – i danslokalen vid huvudentrén. NIA är en rörelseform för både body & mind. En rörelseform som hjälper dig att må bättre och trivas mer i din egen kropp. De som har provat berättar att NIA har gjort dem mer avstressade, mer rörliga och att de har fått mer tonade muskler. En NIA-klass tar ca en timme, men upplevs ofta kortare då vi är i konstant rörelse.

Hemma har översynen inför hösten börjat. Fler lampor har plockats fram. Noteringar om att timers ska inhandlas har gjorts. Värmeljus har bunkrats. Ljuslyktor letats fram och börjat användas. Rensar i barnens garderober. Ser över de vinterkläder som kan komma att användas. Lagar det som behövs. Skickar vidare allt utrensat. Kastar det som behöver kastas. Uppdaterar förrådslistor – lägger till och drar ifrån.

Behöver du ett handtag för att komma vidare hemma är jag bokningsbar för konsultation. Få hjälp med att göra så att logistiken fungerar bättre eller att hemmiljön blir mer trivsam. Det behövs oftast lite för att förändra mycket. Allt handlar om vad du vill, var du börjar och vad du gör.

Önskar dig sköna sensommardagar!

 

Nia!

Har du inte provat ännu är du varmt välkommen! Det sista Nia-passet på Åkersviksskolan för den här terminen körs idag.

Kom i sköna kläder. Vi rör oss barfota till medryckande, härlig musik.

Åkersviksskolans danslokal kl. 17:30-18:30. Kostnad: 100 kr

Höstens Nia-pass kör igång samma tid och samma plats den 3 september.

Varmt välkomna!

Om Nia i Dagbladet

I dagens Dagbladet är det ett reportage om Nia och att jag har tagit Nia till Sundsvall. Du kan läsa reportaget här.

Har du inte provat är du välkommen att droppa in tisdagar kl. 17:30-18:30 på Åkersviksskolan i danslokalen vid huvudentrén.

Det är en rörelseform som passar alla åldrar och alla träningsnivåer – allt från du som vill komma igång till du som har tränat annat länge.

Vi rör oss i sköna kläder och barfota.

Välkommen!

Nia-träning. Bild tagen av Sofie Wiklund, Dagbladet.