Långsamhetens lov

Står på mataffären och ska köpa pasta. Och kommer på mig att tänka att jag väljer att köpa en som ska koka länge. Har fått för mig att jag får mer – att om det tar längre tid så får den den tid den behöver. Eller kanske den tid jag behöver.

Något som ger tid är att baka med mindre jäst än som står i receptet. Senast blev det 1/2 paket jäst till en deg på 1 liter (som enligt receptet behöver 2 pkt). Och resultatet blev fina frallor – men jästiden dubbelt så lång. Tid att använda till annat. Och tid som inte behövde användas för att handla mer jäst – en stund som kunde fångas just där och då – tid som blev frallor.

Att cirkulera inredningen hemma ger tid. På samma sätt som att baka även då det finns för ”lite” jäst. Att göra av det som finns. Helt enkelt genom att göra med det du kan, med det du har, där du är. Flytta saker eller möbler och ställa i nya rum eller lägga på andra ställen.  Att växla kuddfodral, filtar och gardiner vår och höst. Lägga undan efter säsong och ta fram igen. Ett flöde som ger tid över till annat.

Älskar att ha tid. Ta bara en sådan sak som att ringa en vän eller träffas fysiskt – och känna att det mötet får ta så lång tid det behöver. Så mycket som hinner sägas. Så mycket som kanske inte sägs, men som ändå hinner förmedlas. Bara att bekräfta varandra genom att ge av sin tid.

Att låta träning ta tid. Att inte alltid tänka att det ska gå att göra snabbt. Att göra långsamt och länge. Att känna och att lyssna sin kropp. Höra vad den mår gott av. Lyssna efter vad den längtar efter. Ge den den tid den behöver. Och låta det få ta tid. Att låta långsamt sjunka in och långsamt ge ny kraft och långsamt bygga något hållbart som kommer att räcka länge.

Och apropå långsamt behöver vi nog alla ha det lite mer långsamt. Långsamt som i att längta – längta efter någon, något eller någonstans. Och kanske stanna lite längre i känslan av långsamt – för att få tid att verkligen känna efter vad vi längtar efter. Och ge oss tid att göra just det.

20140117-091440.jpg

Tacksam

Många gånger tar vi för givet. Allt vi har. Alla möjligheter som erbjuds. All komfort som bara finns där. Varje dag. När som helst.

Kanske skulle vi må bättre av att stanna upp oftare – och känna tacksamhet över att vi har något som inte är självklart för alla.

Just nu känner jag mig extra tacksam över att jag har ett varmt hem. Att jag har en kropp som mår bra och som ger mig möjlighet att röra mig som jag vill, när jag vill och hur jag vill. Att jag har tid över att bara vara.

Tacksam över att tvättmaskinen fungerar och att jag har kläder att tvätta. Tacksam över att kylskåp, frys och skafferi är fyllda av mat och att jag varje dag kan ge mig och min familj det vi behöver. Tacksam över att jag inte har något att oroa mig för.

20140116-151800.jpg

À la 5:2

Ibland rullar allt på. Det funkar. Inget som halkar efter. Allt finns det tid och ork för. Men ibland är det inte så. Det känns som om det rullar på alldeles för fort och ingenting blir ordentligt gjort – vare sig det gäller vad vi äter, hur vi tränar, hur vi tar hand om vårt hem och hur vi sköter vårt jobb.

Funderade på hur det skulle kunna bli bättre. Tänkte på att vi kanske inte behöver göra allt hela tiden. Att 5:2 skulle kunna vara en modell – men inte som ni känner den. Utan bara som en modell för det som behöver göras. För att även få tillfällen att inte göra.

Ta t ex städning hemma. Det går ju att städa ihjäl sig. Hela tiden. Varje dag. Men med tillämpning av 5:2 kan du bestämma dig för att låta bli 5 av veckans dagar och bara ägna dig åt städaktivitet någon gång under 2.

På samma sätt är det med tvättstugan. Få av oss har så lite kläder att vi måste tvätta varje dag. Vi skulle alla kunna låtsas att, även om vi har egen tvättstuga, att vi bara kan använda den 2 dagar i veckan – låta den vila alla andra dagar. Och kanske som en ytterligare vinst börjar ta hand om våra kläder på ett annat sätt – kanske använda dem ytterligare en dag och sluta tvätta i onödan.

Arbetet kan också använda samma modell. Vi arbetar 5 dagar och vilar från arbete i två dagar. Låter enkelt, men kräver för många ett medvetet val – åt båda hållen. Tror att det skulle göra att vi presterade så mycket bättre – på vårt arbete när vi arbetar och när vi gör annat de andra dagarna.

Vad gäller träning beror det på hur du har gjort hittills. Är du en som alltid har tränat och gör det så kanske 5:2 gör att du tränar 5 dagar och vilar från träning 2. Är du på väg upp ur soffan och vill komma igång kanske det är klokt att börja promenera 2 ggr i veckan – för att efter ett tag utöka det till 5 ggr i veckan. Och kanske efter ett tag börja träna 2 ggr i veckan – och fortsätta promenera om det känns skönt och du mår gott av det.

Läste för någon dag sedan att våra plånböcker skulle må bra av 5:2. Att vi medvetet handlar färre gånger per vecka och därmed också inte utsätter oss för frestelsen att handla sådant vi egentligen inte behöver. Men genom att handla färre gånger lägger vi också mindre tid på det och får mer över till annat. Att storhandla mat för en vecka åt gången och kompletteringshandla en gång. Svårare behöver det inte vara.

Och det leder mig osökt in med det som alla kopplar ihop med 5:2 – maten. Tror att vi alla skulle må bra av att ge vår kropp det den mår gott av 5 dagar i veckan. Mat som ger oss näring, energi och bränsle för att göra och orka allt som vi vill. Mat som gör att vi håller oss friska och mår långsiktigt gott. Vad det är är olika från person till person. Veckans två andra dagar kan du unna dig sådant du inte äter resten av veckan. Ingen späkning, bara medvetna kloka val.

Bild från mumsnet.com

Bild från mumsnet.com

 

Walk the talk

Hur ofta säger du saker du verkligen menar? Hur ofta omsätter du dina ord i handling?

Hör mig själv ibland säga saker som jag vet att jag inte kommer att göra. Vet att drivkraften för just det inte finns där. Att det inte kommer att bli av. Försöker att bli bättre på att känna efter direkt och inte säga bara för att säga.

Tänker på hur lätt det är att sätta igång vissa människor som satsar, ordnar och tar sig tid. Men när väl satsningen är där, något är ordnat och något tagit sig tid finns ingen där som tidigare sagt att de så gärna ville.

Tror att vi alla måste bli bättre på att önska sådant vi verkligen vill ha och som vi kommer att nyttja. För det finns så många som önskar och önskar men som kanske inte riktigt menar något med att de önskar. Sänd en tanke till de som går igång på det du önskar – och satsar. Att ge dem av din energi. Av din tid. Så kanske dina uttalade önskningar fortsätter att bli verkliga.

Lätt

Jag blir lätt när det går lätt. Känner det precis nu. Lätt så jag nästan svävar. En känsla som jag vill bära ofta.

Lätt nu för att deklarationen är gjord. Och det var lätt. Mycket lättare än jag hade förväntat mig. Lätt för att jag testade mitt nyinladdade Bank-ID – och det fungerade. Och det gjorde i sin tur att det var lätt att manövrera och anmäla viktigheter på myndighetssidor. Som också i sin tur visade sig gå lätt. Förvånande lätt.

Vet hur det känns i kroppen de gånger det inte är lätt. När jag inte förstår. När inte saker fungerar. När saker och ting inte riktigt går som jag har tänkt. Därför är det så oerhört skönt att det går lätt. Att få känna sig lätt. Och genom det ha tid, energi och lust över till annat.

Plats för en plats

Har länge varit stolt över platsen jag har växt upp på och gärna tagit med besökare till omgivningarna kring den. Tycker att det är viktigt att lära känna platsen jag bor på. Veta vad som har hänt där. Känna mig som en del av det som har varit och är.

Med den kärleken till en plats är det något alldeles extra att ta del av kulturskatter därifrån. Berättelser om personer. Spekulationer kring vad som kan ha hänt och hur det varit. Att få se och nästan kunna ta på historia är magiskt och gör på ett ofattbart sätt att tid som passerat suddas ut en aning. Det abstrakta får form och länken mellan blir synlig. Länken som fortsätter att länka vidare. Med mig och mina barn. Och vår kärlek till platsen.

20121101-231329.jpg

Vad är det som saknas?

Har du balans i livet?

En fråga som kan vara så svår att svara på. Kanske huvudet säger att det finns en viss balans, medan kroppen ropar lite tyst om att det känns lite svajigt. Och vad är balans egentligen? Är balans att du hinner allt som ska hinnas? Är balans att ha extravagansen att säga nej? Är balans att fördela tid rättvist till allt och alla som kräver sin bit?

Hittade en bild som så tydligt beskriver vad du gör med ditt liv. Att det mesta handlar om görande. Om allt som står på listan. Allt som pockar på. Allt som du borde. Allt som ska göra fast det kanske är annat du borde. Saker som kanske håller dig från sådant som egentligt är viktigt. Saker som skulle göra skillnad i ditt liv. Saker som du aldrig kommer att få njuta av för att annat är ”viktigare”.

Vad är det som saknas i ditt liv? Vad kan du låta bli att göra för att få plats för det du saknar? Vad längtar du efter?

En göra-lista...hur göra för att att vara och njuta? Bild från skonahem.com

 

Måndagsuppmaning 9

Hoppas att du har lyckats känna glimtar av la joie de vivre, livsglädjen, under veckorna med måndagsuppmaningar. Dagens punkt har en klar koppling till inlägget om Tid.

I dag skall jag ha en lugn halvtimme alldeles för mig själv för att ta igen mig.

I en nyare översättning av boken finns enbart den första meningen med. Men i min gamla som är tryckt 1950 finns även ett djupare perspektiv som ger dagens punkt ytterligare en mening. En mening som du kan formulera så att den passar dig. En mening som ger mening. Att lyfta blicken en aning och se mer.

Under denna halvtimme skall jag ibland tänka på Gud för att få litet mer perspektiv på mitt liv.

Tid

Att behöva tid. Att behöva en liten stund. Välbehövligt. Livsviktigt. Energibesparande i längden.

För mig är en egen stund en gåva. Ett guldkorn. En andningspaus. Värdefull som inget annat. Den bästa present jag kan få. Något som tillsynes verkar futtigt. Något som är gratis. Något som egentligen känns alldeles självklart. Men ändå ibland så ogörligt och ouppnåeligt.

Jag gör det enkelt. Jag ber om en egen stund. Kan vara svårt att tankeläsa sådana önskningar. Men när den får ord blir den också. Verklig för mig och för de runtom. Jag försvinner bort en stund. Med en bok, med en text eller med en kopp varmt kaffe med mjölk.

Jag gör det enkelt. Jag kan fortfarande vara nära. Min tid behöver inte distans i meter utan enbart i tanke. En tydlig önskan ger distans. Min önskan högt uttalad skapar ett skyddande skal. Jag känner mig lycklig, närvarande i min lilla bubbla av tid. Nära men ändå inte.

Jag gör det enkelt. Jag gör det ofta. Gör mig van. Gör de omkring mig vana. De vet och ser och känner att det gör gott. Att de får mer av mig när jag fått mitt.

Hur kan du enkelt ge dig tid till dig?

Tid för en bok!

Rytm

Du skyndar och försöker få ihop vardagen med arbets-, fritids- och hem- och vilotimmar. Allt går för runt och det finns kanske liten eller nästan ingen tid att reflektera över det som händer. Små barn tittar ofta oförstående på en när man säger att de behöver skynda sig. Det finns inte i deras begreppsvärld – men vi lär dem det. Och så skyndar vi vidare. Allt ska gå så fort. Alla ska helst göra lika. Och vi hinner ofta inte ens vara här när vi är det. Tanken har redan farit vidare. Och alla vet att vi inte borde. Det är inte hållbart i längden att skynda och aldrig vara här där vi är.  Förhållningssättet kräver också att vi egentligen är stöpta i samma form – att alla kan hanteras på samma sätt – men du som har barn vet hur olika barn kan vara. Du som är syskon vet hur olika syskon kan vara. Vissa verkar nästan oberörda medan andra mår dåligt av att skynda. Och frågan är om det går det att skynda lagom?

En intressant fundering är – om mat är lagom god så tänker man inte på det – man bara äter utan att egentligen reflektera. Och så kan det nog vara med det mesta. Är temperaturen lagom varken svettas eller fryser du. Har du sovit dina sju timmar är du kanske lagom utvilad. Har du ett liv i en lagom rytm rullar livet på utan att bråka med dig alltför mycket. Men ett liv som går i otakt ställer till det och försöker kommunicera med dig. Du känner dig otillräcklig, gnällig och olustig i största allmänhet.

Jag är övertygad om att rytmen är väsentlig i en människas liv – det är lite som den säregna tonen som finns i en fiol. Varje människa och varje instrument är unikt. Men det är inte alla förunnade att få leva i enlighet med sin rytm – och det gör i sin tur att du kommer i otakt med mycket runt omkring dig.