Ljud & förgänglighet

Förundras över hur olika ljudbilder kan se ut på olika platser. Och över hur vissa ljud tenderar att tillslut vara vardag och nästan trygga på ett märkligt sätt. Är också förvånad över hur lätt det är att ställa om från en plats till en annan. Hur vanan blir en annan och hur ljud finns där och är.

På stället där jag lever och bor nu är det otroligt stilla och tyst. Fåglarnas sång tonar in och ut. Fotsteg i gruset på vägen nedanför. Någon enstaka bil som vänder och kör tillbaka. Och varje vecka blir jag påmind om livets förgänglighet – då klockorna i det lilla gravkapellet i närheten kallar till begravning. Blir också påmind om att veckan går mot sitt slut då det nästan undantagslöst ringer torsdagar och fredagar. Ett ljud som påminner om någon som har varit, om något som har tagit slut – och om att allt fortsätter. Med minnen som finns kvar, tacksamhet – och ett hopp om det som kommer – av det som varit.

20140613-233300.jpg

Förtroende och tillit

Flyttade från en älskad trädgård för snart två år sedan. Och jag saknar mina äppelträd. Saknar stunderna av tyst kommunikation om hur jag skulle hjälpa dem att formas. Saknar den lugna, metodiska genomgången av varje träd. Saknar stunden då vi var nöjda – både trädet och jag.

Men det är något med kärlek till det som lever. Det fortsätter att ge förtroende och tillit – fast av andra. Och jag är tacksam över att jag har fått nya äppelträd att ta hand om – både egna och andras. Och att göra det får tiden att stanna. Ett sätt att vara här och nu och göra det som behövs. Metodiskt, långsamt, eftertänksamt och respektfullt.

Jag känner förtroende och tillit. Att få möjlighet att lyssna. Och vördsamt forma och hjälpa. Under ljusa vårdagar och kvällar. Ett sätt att känna mig delaktig i det som sker som får mig att känna mig levande och ett med det som sker runt om mig. Det gör mig ödmjuk och full av respekt. Och tacksam över förtroende och tillit.

Elsa Estrid o Greta 23 apr-30 juli 08 036

En nystart

Har du haft funderingar kring dagens datum? Tankar på vad som ska komma att hända i världen?

Mina tankar kring dagen är att den kan få markera en nystart för världen. En nystart där enhet, respekt och ödmjukhet får större utrymme. En nystart där mjukare värden får ökad betydelse. En nystart där kärlek tar mer plats än hat.

Du och jag har möjlighet att göra skillnad. Att ge akt på våra tankar. Välja våra ord – både skrivna och uttalade. Att uttrycka tacksamhet. Att visa kärlek. Att bry oss om det och de som finns omkring oss. Att älska den som är du.

Om du och jag väljer att göra skillnad kommer det att göra det. Sprida sig som ringar på vattnet. Sprida ödmjukhet och respekt. Sprida kärlek. Och ljus. Något som känns speciellt skönt så här på årets mörkaste dag. Men det är idag det vänder! Idag det händer?

 

Enkelt svårt

Det är lätt att glömma. Lätt att glömma att det är många som inte har. Lätt att glömma att det vi har inte på något sätt är självklart för någon annan.

Med tanke på all den komfort vi har i jämförelse med andra borde vi kunna göra så mycket mer. Vara så mycket mer tacksamma. Ta hand om det vi har på ett mer ödmjukt sätt.

Följer Musikhjälpen och hör berättelser om vad bristen på vatten ställer till. Hur avträden förorenar och gör människor sjuka. Att vatten måste hämtas långväga ifrån. Som ofta är förorenat, men är det enda som finns att tillgå. Att en vuxen behöver ca fem liter vatten per dag. Två för att dricka och resten för att laga mat och hålla sig ren. Tungt att bära hem.

Såg en glimt av en dokumentär om den kinesiske nobelpristagaren i litteratur. Hur han visade sitt barndomshem – med jordgolv och gallerförsedda fönster utan glasrutor. Han beskrev hur kallt det hade varit. Utan el, utan egentlig uppvärmning och med ljus från fotogenlampor. Hur hungrig han hade varit under nödåren i början av 60-talet.

Han berättade även om sin läshunger och hur bristen på böcker gjorde att han läste allt han kom åt. Att han som barn t o m jobbade genom att mala mjöl för hand – tio varv med kvarnstenen för att få läsa en sida. Och han fick inte gå i skola längre än till femte klass.

Med sådant här som perspektiv på hur saker kan vara har vi det oändligt lätt. Rent vatten i kranarna – både varmt och kallt. Toaletter och avlopp som gör att vi inte behöver utsättas för det som de som är utan. Varma hem. Obligatorisk skolgång. Allmänna bibliotek. Mat.

Vi behöver inte kämpa för vår överlevnad. Vilket borde göra oss ödmjuka för de som måste. Göra att vi borde försöka undvika att problematisera och göra svårt. När vi trots allt har det så mycket lättare än så många andra. Så mycket enklare.

Rent

Det slår mig relativt ofta hur tacksam jag är över att det finns teknik runt mig som gör livet lättare. Och renare. Diskmaskiner och dammsugare. Och den förunderliga tvättmaskinen. Helt fantastisk. Titta gärna på detta klipp för att köra nästa tvätt med lite större tacksamhet och perspektiv!

En härligt 50-tals stor tvättstuga med tvättmaskin! En fröjd för tvättande!

 

 

Tredje regeln…

…handlar om tacksamhet eller kanske rättare sagt om otacksamhet. När jag läser om denna punkt i boken slås jag av att samma regel kan tillämpas på uppskattning. Många går omkring och grämer sig över otacksam och över brist på uppskattning.

För att få ett lugnare och lyckligare liv är det en bra regel att inte vänta varken tacksamhet eller uppskattning. Om vi inte gör det och råkar mötas av det kommer det som en härlig och varm överraskning för oss. Och vi slipper känna irritation och besvikelse när det uteblir. Nyckeln är att göra och ge av kärlek och utan tanke på att få något i gengäld.

I inlägget om regel 1 skrev jag om vikten av att välja våra ord. När det gäller tacksamhet ska vi tänka noga på vad vi säger – speciellt i närheten av våra barn. Att hejda oss när vi känner oss frestade att förringa någons vänlighet. På så sätt fostrar vi våra barn – och oss själva – till en vana att uppskatta och berömma andra människor.

Livsvisdom från gammal bok

För ett halvår sedan uppmärksammade jag en bok i min bokhylla. Vet inte var den kommer ifrån, men antar att den kan ha stått hemma hos mina farföräldrar. Den har den fantastiska titeln ”Hur man övervinner bekymmer och blir vän med livet” och är skriven av Dale Carnegie. Den trycktes 1950 och kostade då 7 kr och verkar inte ha blivit genomläst då flera sidor är ouppsprättade. Tog dock inte ner den från hyllan förrän för ett par dagar sedan i brist på annat att läsa. Den tog tag i mig direkt med ett enkelt språk och med en massa livsvisdom. Här kommer en bit ur boken. En lista som har överskriften (jag har kortat listans punkter något):

Sju olika sätt att bygga upp en inställning som leder till ett lugnt och lyckligt liv

Första regeln: Låt oss fylla våra tankar med frid, mod, hälsa och hopp, ty ”livet är vad våra tankar gör det till”.

Andra regeln: Låt oss aldrig försöka hämnas på våra ovänner, ty om vi gör det, skadar vi oss själva betydligt mer än dem.

Tredje regeln: A. Vi skall vänta oss otacksamhet i stället för att förarga oss över den. B. Kom ihåg att enda sättet att finna lycka är att inte vänta sig tacksamhet utan ge enbart av glädjen att få ge. C. Kom ihåg att tacksamhet är tecken på god uppfostran: därför måste vi, om vi vill att våra barn skall vara tacksamma, lära dem den konsten.

Fjärde regeln: Räkna glädjeämnena – inte tråkigheterna!

Femte regeln: Apa inte efter andra människor. Finn er själv och var er själv, ty ”avund är okunnighet” och ”efterhärmning är självmord”.

Sjätte regeln: När ödet tilldelar oss en citron, låt oss göra lemonad av den.

Sjunde regeln: Glöm omsorgen om den egna lyckan – genom att försöka skapa litet lycka för andra människor. ”När man är god mot andra är man bäst mot sig själv”.