Om livsrytm och otakt

På föreläsningen ”Ditt längtans liv” inledde jag med att läsa denna text – som för övrigt kommer ur samma textsamling som gårdagens inlägg om träning. En text som känns lika aktuell idag som när jag skrev den för fem år sedan. Och jag tror att många av er känner igen er.

”Du skyndar och försöker få ihop vardagen med arbets-, fritids- och hem- och vilotimmar. Allt går för runt och det finns kanske liten eller nästan ingen tid att reflektera över det som händer. Små barn tittar ofta oförstående på en när man säger att de behöver skynda sig. Det finns inte i deras begreppsvärld – men vi lär dem det. Och så skyndar vi vidare. Allt ska gå så fort. Alla ska helst göra lika. Och vi hinner ofta inte ens vara här när vi är det. Tanken har redan farit vidare. Och alla vet att vi inte borde. Det är inte hållbart i längden att skynda och aldrig vara här där vi är. Förhållningssättet kräver också att vi egentligen är stöpta i samma form – att alla kan hanteras på samma sätt – men du som har barn vet hur olika barn kan vara. Du som är syskon vet hur olika syskon kan vara. Vissa verkar nästan oberörda medan andra mår dåligt av att skynda. Och frågan är om det går det att skynda lagom?

En intressant fundering är – om mat är lagom god så tänker man inte på det – man bara äter utan att egentligen reflektera. Och så kan det nog vara med det mesta. Är temperaturen lagom varken svettas eller fryser du. Har du sovit dina sju timmar är du kanske lagom utvilad. Har du ett liv i en lagom rytm rullar livet på utan att bråka med dig alltför mycket. Men ett liv som går i otakt ställer till det och försöker kommunicera med dig. Du känner dig otillräcklig, gnällig och olustig i största allmänhet.

Jag är övertygad om att rytmen är väsentlig i en människas liv – det är lite som den säregna tonen som finns i en fiol. Varje människa och varje instrument är unikt. Men det är inte alla förunnade att få leva i enlighet med sin rytm – och det gör i sin tur att du kommer i otakt med mycket runt omkring dig.”

Naturliga och unika. Precis som var och en av oss.

Naturliga och unika. Precis som var och en av oss.

Barn kan

Att låta sitt barn ta ansvar är bland det finaste en förälder kan ge sitt barn. Ge dem verktyg så att de klarar själva istället för att göra åt dem. Ibland kan det vara så att en förälder gör av bara farten. Även fast det är stressande att hinna med.

En enkel sak som barn kan ta ansvar för redan från förskoleklass är att packa sin skolväska. Lära dem att göra det kvällen innan och på så sätt också slippa stressen på morgonen när det kan vara svårt att hinna leta efter saker. Och ytterligare en vinst med det är att barnet vet vad som har packats med och därigenom också vet vad som ska tas med hem. Och kan de packa skolväskan kan de packa träningsväskan och väskan när det ska åkas på semester. Ringar på vattnet. Ansvar som växer och ett barn som växer med det.

Vilket ansvar har du givit ditt barn som gör att det växer?

Morsdagsfrukost gjord av äldsta dottern.

Morsdagsfrukost gjord av äldsta dottern.

 

Tillit

När tilliten finns att allt kommer att ordna sig är det många knutar som löses upp. Får den känslan gång på gång när jag kan vila i det. I både stort och smått.

Saker som gör mig stressad. Händelser som inte sker när jag förväntar mig. Lösningar på problem som verkar olösliga.

Ger en tanke åt det som gnager. Tar ett par andetag. Ger mig en stund av medvetenhet.

Och stressen blir påtagligt lägre. Med en känsla av att det händer när det händer. Och när jag minst anar det kommer en lösning.

Tillit - allt kommer att ordna sig.

Tillit – allt kommer att ordna sig.

Förvalta dig

Känner du dig stressad över att du måste utbilda dig eller förändra dig på något sätt?

Ibland kan det vara bra att reflektera över vad som behöver förvaltas i det som är du. Det är så lätt att dras med i förändring och förbättring. Förvaltning är det inte värst mycket drag i och därför inget man vänder sig om efter.

Att förvalta är att förädla. Som att lagra lagringsvärt vin tills det når oanade höjder. En djupdykning med fokus.

Att förvalta är att se värdet i dig själv. Värdet av något som gör att du lyser lite klarare. Något som gör att tiden flyger. Något som ger mer än det tar. Något som är du.

Vad har du att förvalta?

Förvalta och njut av det som är istället för att hela tiden jaga vidare.

Intet nytt under solen

Cirkeln sluts. Om och om igen. Gamla ordflätor blir omflätade – men resultatet är i mångt och mycket detsamma.

Tyckte, när jag hittade den gamla boken ”Hur man övervinner bekymmer och blir vän med livet” av Dale Carnegie, att den såg för tafflig ut. Tryckt 1950 med billigt kartongomslag och med sidor som behövde sprättas upp – synbart osprättad – och följdelaktligen oläst. Men den var intressant. Befriad från floskler och hurtfriska hejarop. Autentisk med adresser till de som hade uttalat sig. Med ett personligt, varmt tilltal. Med medkänsla. Personligare och mer äkta än nyare upplagor.

Den boken gav mig ytterligare lästips.  ”Love against Hate” av Karl Menninger; M.D. (1942) var en av dem. Med bl a intressanta aspekter på hur vi tar hand om våra barn, vad vi gör med vår tid och hur vi mår av kärlek kontra hat. En annan var ”Bort med oron” av Edward Podolsky (1946). En bok med undertiteln ”Lugn ger hälsa”. Bara innehållsförteckningen ger en hint om ämnen som har samma aktualitet då som idag. Om att ängslan ger sjukdom – allt från förkylning till värre åkommor. En tanke som har fått förnyat fokus idag. Allt går inte att medicinera. Det handlar mer om att skapa förutsättningar för ett gott liv med mer kärlek och mindre oro än att försöka medicinera sig ur eländet. Och inte hjälper det heller att leva sunt och träna exemplariskt om eländiga tankar härjar runt i huvudet och tynger ner ens kropp.

Den ursprungliga boken gav också tips om att läsa ”Walden” av Henry David Thoureau. En bok utgiven 1854, men nästan skrämmande dagsaktuell då den ifrågasätter det tillsynes outtömliga habegäret, miljöförstöringen, arbetsstressen och otryggheten. Den har funderingar kring vad vi egentligen menar med tillväxt och hur vi mår inombords när materiell standard blivit både en privat statusmarkör och en politisk norm för det vi kallar välfärd. Vi uppmanas att rannsaka oss själva vad gäller behov och önskningar. Vad är eget och vad är andras? Var finns egen vilja bland alla traditioner, religioner och behov som omger och infiltrerar oss? Thoureau manar oss att ompröva vårt förhållande till andliga och materiella frågor. Intressant gammal läsning helt enkelt.

Och som sagt var; inget nytt under solen.

Läsvärda gamla böcker - vissa i nytryck, andra från antikvariat eller bokhyllan.