Fotfokus

Stod häromdagen på min älsklingsstrand. Blundade och kände hur den varma sanden under mina fötter gjorde att jag kunde slappna av. En känsla av närvaro. En stund av att bara vara.

I stunder då det känns som om allt flyger omkring dig kan det vara en idé att ställa dig en stund och känna dina fötter. Bara vara medveten om dem. Hur de känns mot underlaget. Hur din vikt fördelas över dem. Känna båda ut- och insida. Alla tår. Väga lite fram och tillbaka och stanna i det läge som känns vilsammast för din kropp.En kort stund av närvaro och stillhet.

20130827-103618.jpg

Brus eller stillhet?

Ibland är det intressant med ord. Intressant då jag stannar upp och tänker på ordets betydelse. Vad de små orden tillsammans egentligen står för. Vad de betyder för mig.

Lyssnade med ett halvt öra på en radiosändning och någon nämnde mindfulness. Ett ord som jag har hört i så många år, men som inte förrän idag landade i mig på ett nytt sätt. Jag inte närmat mig begreppet. Inte levt med det. Inte praktiserat det. I alla fall inte i den form det har presenterats och saluförts.

När jag har hört ordet har jag alltid tänkt oreflekterat på att det handlar om att vara mer i nuet. Att rensa tankarna. Att vara mer än att göra. Men om jag läser ordkombinationen tvådelat – isärskrivet – men även ihop och i ett stycke – får jag inte ihop bilden av det det ska vara och det som det står.

För mig skulle det vara mer logiskt med mindstillness. Fulness får mig att tänka på brus. Inte på den eftersträvansvärda stillheten. Fulness får mig att tänka på att det inte finns plats för något mer. Mindet har fullt upp med det som är. Finns inte plats för ro eller något annat. Kan hända syftar det mer på att gå helt och fullt upp i tanken. Men också det känns tokigt då vi lever så mycket i huvudet och så lite i kropp och hjärta.

För mig skulle det vara ändå mer logiskt med ett ord på vårt eget språk. Ett ord som berättar vad det är och handlar om. Vackert, enkelt och i varandet. Ett ord som känns som en porlande fjällbäck, en susande granskog och en svag sommarbris över en blommande sommaräng. Ett ord för alla. Utan värderingar. Utan måsten. Utan bagage. Ett ord som sätter ord på. Ett ord som är. Vilket ord skulle du vilja använda?

20121012-083547.jpg