Ljud & förgänglighet

Förundras över hur olika ljudbilder kan se ut på olika platser. Och över hur vissa ljud tenderar att tillslut vara vardag och nästan trygga på ett märkligt sätt. Är också förvånad över hur lätt det är att ställa om från en plats till en annan. Hur vanan blir en annan och hur ljud finns där och är.

På stället där jag lever och bor nu är det otroligt stilla och tyst. Fåglarnas sång tonar in och ut. Fotsteg i gruset på vägen nedanför. Någon enstaka bil som vänder och kör tillbaka. Och varje vecka blir jag påmind om livets förgänglighet – då klockorna i det lilla gravkapellet i närheten kallar till begravning. Blir också påmind om att veckan går mot sitt slut då det nästan undantagslöst ringer torsdagar och fredagar. Ett ljud som påminner om någon som har varit, om något som har tagit slut – och om att allt fortsätter. Med minnen som finns kvar, tacksamhet – och ett hopp om det som kommer – av det som varit.

20140613-233300.jpg

Färgexplosion

20131007-165118.jpg

Hösten är som allra vackra just nu. Med löv som skiftar i varma färger. Lyser upp höstkalla dagar. Ger platser nya dimensioner. Där tidigare allt var grönt sticker plötsligt en skarpt gulfärgad lönnbladskaskad ut bland allt städsegrönt. Skapar blickfång.

Njuter så länge höstgladfärgade löv hänger kvar på träden. För när allt sedan faller till marken och blir mull på nytt blir det stilla och grått. En stillhet som väntar på snö. Stilla vit.

20131007-165146.jpg