Köksstruktur à la 60-tal

20131114-095926.jpg

Bläddrar i ovanstående bok från Konsumentinstitutet. Utgiven 1960. Den är otroligt praktisk och konkret skriven. Hur husmoderns fysiska påfrestningar kan minskas och tid vinnas utan att tumma på resultatet. Jag citerar ”att maten blir god, tallrikarna blanka och huset rent”.

Jag citerar vidare ”Vad man kan göra för att nå god verkningsgrad i köksarbetet är alltså: att ha väl utformade arbetsplatser och förvaringsutrymmen, att ha bra utrustning och hjälpmedel, att organisera arbetet väl och använda förnuftiga arbetssätt.”

Boken drar slutsatser som denna: ”De flesta husmödrar har säkerligen individuella önskemål då det gäller sina kök. Undersökningar har emellertid visat, att inte ens ganska stora skillnader i fråga om levnadsstandard och kostvanor medför några väsentligare olikheter i en rationell köksplanering. I de flesta hushåll utförs köksarbetet på likartat sätt, och därför kan köken också i stort sett planeras utifrån gemensamma utgångspunkter.”

Tror att många kök skulle vinna på att planeras utifrån bokens tänk. Ser många specialinredda kök som är hopplöst svårjobbade ur många olika aspekter. Där design och smak har fått gå före funktion. Och som inte har samma livslängd som ett välplanerat standarddito.

Bilden nedan från sidan 9 med bildtexten ”Standardenheter sammanställda till arbetsplats för matlagning och diskning i ett kök på ca 10 m2.”

20131114-095946.jpg

Större tvättråd

20130325-155828.jpg

Jag har ett önskemål: tydligare och större text på tvättråden i kläder. Vet inte hur det är med dig, men jag har ofta svårt att tyda om något ska tvättas i 40 eller 60 grader. En liten, suddig fyra är väldigt lik en sexa.

Skulle önska att det fanns en standard – att tvättrådssiffrorna och symbolerna inte får vara mindre än en viss storlek. Önskar också att fler skulle ha vävda etiketter. För många av de tryckta bleknar efter många tvättar. Nog för att jag lär mig med tiden hur vissa saker ska tvättas, men om kläder ärvs vidare till en annan tvättare är det inte så lätt för den att veta hur.

I väntan på att önskemålen blir verklighet har jag kompletterat tvättstugan med en hederlig gammal lupp – du vet en sådan som du kanske använde i Mulle för att titta på småkryp. En oväntad pryl i en tvättstugan, men ack så användbar!

20130325-155849.jpg

Att tänka på: korgstativ

Har du gjort en förändring som på papperet såg lysande bra och funktionellt ut, men när du står inför fullbordat faktum inte alls fungerade som det var tänkt?

Under vinjetten ”Att tänka på” kommer jag att samla mina tankar och erfarenheter efter år av trial and error. Min förhoppning är att det vid något tillfälle kan hjälpa dig att göra ett funktionellt bra val – vid första försöket!

Dagens att tänka på handlar om korgstativ. Jag kommer att inleda med en bild på en lösning som jag inte kan rekommendera. En lösning som jag, trots detta, ser att fabrikanter av dessa korgstativ fortfarande marknadsför som något funktionellt. Men tänk dig själv hur lätt det är att komma åt innehållet i de översta korgarna. Och har du inte satt backstoppar är det dessutom förenat med en stor skaderisk då du kan få korgen på dig om du drar ut den för långt.

En icke rekommenderad korgstativlösning. För hög! Inte funktionell. Bild från elfa.com

Jag använder gärna korgstativ. Företaget som jag lånat bilderna av har dessutom dessa stativ i bredder mellan 25-55 cm, ett minidjup samt ett standarddjup och tre olika höjder. Med det sortimentet är det lätt att få ett stativ som passar just ditt skåp, din garderob eller det utrymme som du behöver få extra förvaring i. Av erfarenhet föreslår jag alltid att bara använda korgstativ som är så höga att du kan stå på golvet och lätt komma åt det som ligger i översta korgen. Av erfarenhet föreslår jag alltid att utnyttja volymen optimalt – i detta fallet att välja så breda korgstativ som går in och hellre välja standarddjup än mini om det går. Av erfarenhet föreslår jag att välja de djupare korgarna framför den allra grundaste. Har ditt skåp, din garderob eller det utrymme du behöver extra förvaring i volym kvar ovanför korgstativet utnyttjas detta genom att som på bilden nedan hänga upp hyllor alternativt klädstänger.

Korgstativ i arbetshöjd. Funktionellt och lättarbetat! Bild från elfa.com

Att ta hjälp

”Nej men jag gör som kunden vill” sa han glatt och sorglöst. Jag blev lite mållös. Hade hoppats på mer profession. Hade hoppats på mer kunskapsrelaterad auktoritet. Tänker hur det skulle bli om professionella alltid gjorde så. Att alltid lita till att kunden vet. Att alltid göra som kunden vill. Vill verkligen kunden det egentligen? Är det därför kunden har vänt sig till en professionell? För att bara få saker utfördra – verkställda – utan att ta del av erfarenhet och kunskap som den med profession förväntas ha och använda sig av?

Jag kan tycka att det är lite fegt. Att låta kunden få som den vill och tycka att det är helt vansinnigt. Men ändå inte göra ”rätt”. Våningar håller på att kollapsa i Stockholms innerstad för att ”kunderna” vill ha öppen planlösning – utan tanke på byggnadstekniska aspekter. Och de ”professionella” verkställer och hoppas hinna ut innan allt rasar.

När jag väl tar hjälp vill jag kunna luta mig mot profession. Jag vill inte stå oemotsagd. Jag vill stöta och blöta och komma fram till hållbara lösningar. Inte bara för mig utan också för andra. Jag tror att vi måste börja lyfta våra perspektiv en aning. Inte bara tänka här och nu och jag utan också framåt och för någon annan. Det finns en tjusning i standard. En långsiktig hållbar tanke som gör att det håller för fler och längre.

Professionella som inte är auktoritära med det de kan och har erfarenhet av är lite som föräldrar som idkar fri uppfostran. De tror att de gör något bra för sina kunder, men genom att inte sätta upp regler och styra med en fast hand blir slutresultatet inte optimalt. Något som den med profession borde tänka mer på då det de åstadkommit finns kvar som ett varumärke för honom och hans jobb. Och det är lätt att i efterhand skylla på kunderna – men vi vet ju alla hur det är med ouppfostrade barn. Det är föräldrarna som är de skyldiga.

 

Standard

Med en värld av val känns standard som en befrielse. En andhämtning från alla val. En möjlighet att välja rätt. En vattentät funktion.

Inte så konstigt att 50-talets funkis är så populärt. En tid då allt tog ett avstamp i funktion. Något som det känns som vi kommit mycket långt ifrån idag. I vissa fall har vi kommit så långt från standard att det blir omöjligt att använda för någon annan.

Jag är kluven. Å ena sidan vill även jag kunna välja – men orkar inte göra det jämt. Å andra sidan ser jag baksidan av personliga lösningar. Tänk bara om vi skulle få beställa en bil efter eget huvud. Rattar med olika form, lyktor av varierande färg och utformning, spännande materialval och personliga funktioner. Galet om jag får tycka. Galet om jag får tycka om annat också. Då vi bygger kök, badrum och andra specialgrejer som är dåligt planerade och saknar ett genomtänkt flöde och därmed tappar funktion. Dyra investeringar som bara uppskattas av beställaren. Galet om du frågar mig. Tror och önskar att vi behöver gå mer mot standard. Gå mer mot långsiktiga, hållbara och funktionella lösningar. Att inte bara göra lösningar för nu och mig utan också för framtid och andra.