Välkommen hem/hit?

I morse på min vanliga promenadrunda slogs jag åter av hur lätt det är att på något sätt glömma bort att välkomna sig själv och andra hem. Att det i mellan åt kan vara bra att titta på vad jag möts av när jag närmar mig mitt hem – och som också en besökare möter.

Gick förbi ett hus där det lagts ner tid och resurser på att fixa och måla ett nytt staket och ordna en vacker stenläggning – men det jag ser vid entrén till huset är två brunbrända, illa skötta tujor – varav den ena står i en trasig kruka. Säkert en sak som finns på listan över saker som ska fixas. En sak som borde ha fått högre prioritet.

Vid flera andra hus står soptunnor i blickfånget. Välkommen hem till mig och mina sopor. En vy som borde vara enklare att göra sekundär. På samma sätt är det med de som har renoveringsprojekt som drar ut på tiden och där byggskräp och annat blir liggande. Ofta i anslutning till entréer. Det ger också ett onödigt tråkigt intryck samt borde göra den som bor där lite illa till mods. En ständig påminnelse om saker som inte blivit klara.

Och när vi inne på det. Återvinning. Också skräp. Som oftast hamnar i hallen. Eller i uppsamlingskärl i anslutning till entrén. Och kanske inte töms med önskvärd frekvens.

Så min fundering mot bakgrund av ovanstående är hur vi vill välkomna oss själva och andra hem till oss. Känns det välkomnande att komma hem till dig – både för dig och andra? Eller finns det något enkelt du skulle kunna göra för att göra det mer välkomnande?

20130805-112744.jpg

Tystnadens lov

Vill du njuta varma vår- och sommardagar i tystnad?

Att njuta tystnad behöver inte vara det samma som att ligga på rygg i en hängmatta eller i en sakta gungande hammock. Att njuta tystnad kan vara att ta hand om sin trädgård. Att sakta och tyst bearbeta oklippta kanter. Under staket. Runt vackra äppelträdstammar. En meditation i rörelse och med fokus.

Alternativ till den ilsket surrande grästrimmern!

Att njuta tystnad kan vara att dra några tag med en gammal handjagare. Att slippa lukten. Att röra sig med motstånd och mening. Också en meditation i rörelse. Med huvudet mot himmelen och fötterna mot jorden. Med respekt för dig och allt runt om.

Älskad handjagare som körs med vördnad och med en omtanke och respekt!