Sopigt

Går förbi rader av soptunnor. Förundras över allt vi slänger. Verkligen slänger. Att familjer väljer att slänga istället för att återvinna. Överfulla gröna soptunnor. Konsumerar och slänger.

Det ska vara lätt att göra rätt. Ändå ger vårt renhållningsbolag sina kunder valmöjligheten att göra fel. Någon har exempelvis kommit på att det ska finnas en barntaxa, som tidigare gällde till barnet var fyra år, där familjen fick två stora gröna tunnor och mot en fast avgift fick de slänga tunnorna fulla.

Trots att jag har haft flera blöjbarn genom åren har jag aldrig behövt fylla två soptunnor. Anmälde aldrig att jag behövde. Och det borde ingen annan heller. Tittar på Rekos sida för  barntaxa och ser att åldersgränsen sänkts till tre år och att det kostar per kilo sopor som kastas. Men det finns 4 val som kan göras – 3 val för mycket. Här hade det gott räckt med valet av en grön och en brun tunna.

Om vi menar allvar med att vi vill göra något måste vi också göra. Och när det finns en leverantör av en tjänst som alla måste använda sig av skulle den leverantören kunna dra sitt strå till stacken genom att hjälpa oss att göra rätt.

Tycker du att det är lätt att göra rätt – eller skulle det gå att göra lättare?

För mycket slängs i denna - som skulle kunna återvinnas. Orkar vi konsumera måste vi också ta ansvaret när vi konsumerat klart.

För mycket slängs i denna – som skulle kunna återvinnas. Orkar vi konsumera måste vi också ta ansvaret när vi konsumerat klart.

Välkommen!

Som uppföljning på gårdagens iakttagelse av graden av välkommenkänsla vill jag inspirera till att göra enkelt. Givetvis genom att ställa soptunnan på en lite mer undanskymd plats, köra saker till återvinningsstationen och laga det som är trasigt. Men det sinnliga måste också få sitt.

Vid min entré står i sommar en mindre vattenfylld zinkbalja med en pump i som gör att du möts av ett stillsamt porlande när du närmar sig. Bredvid står en betongkruka med hängande växter i grönt och silver. I krukan har jag stoppat ett trädgårdssmycke i form av en spira som ger krukarrangemanget lite höjd och blir ett fint blickfång tillsammans med resten. Sladden till pumpen döljs delvis av betongkrukan samt av stenar jag har lagt på varje trappsteg.

Vill du göra ett enkelt vattenarrangemang kan det räcka med att sätta en större skål med vatten vid entrén – lägg i några flytande glaskulor som ser ut som vattenbubblor och kanske en flytande ljuskopp. Tänd värmeljus nu när det börjar mörkna. Enkelt och sinnligt.

20130806-232028.jpg

Välkommen hem/hit?

I morse på min vanliga promenadrunda slogs jag åter av hur lätt det är att på något sätt glömma bort att välkomna sig själv och andra hem. Att det i mellan åt kan vara bra att titta på vad jag möts av när jag närmar mig mitt hem – och som också en besökare möter.

Gick förbi ett hus där det lagts ner tid och resurser på att fixa och måla ett nytt staket och ordna en vacker stenläggning – men det jag ser vid entrén till huset är två brunbrända, illa skötta tujor – varav den ena står i en trasig kruka. Säkert en sak som finns på listan över saker som ska fixas. En sak som borde ha fått högre prioritet.

Vid flera andra hus står soptunnor i blickfånget. Välkommen hem till mig och mina sopor. En vy som borde vara enklare att göra sekundär. På samma sätt är det med de som har renoveringsprojekt som drar ut på tiden och där byggskräp och annat blir liggande. Ofta i anslutning till entréer. Det ger också ett onödigt tråkigt intryck samt borde göra den som bor där lite illa till mods. En ständig påminnelse om saker som inte blivit klara.

Och när vi inne på det. Återvinning. Också skräp. Som oftast hamnar i hallen. Eller i uppsamlingskärl i anslutning till entrén. Och kanske inte töms med önskvärd frekvens.

Så min fundering mot bakgrund av ovanstående är hur vi vill välkomna oss själva och andra hem till oss. Känns det välkomnande att komma hem till dig – både för dig och andra? Eller finns det något enkelt du skulle kunna göra för att göra det mer välkomnande?

20130805-112744.jpg