Åter vinna

På några år har det vi ska återvinna ökat i omfång medan det som slängs har, i alla fall hos oss, minskat radikalt. Att få plats för ett utökat miljötänk är inte oproblematiskt – varken mentalt eller fysiskt – många ger t o m upp och hävdar att de inte orkar och att de inte har plats att återvinna.

Ser att det byggs återvinningslösningar i hallar, på förstukvistar och i kök. Lösningar som ofta gör att det blir långt mellan gångerna som dessa ”sopor” lämnar våra hem. Det hinner bli ansenliga mängder. Och jobbet med att lasta i och ur så mycket större.

Tänk om vi istället skulle göra det enkelt och ofta. Allra helst skulle jag vilja kunna källsortera direkt i min soptunna på gården. Men i väntan på den lösningen bygger jag inga specialsystem – inga specialmöbler – inga egna sopstationer hemma – utan försöker istället – varje vecka – tömma – och få iväg återvinning – och på så sätt åter vinna plats för annat som behöver plats. Och som är mer värd den.

20140127-103931.jpg

Sopigt

Går förbi rader av soptunnor. Förundras över allt vi slänger. Verkligen slänger. Att familjer väljer att slänga istället för att återvinna. Överfulla gröna soptunnor. Konsumerar och slänger.

Det ska vara lätt att göra rätt. Ändå ger vårt renhållningsbolag sina kunder valmöjligheten att göra fel. Någon har exempelvis kommit på att det ska finnas en barntaxa, som tidigare gällde till barnet var fyra år, där familjen fick två stora gröna tunnor och mot en fast avgift fick de slänga tunnorna fulla.

Trots att jag har haft flera blöjbarn genom åren har jag aldrig behövt fylla två soptunnor. Anmälde aldrig att jag behövde. Och det borde ingen annan heller. Tittar på Rekos sida för  barntaxa och ser att åldersgränsen sänkts till tre år och att det kostar per kilo sopor som kastas. Men det finns 4 val som kan göras – 3 val för mycket. Här hade det gott räckt med valet av en grön och en brun tunna.

Om vi menar allvar med att vi vill göra något måste vi också göra. Och när det finns en leverantör av en tjänst som alla måste använda sig av skulle den leverantören kunna dra sitt strå till stacken genom att hjälpa oss att göra rätt.

Tycker du att det är lätt att göra rätt – eller skulle det gå att göra lättare?

För mycket slängs i denna - som skulle kunna återvinnas. Orkar vi konsumera måste vi också ta ansvaret när vi konsumerat klart.

För mycket slängs i denna – som skulle kunna återvinnas. Orkar vi konsumera måste vi också ta ansvaret när vi konsumerat klart.

Nya dimensioner

Igår kväll fick jag förmånen att vara talare på ett talarevent som heter Pecha kucha night. En intressant presentationsform där varje talare visar 20 bilder och varje bild visas i 20 sekunder. Så varje talare har 6,40 minuter i rampljuset.

Gårdagkvällen hade nio talare och vi fick höra om allt från pinuppfotografering och lust till vintillverkning och bokbinderi.

Jag pratade om hållbarhet. Om det faktum att mycket av det vi konsumerar hamnar i soporna. Att vi gör medvetna val att köpa saker vi vet att vi inte kommer att behålla speciellt länge. Att vi följer mode och trender och gör om hemma och köper saker som vi vet inte kommer att vara – att vi kommer att behöva göra om – att vi kommer att behöva köpa nytt.

Men att det glädjande nog också är ok att välja begagnat – att ta hand om det som har funnits och finns och som kommer att finnas länge till. Och att välja långsiktigt hållbart sådant du verkligen tycker om bygger hem som är unika, trivsamma och personliga. Hem att längta hem till. Hem som inte behöver förändras, hem som är bra som de är, hem som är sköna att vara i.

Slippa känna att du saknar något. Att du måste handla nytt. Att kunna återvinna sådant du har använt klart. Slitit ut. Och att det kanske är dags för ett REP-avdrag – som tillägg till RUT och ROT. Som kan användas för att reparera kläder, möbler och vitvaror. Och att välja kvalitet när du köper nytt. Från leverantörer som har en hållbar tanke från design till produktion. Och köpa sådant du verkligen tycker om och vet att du kommer att kunna förvalta länge. Och apropå att förvalta länge är jag oändligt glad att få förvalta en folkdräkt – som både min mormor och mamma har haft. Och som säkert mina döttrar kommer att ha.

Hållbarhet handlar också om hur vi tar hand om oss själva. Nu handlar mycket om quick fix. Vi vill ha snabba, effektiva dieter och dito träningsformer. Ett förhållningssätt till oss själva som inte är långsiktigt hållbart. Vi borde istället titta på kombinationer som passar var och en av oss. Som de unika personer vi är. Både när det gäller träning och vad vi stoppar i oss. Med det kommer en medvetenhet som gör att vi blir tryggare med var vi står. Och kommer att göra val som är långsiktigt hållbara – både när det gäller vad vi omger oss med och hur vi tar hand om oss själva. Och att vi kan ta inspiration från naturen. Från det naturliga kretsloppet, årets cykler och långsamheten. För det är hållbart.

Pecha kucha #13

Pecha kucha #13

Välkommen hem/hit?

I morse på min vanliga promenadrunda slogs jag åter av hur lätt det är att på något sätt glömma bort att välkomna sig själv och andra hem. Att det i mellan åt kan vara bra att titta på vad jag möts av när jag närmar mig mitt hem – och som också en besökare möter.

Gick förbi ett hus där det lagts ner tid och resurser på att fixa och måla ett nytt staket och ordna en vacker stenläggning – men det jag ser vid entrén till huset är två brunbrända, illa skötta tujor – varav den ena står i en trasig kruka. Säkert en sak som finns på listan över saker som ska fixas. En sak som borde ha fått högre prioritet.

Vid flera andra hus står soptunnor i blickfånget. Välkommen hem till mig och mina sopor. En vy som borde vara enklare att göra sekundär. På samma sätt är det med de som har renoveringsprojekt som drar ut på tiden och där byggskräp och annat blir liggande. Ofta i anslutning till entréer. Det ger också ett onödigt tråkigt intryck samt borde göra den som bor där lite illa till mods. En ständig påminnelse om saker som inte blivit klara.

Och när vi inne på det. Återvinning. Också skräp. Som oftast hamnar i hallen. Eller i uppsamlingskärl i anslutning till entrén. Och kanske inte töms med önskvärd frekvens.

Så min fundering mot bakgrund av ovanstående är hur vi vill välkomna oss själva och andra hem till oss. Känns det välkomnande att komma hem till dig – både för dig och andra? Eller finns det något enkelt du skulle kunna göra för att göra det mer välkomnande?

20130805-112744.jpg