Fortsätt

Det är lätt att ge upp. Tappa modet. Få slut på ork. Känna att en paus skulle vara det allra bästa. Men att starta upp igen efter att ha givit upp – efter att ha tappat modet – efter att ha slut på ork – är så mycket mer energikrävande än att helt enkelt fortsätta. Lite som känslan av att stanna i en uppförsbacke.

Så fortsätt. Även fast du tappar modet – känner att du får slut på ork – eller intalar dig att du behöver en paus. Fortsätt på det sätt som passar dig där och då. Är du i en träningssituation fortsätt att röra dig – även små rörelser är rörelse. Sitter du på en tenta – gå vidare till nästa uppgift – jobba dig vidare framåt. Har du givit dig in i något – fortsätt att ge det av din energi. Fortsätt för att visa för dig själv att du inte är den som ger upp och du kommer att hitta både modet och orken igen!

Frostig fröställning i vintersol - en vinter som äntligen kom!

Frostig fröställning i vintersol – en vinter som äntligen kom!

Det som inte görs…..

….blir inte gjort.

Saker du går och irriterar dig på. Hemma, på jobbet eller någonstans var som helst. Saker som egentligen skulle gå snabbt att fixa. Är enkelt. Men som du låter bli. Skjuter på. Tänker att någon annan ska göra. Men som irriterar dig. Varje dag.

Kom på barnens skola idag. Hör lärare beklaga sig över skohyllor som hänger snett. Hyllor som hängt snett sedan de hängdes upp. Tänkte att det borde gå lätt att fixa. Och på fem minuter hängde alla hyllor rakt.

Tänker på hur mycket energi som går åt i onödan. All irritation till ingen nytta. Att det borde vara en självklarhet att reflektera över irritation och att göra något åt det om det går.

Vad går du runt och irriterar dig på? Något som är lätt att fixa?

20130412-142658.jpg

Enkelt svårt

Det är lätt att glömma. Lätt att glömma att det är många som inte har. Lätt att glömma att det vi har inte på något sätt är självklart för någon annan.

Med tanke på all den komfort vi har i jämförelse med andra borde vi kunna göra så mycket mer. Vara så mycket mer tacksamma. Ta hand om det vi har på ett mer ödmjukt sätt.

Följer Musikhjälpen och hör berättelser om vad bristen på vatten ställer till. Hur avträden förorenar och gör människor sjuka. Att vatten måste hämtas långväga ifrån. Som ofta är förorenat, men är det enda som finns att tillgå. Att en vuxen behöver ca fem liter vatten per dag. Två för att dricka och resten för att laga mat och hålla sig ren. Tungt att bära hem.

Såg en glimt av en dokumentär om den kinesiske nobelpristagaren i litteratur. Hur han visade sitt barndomshem – med jordgolv och gallerförsedda fönster utan glasrutor. Han beskrev hur kallt det hade varit. Utan el, utan egentlig uppvärmning och med ljus från fotogenlampor. Hur hungrig han hade varit under nödåren i början av 60-talet.

Han berättade även om sin läshunger och hur bristen på böcker gjorde att han läste allt han kom åt. Att han som barn t o m jobbade genom att mala mjöl för hand – tio varv med kvarnstenen för att få läsa en sida. Och han fick inte gå i skola längre än till femte klass.

Med sådant här som perspektiv på hur saker kan vara har vi det oändligt lätt. Rent vatten i kranarna – både varmt och kallt. Toaletter och avlopp som gör att vi inte behöver utsättas för det som de som är utan. Varma hem. Obligatorisk skolgång. Allmänna bibliotek. Mat.

Vi behöver inte kämpa för vår överlevnad. Vilket borde göra oss ödmjuka för de som måste. Göra att vi borde försöka undvika att problematisera och göra svårt. När vi trots allt har det så mycket lättare än så många andra. Så mycket enklare.