Ogenomtänkt reklam

Jag förundras över reklam som får mig att känna att jag vill ha. Reklam som visar på en lösning på ett problem. Reklam som visar att den som saluför något vet vad jag behöver. Presenterar det på ett sådant sätt så jag förstår hur jag på bästa sätt kan tillgodogöra mig det som presenteras. Som jag kan köpa och ta med mig hem.

Förundras därför också av när reklam inte gör ovanstående. Bilden nedan är ett slående exempel. En relativt platt bild i en reklambroschyr. Om förvaring. Men som inte verkar lösa problemet. Det är rörigt. Känns oplanerat. Känns ogenomtänkt. Och jag vill absolut inte ha. Hur känner du?

20131115-101928.jpg

Handla?

20130318-090422.jpg

Var en snabb sväng och handlade inför en födelsedag. Kom hem och packade ur – och kastade först då en blick på en av plastpåsarna. Läste budskapet som stod tryckt på båda sidor. Funderade över beslutsprocessen som föregick denna text. Jag vet inte hur det är med dig, men jag får en besk eftersmak i munnen. Får faktiskt ingen lust alls att handla någonting mer.

Desto gladare blev jag när jag öppnade en förpackning med fryspåsar och på insidan hittade tips på hur matsvinnet ska minska. I och för sig också en marknadsföringsstrategi – men den slår an andra strängar i mig än den inledande. Helst det första tipset om att inte handla när du är hungrig. Då det kan göra att du handlar mer än du faktiskt behöver.

Vet att plastpåsebudskapet sägs hålla hjulen snurrande. Men det gör att vi översvämmas av saker vi egentligen inte behöver och ägnar oproportionerligt mycket tid åt att rensa våra hem och göra utflykter till tippen. Tid som kan användas till annat. Och frågan är: Hur mycket mer behöver du?

20130318-090441.jpg

Ett riktigt brev

Idag trodde jag att jag hade fått ett riktigt brev. Det pirrade till så där som det gör de få gånger de kommer. Ofta är det brev med tack, inbjudningar eller grattishälsningar. En fröjd att få och att öppna. En högtidsstund som numera är så tråkigt sällsynt.

Trodde att jag skulle få en sådan stund idag när jag kastade en hastig blick ner i brevskörden. Där låg det med en privat format, en sirlig handstil, ett tillsynes hastigt påslickat frimärke – ja, till och med ett hjärta ritat på frihand uppe i vänster hörn.

Men som du redan förstått var det inte riktigt – inte äkta – inte hanterat av en person – skrivet med omtanke och varligt stoppat i en gul postlåda. Det var reklam – skrivet som ett brev till mig från min BIL. Ja, så mycket kan jag i alla fall säga att det stack ut. Men ack vad besviken jag blev. Trots att det var rätt gulligt skrivet……….

20121017-193003.jpg