Ljud & förgänglighet

Förundras över hur olika ljudbilder kan se ut på olika platser. Och över hur vissa ljud tenderar att tillslut vara vardag och nästan trygga på ett märkligt sätt. Är också förvånad över hur lätt det är att ställa om från en plats till en annan. Hur vanan blir en annan och hur ljud finns där och är.

På stället där jag lever och bor nu är det otroligt stilla och tyst. Fåglarnas sång tonar in och ut. Fotsteg i gruset på vägen nedanför. Någon enstaka bil som vänder och kör tillbaka. Och varje vecka blir jag påmind om livets förgänglighet – då klockorna i det lilla gravkapellet i närheten kallar till begravning. Blir också påmind om att veckan går mot sitt slut då det nästan undantagslöst ringer torsdagar och fredagar. Ett ljud som påminner om någon som har varit, om något som har tagit slut – och om att allt fortsätter. Med minnen som finns kvar, tacksamhet – och ett hopp om det som kommer – av det som varit.

20140613-233300.jpg

Arkeologisk frysutgrävning

Jag har fått besök. Med besöket följde ett flertal hinkar och ett antal frysväskor. Fyllda av – tja kan inte benämna det annat än en arkeologisk frysutgrävning.

Mitt besök har alltid varit nitisk varje sommar och höst – så länge jag kan minnas – och har ett antal frysar till sitt förfogande. En kombination som nu alltså renderat i en tripp på minnenas allé. Kilovis med svarta- och röda vinbär. Påsvis med jordgubbar, hallon och smultron. Lådor med körsbär. Noggrant förpackade och datummärkta. Datum som det flimrar framför ögonen – för när jag börjar räkna på det – var det verkligen länge sedan som de mödosamt plockades och rensades. För att inte tala om att de även har bytt frysar under sin nedfrysta tid.

Här finns bär som jag har varit med och plockat som ung tonåring och bär som min gamle morfar stoppat i sin frys – han som har varit borta sedan 1999. Men framför allt bär som mitt besök omsorgsfullt plockat och sedan dess förvarat.

Köket ser ut som ett slagfält. Drivor av flaskor och burkar och en saftmaja som får köra fyrskift för att hinna koka klar all saft. Största syltkastrullen står redo att göra ett oräkneligt antal syltburkar. Mitt besök har examen från hushållsskola i Järvsö och framhåller att allt är i sin ordning. Att hennes frysar håller permafrostnivå och att allt som ligger däri i princip har konserverats. Ingen fara alltså att ta hand om allt – vilket också känns bra i och med all möda som har lagts på att samla dem. Redan nu står tretton flaskor, fyllda efter konstens alla regler, klara på köksbänken. Fler är på gång. Kvällen lär bli sen.

20120918-214225.jpg

Tomrum

Min flytt har gjort att det skapats tomrum både här och i mitt älskade barndomshem.

Det har känts overkligt konstigt att jag skulle lämna. Att jag inte skulle bo kvar. Att jag inte skulle trampa de gator jag alltid trampat.

Ju närmare till flytt desto närmare till tårar. Gamla minnen, stunder av glädje och älskade vyer blandade degar jag ville fortsätta baka. Äta bullar jag alltid ätit. Och trott att jag skulle fortsätta göra.

Bestämde mig för att städa mig ut. Att rensa varje vrå, minsta lilla pyttigaste hörn och tvätta alla fönster. Själv. Som tur var fick jag hjälp. Av svärmor och hitrest vän – som peppade och tvingade mig fortsätta när det tog emot. Och så befriande skönt det kändes när det var klart. Tack för all hjälp!

När jag stod där och tittade på skalet av mitt före detta hem – så var det just bara det. Ett skal. Mitt hem var inte längre här. Utan där. Att känna det var både förvånande och lättande. Och gjorde med ens allt så mycket lättare.

Ett tomt rum - ett skal - redo att fyllas av andra.

Älskad vy

Mitt långsamma farväl är snart till ända. Vy som varit min sedan jag var baby och försiktigt ålade in i köket. Vy som har känts trygg och välbekant. Vy som mina barn i sin tur gjort till sin. Vy som nu ska bytas ut mot ny.

Jag insuper varje stund och varje steg. Plockar försiktigt ner ett helt liv i kartonger. Rör runt i damm och minnen. Tänker på de decennier som gått. Att jag alltid har kunnat landa här. Har alltid känt mig hemma här. Har alltid tyckt om att vara här. Känns overkligt märkligt att någon annan ska göra det istället. Hoppas de ska landa lika skönt som jag. Att de ska känna det jag känner. Att de ska må gott och tycka om.

Står vid datorn i mitt älskade kök. I morgon kopplas telefonen ur. Samma nummer som alltid varit här. Men snart är där. Mitt långsamma farväl är snart till ända.

Vy från älskad trapp.

Aprilfunderingar

Efter en lång rad dagar med härlig vårvärme kom april med kyligare vindar och ängsliga små snöfall. En natur som får stanna upp. Vänta. Vila. Så också du.

Njuter av det som kommit av varma vårlika dagar. Glad när jag ser dessa.

Bedårande blåsippor!

Då jag redan har vårförändrat i mitt hem på enklast möjliga sätt genom att byta kuddar och filtar är det enkelt att göra påskfint. Plockar ur lådan märkt ”Påsk”. Minnen från många år plockas fram. Också ett sätt att minnas. År efter år.

Påskpynt med minnen

Slås av att våra frukostar också går i vårens färger. Apelsinjuice, rödvinbärssmoothie och generösa mängder hackad frukt. Adderar härlig eterisk apelsinolja tillsammans med eukalyptus (för att pigga upp och göra friskt) i aromalampan.

Frukost med vår- och påskkänsla

Njuter av att höra tranorna återvända och se blåmesarna fundera över om fågelholken på vår lekstuga duger att flytta in i. Klipper päronträdet och sitter en stund och betraktar det älskade stora äppelträdet som jag nu kan ”ta med mig” när jag flyttar. Vårstökar och gör enkelt påskfint. Önskar dig en skön påskhelg!

Enkelt påskfint