En längtan efter rörelse

Träffar ständigt människor som längtar. Längtar efter att få mer energi. Längtar att få kroppen i rörelse. Längtar att hitta något som passar just dem.

Med en omvärld som snurrar allt snabbare. Med ett ständigt krav på prestation. Med en validering av yta istället för djup. Med ett känsla av att det ska göra ont för att det ska ta. Med ett fokus på prestation istället för långsiktigt hållbara rörelser.

Med allt det är det svårt att känna efter i sig själv och hitta något som passar. Att våga prova nytt. Att ge det den tid som kanske behövs för att rörelser ska hinna sjunka in och göra verkan. Och att styra om från gängse normer om hur det ska kännas och vad som ska hända.

För dig som fortfarande letar efter rörelser som rör – body, mind, emotion & spirit – vill jag bjuda in dig att prova NIA. En rörelseform som har avlivat myten om ”no pain, no gain”. En rörelseform som fokuserar på långsiktigt hållbara rörelser. En rörelseform som rör på många olika plan och som gör dig rörligare och medvetnare även utanför träningslokalen.

En stund av medvetenhet. Bild tagen av Sofie Wiklund

En stund av medvetenhet. Bild tagen av Sofie Wiklund

Brus eller stillhet?

Ibland är det intressant med ord. Intressant då jag stannar upp och tänker på ordets betydelse. Vad de små orden tillsammans egentligen står för. Vad de betyder för mig.

Lyssnade med ett halvt öra på en radiosändning och någon nämnde mindfulness. Ett ord som jag har hört i så många år, men som inte förrän idag landade i mig på ett nytt sätt. Jag inte närmat mig begreppet. Inte levt med det. Inte praktiserat det. I alla fall inte i den form det har presenterats och saluförts.

När jag har hört ordet har jag alltid tänkt oreflekterat på att det handlar om att vara mer i nuet. Att rensa tankarna. Att vara mer än att göra. Men om jag läser ordkombinationen tvådelat – isärskrivet – men även ihop och i ett stycke – får jag inte ihop bilden av det det ska vara och det som det står.

För mig skulle det vara mer logiskt med mindstillness. Fulness får mig att tänka på brus. Inte på den eftersträvansvärda stillheten. Fulness får mig att tänka på att det inte finns plats för något mer. Mindet har fullt upp med det som är. Finns inte plats för ro eller något annat. Kan hända syftar det mer på att gå helt och fullt upp i tanken. Men också det känns tokigt då vi lever så mycket i huvudet och så lite i kropp och hjärta.

För mig skulle det vara ändå mer logiskt med ett ord på vårt eget språk. Ett ord som berättar vad det är och handlar om. Vackert, enkelt och i varandet. Ett ord som känns som en porlande fjällbäck, en susande granskog och en svag sommarbris över en blommande sommaräng. Ett ord för alla. Utan värderingar. Utan måsten. Utan bagage. Ett ord som sätter ord på. Ett ord som är. Vilket ord skulle du vilja använda?

20121012-083547.jpg