Ljud & förgänglighet

Förundras över hur olika ljudbilder kan se ut på olika platser. Och över hur vissa ljud tenderar att tillslut vara vardag och nästan trygga på ett märkligt sätt. Är också förvånad över hur lätt det är att ställa om från en plats till en annan. Hur vanan blir en annan och hur ljud finns där och är.

På stället där jag lever och bor nu är det otroligt stilla och tyst. Fåglarnas sång tonar in och ut. Fotsteg i gruset på vägen nedanför. Någon enstaka bil som vänder och kör tillbaka. Och varje vecka blir jag påmind om livets förgänglighet – då klockorna i det lilla gravkapellet i närheten kallar till begravning. Blir också påmind om att veckan går mot sitt slut då det nästan undantagslöst ringer torsdagar och fredagar. Ett ljud som påminner om någon som har varit, om något som har tagit slut – och om att allt fortsätter. Med minnen som finns kvar, tacksamhet – och ett hopp om det som kommer – av det som varit.

20140613-233300.jpg

Vardagsljud

Uppmärksammar du vardagens ljud? Känns det som om de har blivit fler eller färre?

Jag upplever fler. Och upptäcker hela tiden nya. Just nu är suset och surren från elementen det mest påtagliga. Är tacksam över värmen de sprider, men har svårt att förstå att nya element ska behöva låta så mycket. Jämför med 50-talselementen i mitt förra hem. Varma och tysta. Precis som det ska vara.

På samma sätt jämför jag den 22 år gamla spisen mot den nya. Visst är plattorna mer effektiva, men det går inte att smyga upp på morgonen och slå igång varken plattor eller ugn innan fläktarna sätter igång. Fläktar som fläktar en lång stund efter att den har stängts av också. Funderar om det ska vara så. Längtar en gammal, självklart tyst spis.

Lampor surrar, timers rasslar, ventilation susar, fläkten skramlar, micron plingar och tvättmaskinen ger klarsignal. Längtar ibland efter tystnad. Hur känner du?

20121114-113330.jpg