Traditioner och minnen

Satt i morse på äldsta dotterns luciatåg. Kände pirret i luften. Förväntan bland de som kommit för att lyssna. Förundrades över att de var så många i tåget. Njöt av alla sånger. Tog in hela upplevelsen.

Kom ihåg många av mina egna – från tidigt ända upp i vuxen ålder. Minns förberedelserna. Alla övningstillfällen. Bak av lussebullar och pepparkakor. Utprovande av lucialinnen och fixande av glitter. Spänningen precis innan det började. Fröjden av att få vara med. Lättnaden när det var över.

Sjunger med i de välsjungna, älskade sångerna. Njuter av vackert nytt. Gläds över alla som ställer upp och som förgyller. Som hjälper till att hålla traditioner och minnen levande.

Kan samtidigt inte låta bli att le åt de årligen återkommande dunsarna – av stackars tärnor som av trötthet och syrebrist brakar i golvet. Också det en tradition. Som hålls vid liv av den envisa traditionen att använda levande ljus – som många gånger hamnar för nära och som slukar livsviktigt syre. Och tröttheten – då vi helst vill njuta tidiga luciatåg.

Men det är något speciellt – med morgontidigt firande och levande ljus. Tradition fylld av minnen.

20131213-120846.jpg