Personlig utveckling i rörelse

Världen runt om oss upplevs snurra allt snabbare och kraven utifrån pressar på med omänsklig kraft. Det är lätt att tappa fotfästet och snurra med – att tappa fotfästet och inte kunna skilja mellan vad jag vill och vad omvärlden får mig att vilja – att tappa fotfästet och helt tappa bort det som i grunden är jag.

Hur känns ett tappat fotfäste. Kanske som håglöshet, trötthet, meningslöshet, värk, sömnlöshet, stress, ständig längtan bort och frånvaro i relationen med dig själv och de runt om dig.

Du försöker få fotfäste genom att sätta igång renoveringsprojekt, byta jobb, handla något nytt, dra iväg på ännu en resa – långt borta för att kunna koppla av – bryter och byter relationer, hittar kortsiktiga lösningar för att fortsätta kunna snurra – och gör också det.

Du uppdaterar dina nätverk om allt du åstadkommer – och utåt ser allt fantastisk ut – men fötterna kommer aldrig ner på marken – du känner aldrig riktigt att du har tid – aldrig riktigt tid för dig – på riktigt.

Jag höll en föreläsning för ett par månader sedan där deltagarna fick se på sig själva som hus med olika rum – och ett av rummen som de fick besöka var sitt ”inre rum”. I ditt inre rum kan du dra dig tillbaka – samla kraft – samla tid - samla dig – för att kunna möta det som möter dig på det sätt som känns sant för dig. Ett rum som, det visade sig på föreläsningen, inte var så välbesökt. För det är inget vi lär oss att göra – och alla hittar inte dit själva.

Och det är egentligen väldigt enkelt. Ge dig en stund med dig själv för dig själv. Stäng av allt som stör. Låt bli att göra och bara var. Och tillåt dig känna.

Kanske är du personen som behöver göra det i sällskap av naturen. Kanske sätter du dig hellre och mediterar. Eller också vill du göra det genom rörelse. Det var så som jag först hittade rörelseformen Nia. En vän sa till mig att det går att gå i samtal och prata om det som tynger och få det att bli bättre – men du kan få samma effekt genom att ägna dig åt rörelseformer som som rör dig inifrån och ut och utifrån och in – rörelseform för hela dig – både kropp och själ.

Och efter snart fyra års praktiserande av Nia och ett par utbildningar i bagaget vet jag att det är precis så som min vän sa. Jag har alltid varit en person med fotfäste, men mitt fotfäste har blivit ändå mer grundat och jag har fått ett mer respektfullt förhållningssätt till mig själv och min omvärld.

Känner du att världen runt om dig snurrar alldeles för snabbt. Vet du egentligen inte vad som är du och om det du gör är det du borde? Längtar du bättre fotfäste? Börja med att ge dig själv en stund med dig själv för dig själv – kanske redan idag!

Vilken är din väg? Vad behöver just du - nu?

Vilken är din väg? Vad behöver just du – nu?

 

 

Förväntansfull friskvård

Tänk att idka förväntansfull friskvård. Att hela tiden överraska dig själv med att försöka klura ut vad just din kropp behöver – för att fortsätta vara alert, nyfiken och förväntansfull. Att verkligen lyssna in och känna vad just du mår bra av – just nu.

Med förväntansfull friskvård tror jag att du kanske skulle vara mer experimentell och öppen för att prova nytt. Med förväntansfull friskvård tror jag att du skulle se att de experiment och det nya du provar behöver få tid på sig att hinna verka. Med förväntansfull friskvård tror jag att du på sikt får ett nytt förhållningssätt till det som är du.

Förväntansfull friskvård handlar om helhet. Om rörelse. Om kost. Om livsval. Om värderingar. På samma sätt som cellerna förnyas i kroppen och hjärnan hela tiden tränas och utvecklas (men blir latare ju äldre vi blir) gör förväntansfull friskvård att du hela tiden fortsätter att överraska dig själv. Med en medvetenhet om vad som är du i varje stund – och vad just du behöver.

En stund av medvetenhet och förväntansfull friskvård.  Bild tagen av Sofie Wiklund

En stund av medvetenhet och förväntansfull friskvård.
Bild tagen av Sofie Wiklund

Fulländade i osynk

Det är intressant att tänka på att vi människor är biologiska varelser. Att vårt matsmältnings- och ämnesomsättningssystem är mångmiljonårigt. Att vår kropp är anpassad för att rörelse.

Med detta för ögonen är det inte så konstigt att många mår dåligt – med tanke på vad vi stoppar i oss och utsätter oss för samt hur lite många av oss rör sig.

Frågan är vad som kan göras åt det.

I boken ”Den fulländade människan” skriver Göran Burenhult (professor i arkeologi) ”Man kan inte tvinga människor att sluta röka. Inte heller kan man tvinga människor att motionera, träna och belasta sina kroppar på det sätt de är utvecklade för under årmiljoner, eller att äta den sorts mat som vi är anpassade för att äta. För det krävs istället kunskap, motivation och eget ansvar.”

Vad tar du för aktivt eget hälsoansvar? Kan ditt egna hälsoansvar motivera andra?

Du och ditt hälsoansvar på en promenad - kanske snart längs efter en strand nära dig.

Du och ditt hälsoansvar på en promenad – kanske snart längs efter en strand nära dig.

En längtan efter rörelse

Träffar ständigt människor som längtar. Längtar efter att få mer energi. Längtar att få kroppen i rörelse. Längtar att hitta något som passar just dem.

Med en omvärld som snurrar allt snabbare. Med ett ständigt krav på prestation. Med en validering av yta istället för djup. Med ett känsla av att det ska göra ont för att det ska ta. Med ett fokus på prestation istället för långsiktigt hållbara rörelser.

Med allt det är det svårt att känna efter i sig själv och hitta något som passar. Att våga prova nytt. Att ge det den tid som kanske behövs för att rörelser ska hinna sjunka in och göra verkan. Och att styra om från gängse normer om hur det ska kännas och vad som ska hända.

För dig som fortfarande letar efter rörelser som rör – body, mind, emotion & spirit – vill jag bjuda in dig att prova NIA. En rörelseform som har avlivat myten om ”no pain, no gain”. En rörelseform som fokuserar på långsiktigt hållbara rörelser. En rörelseform som rör på många olika plan och som gör dig rörligare och medvetnare även utanför träningslokalen.

En stund av medvetenhet. Bild tagen av Sofie Wiklund

En stund av medvetenhet. Bild tagen av Sofie Wiklund

Köksexperiment

Det är lätt att snöa in på samma maträtter – maträtter som snurrar dag efter dag – vecka efter vecka. Ibland dyker det upp något nytt, men av bekvämlighet är det lätt att falla tillbaka i det man alltid har gjort.

Åt lunch hos en vän för ett par månader sedan. En lunch som kom att handla om medvetenhet när det gäller mat. En medvetenhet om hur olika mat påverkar min kropp och hur jag kan få kroppen att må och fungera bättre enbart genom att göra lite andra val.

Val som ligger i tiden då det handlar om att äta mer grönt – en kunskap jag gärna vill få mer av – och göra mer av. Och som underlättas av tillgång till lättlagade recept med ingredienser som finns i den affären jag brukar handla i. Ingredienser som även kan lagras så att det går att spontanlaga när andan faller på.

Läser nu omväxlande ”Ekolådans recept”, ”Rutiga kokboken” (som i en upplaga från tidigt 90-tal har ett avsnitt med vitalmat) och ”Maten är min medicin”. Och blir inspirerad att experimentera och utforska tidigare outforskat och osmakat. Så intressant med nya smakkombinationer. Så spännande att göra på ett annat sätt. Eller vad säger du om pajdeg gjord på quinoa? Onekligen utanför boxen. Och otroligt gott!

20140218-094118.jpg

På en promenad

Minns en gång för många år sedan – under en period av mitt liv då min motion bestod av långa hundpromenader. Minns en hälsoundersökning på en ny arbetsplats. Minns hur sköterskan rynkade på pannan då jag som svar på hennes fråga om träning berättade om mina hundpromenader. Att det minsann inte räckte som träning. Och hur lång i ansiktet hon blev när jag satte mig på träningscykeln och presterade toppresultat.

Visste redan innan jag satte mig på den där cykeln att jag var i bra form. Jag hade självförtroende. Och kunde ta hennes negativa inställning till promenader med en klackspark. Men funderade och funderar fortfarande ibland på hur ett sådant bemötande känns för någon som kanske precis har börjat röra på sig. Som känner att det känns bra, men får höra att det inte räcker – och kanske inte fortsätter.

Jag har fortsatt promenera. Och ler nöjt när jag ser hur det med jämna mellanrum kommer rapporter om det jag och många andra alltid har vetat – men som det känns skönt att få svart på vitt. Alla positiva sidor med en promenad. Det enkla och skonsamma sättet att ta hand om sin kropp – och sin knopp. Och när det ser ut som nedan kan det också bli ett smått magisk upplevelse. Vackert så att det nästan gör ont.

20140120-093435.jpg

Tacksam

Många gånger tar vi för givet. Allt vi har. Alla möjligheter som erbjuds. All komfort som bara finns där. Varje dag. När som helst.

Kanske skulle vi må bättre av att stanna upp oftare – och känna tacksamhet över att vi har något som inte är självklart för alla.

Just nu känner jag mig extra tacksam över att jag har ett varmt hem. Att jag har en kropp som mår bra och som ger mig möjlighet att röra mig som jag vill, när jag vill och hur jag vill. Att jag har tid över att bara vara.

Tacksam över att tvättmaskinen fungerar och att jag har kläder att tvätta. Tacksam över att kylskåp, frys och skafferi är fyllda av mat och att jag varje dag kan ge mig och min familj det vi behöver. Tacksam över att jag inte har något att oroa mig för.

20140116-151800.jpg

En chans!

Ta chansen idag att upptäcka din kropp. Att känna dina fötter. Och se hur en så enkel rörelse som att ändra handflatornas riktningar kan ge dig en helt annan känsla i kroppen. Öppna upp framsidan på kroppen. Ge lungorna mer plats. Kunna andas djupare. Få tillgång till mer syre.

Genom att vrida ut tummarna och vända handflatorna uppåt får du också en bättre hållning. Prova att känna efter att göra tvärtom och upplev skillnaden.

Vill du upptäcka detta och mer är du välkommen till Åkersviksskolans danslokal idag kl. 17:30. Dropp in. Kom i sköna kläder och barfota. Kostnad 100 kr/pass.

Välkommen!

20130910-105729.jpg

Fortsätt!

Du tränar, läser en bok eller har givit dig ut på en promenad för första gången på länge. Det blir lite svettigt, en svår passage eller en lång uppförsbacke. Och du stannar upp i din träning, lägger ifrån dig boken och stannar i det värsta motlutet i backen.

Det känns som ett bra beslut där och då. Men vad som händer är att du slår av på den energi du dragit igång, som en bil som får stanna vid rödljus. Och hur motorn sedan måste rusa igång för att köra vidare. På samma sätt blir det med dig. Det tar mycket mer energi att stanna och starta igen än att helt enkelt bara fortsätta.

Händer det här när du tränar och du kanske inte hänger med i de rörelser som gör så fortsätt bara att göra något – trampa på stället, rör på armarna och andas. Läser du en bok och det börjar kännas segt – fortsätt lite till – skumma en stund för att sedan åter djupdyka. Är du mitt i mördarbacken – så slå av på takten – ta kortare steg – andas djupare ner i kroppen och hjälp dig själv genom att fylla på med nytt syre. Går du med händerna knutna – öppna upp händerna och vänd handflatorna framåt. På så sätt hjälper du kroppen ytterligare då en så enkel rörelse gör att du öppnar upp framsidan på kroppen och ger på så sätt lungorna större plats.

Konsten att fortsätta – när det känns enklast att lägga av – kan användas på allt i livet. Och med vetskapen om att det är enklare att fortsätta än att lägga av kanske du väljer att fortsätta framöver.

20130906-102419.jpg

Med en känsla av ease

I och med rörelseformen Nia har jag blivit mer medveten i och om min egen kropp. En intressant upptäckt att göra när jag nått halvvägs genom livet – en upptäckt som jag kommer att ha nytta av resten av livet – en upptäckt som jag vill att även andra ska få möjligheten att göra.

En av de Nia-klasser jag håller har fokus på dynamic ease. Där dynamic är känslan i din kropp då du håller på att lära dig något – exempelvis att cykla eller köra bil. Du måste spänna dig och anstränga dig för att göra rätt. Ease däremot är känslan när du kan – utan att gör den skull köra i diket. En känsla av avslappning.

Med en medvetenhet i och om sin kropp är det intressant att ta med sig Nia i vardagslivet. Kom på mig själv häromdagen att jag skyndade. Hade en tid att passa. Spände mig och gick så snabbt jag kunde. Dagen efter gick jag samma sträcka. Hade samma tid till mitt förfogande. Men valde medvetet att ta mig fram med en känsla av ease. Och gick sträckan på kortare tid än när jag skyndade mig. En intressant iakttagelse. En erfarenhet att ta med mig.

20130829-112923.jpg