Hyllornas hylla

Efter att ha haft en hyllornas hylla, en stringhylla, liggandes oupphängd under ett års tid. Liggandes på många olika ställen i huset. Funderandes över var den skulle kunna passa. Dammandes av den med jämna mellanrum.

Den letade sig sakteliga upp genom huset och landade tillslut i rummet där den efter en bra stund fick sin slutliga plats. Tillsammans igen med en stol som den kamperat tidigare med när den hängde i min morfars arbetsrum. Tillsammans också med en gammal tvättkommod som den var placerad över i vårt gamla hus.

En hyllornas hylla som har fördelarna att vara lättplacerad, enkel och magiskt luftig i sitt formspråk. Som tar plats utan att egentligen ta någon plats. Som låter ljuset flöda genom den och skapa praktisk förvaring. En hyllornas hylla helt enkelt.

20130814-143125.jpg

Hus till låns

”Jag ser det som att vi har huset till låns ett tag, under tiden vårdar vi det så gott vi kan.” En mening som sammanfattar allt om hur jag ser på husägande. Ett citat från reportaget ”Hem i harmoni” i Elle Interiör nr 8 2012.

Du som har läst min blogg tidigare vet att jag är en förvaltare. Och har alltid varit en. För mig är det självklart att vårda det som finns omkring mig. En utmaning att se möjligheter. Med synen på att du har huset till låns ett tag handlar det inte om dina behov och din smak utan mer om husets. Att se vad som passar. Att renovera med vördnad. Att gå ytterst varligt fram.

En tillsynes enkel sak att förhålla sig till är husets byggår. En annan sak är de ursprungliga ritningarna och tänket kring varför lösningar ser ut som de gör. Oftast finns det en bakomliggande tanke bakom allt. En tanke många gånger värd att bevara.

Jag bodde tidigare i ett 50-talshus. Först som barn. Sen som ung vuxen fram till nu. Älskade det bevarade 50-talsbadrummet med det aquagröna kaklet upp till brösthöjd med inkaklat badkar. Älskade det inbjudande behändiga formatet.  Behöll under alla år den ursprungliga planlösningen. Lockades av att riva väggar, men gjorde det aldrig. Dock byttes lister och foder till mer lantliga – vilket jag ångrade några år senare och funderade på att byta tillbaka till enkla, släta.

Jag tror på att bo in sig och lära känna sitt hus. Alltför många startar sitt husboende genom att riva ut allt och göra om och göra nytt. Många gånger blir det saker som kommer att göras om igen då förändringar gjordes som passade då och inte sen. Medan om det hade väntats hade kunnat fungera både då och sen. Och med tanken på att du bara har huset till låns under några år måste blicken placeras lite högre. Det som görs är inte bara nu utan också sen. Vissa saker går att korrigera – som mina lister och foder. Men har du bytt ut och kasserat alla originalfönster, slängt ut en fungerande kakelugn eller huggit ner husets vårdträd går inte det att göra ogjort.

Vill du ha inspiration föreslår jag att du lyssnar på Göran Gudmundssons sommarprat om sitt älskade Ruttneros. Ett prat om ett tillsynes hopplöst projekt, men som roddes i hamn. Ett prat om att vårda och lyssna in. Ett prat om möjligheter och förvaltande.

"Är det här originaltapeten?" En fråga som visar att renovering har gjorts genom att lyssna in huset.

 

Plats för barn

Behöver du en kreativ lösning på plats för barn? En lösning som tar liten plats men där många får plats? Hemma i lägenheten eller huset? I sommarstugan?

Vi gjorde plats för tre barn i samma rum. I en platsbyggd säng som blev 3,40 m lång och 90 cm bred med loft ovanför där en säng 200×90 fick plats samt ett pysseldäck med skrivbord, hyllor och anslagstavla.

I underkant på överslafen fästes gardinvajer och hängdes gardiner för att kunna dra för och skapa mys eller göra koja.

Med plats för 3 systrar! Bild från Fastighetsbyrån.

 

Plats

Jag vet att det här är en speciell plats på jorden för mig. Mina rötter går så djupt att jag har tillsynes varit omöjlig att rubba. Ett älskat barndomshem är en plats som alltid kommer att finnas i ens hjärta. Och det är viktigt att älska. Den plats som du bor på behöver älskas för att kunna älska dig tillbaka. Men innerlig kärlek har också en förmåga att hålla dig kvar och gör dig oförmögen att se att det kanske finns annat. Att kanske din stund just här är på väg att ta slut. Du har förvaltat klart och ska gå vidare.

Här finns nästan alla mina minnen. Genom flera decennier. Minnen som är starkt förknippade med platsen – men som också finns djupt nedbäddade i mig. Jag har växt upp här och även mina barn. De känner min kärlek och har utvecklat sin. Den går förvånansvärt djupt.

Jag har funderat på vad som gjorde att mina föräldrar valde just detta hus. När jag summerar de 40 år som gått kan jag på något sätt inte tänka att slump har något med det att göra. På något oförklarligt sätt valde huset oss och vi har älskat och tagit hand om det. Andra har tittat på det och tyckt att det har varit litet och trångt, men vi/jag har älskat det och med åren har det rent magiskt erbjudit mer och mer utrymme. Det är tryggt, varmt och inbjudande. Ett hus att älska och att älskas tillbaka av.