På en promenad

Minns en gång för många år sedan – under en period av mitt liv då min motion bestod av långa hundpromenader. Minns en hälsoundersökning på en ny arbetsplats. Minns hur sköterskan rynkade på pannan då jag som svar på hennes fråga om träning berättade om mina hundpromenader. Att det minsann inte räckte som träning. Och hur lång i ansiktet hon blev när jag satte mig på träningscykeln och presterade toppresultat.

Visste redan innan jag satte mig på den där cykeln att jag var i bra form. Jag hade självförtroende. Och kunde ta hennes negativa inställning till promenader med en klackspark. Men funderade och funderar fortfarande ibland på hur ett sådant bemötande känns för någon som kanske precis har börjat röra på sig. Som känner att det känns bra, men får höra att det inte räcker – och kanske inte fortsätter.

Jag har fortsatt promenera. Och ler nöjt när jag ser hur det med jämna mellanrum kommer rapporter om det jag och många andra alltid har vetat – men som det känns skönt att få svart på vitt. Alla positiva sidor med en promenad. Det enkla och skonsamma sättet att ta hand om sin kropp – och sin knopp. Och när det ser ut som nedan kan det också bli ett smått magisk upplevelse. Vackert så att det nästan gör ont.

20140120-093435.jpg