Hållbar jul

Det svämmar över alla breddar med saker du kan pynta ditt hem med. Så mycket du kan bära hem och hänga upp och ställa. Men frågan är vad som händer med det sedan.

Är det saker som du kommer att behålla, förvalta och ta fram nästa jul igen?

Med tanke på hur lätt det är att fara i väg – smakmässigt – när man får feeling är det bra att ta sig en funderare innan. Vill jag verkligen ha detta eller är det julkänslan som vill.

Förvaringsmässigt är det också en utmaning att ha plats för allt under årets resterande veckor. Plats som kanske behövs till annat.

Det är idé av många anledningar att titta i skåp och lådor. Hitta saker som kan användas på annat sätt och kanske kan göra att du får julkänsla – men kanske på ett annat sätt än du hade förväntat dig.

Som mina gamla ljusslingor som har fått plats på golvet runt zinkhinkar med smågranar i. Oväntat fint med oväntad användning. Ljusslingor som också kan hängas från en krok i taket eller högt upp på väggen och göra vintermörka hörn ljusare. Eller hängas runt ett fönster eller en spegel. Bara fantasin sätter gränser.

Att inte dras med i att det måste vara nytt. Att inte behöva lägga tid på nytt. Att inte behöva ordna plats för nytt. Hållbara vinster – på många plan!

INTE hållbart med en lykta som INTE kan användas annat än vid jul!

INTE hållbart med en lykta som INTE kan användas annat än vid jul!

Egotripp till tipp

Vår konsumtion håller sakta men säkert på att förstöra för oss. Hört någon nämna att i Sverige förbrukar och konsumerar vi som om det fanns tre jordklot. En sanning som känns otäck och fullständigt ohållbar.

Under många år har vi konsumerat oerhört mycket skräp. Medvetet handlat billigt – billigt som inte har någon livslängd att tala om. Ett konsumerande som blir dyrt i längden. Både genom att vi måste göra flera inköp, men också då nya råvaror måste tas i anspråk för att tillverka igen och igen.

Brukar du göra en årlig tripp till tippen? Fyller bilen eller ett släp med allt som gått sönder och som inte går att använda igen. Saker som ingen vill använda. Som inte går att använda till något annat. Saker som du tröttnat på och inte längre vill behålla.

Om vi ska kunna göra något åt vårt helt absurda konsumtionsmönster behöver vi tänka om i grunden. Att bara handla det vi behöver. Och när vi handlar välja sådant vi kan använda länge. Något som går att förvalta och sköta om. Att köpa begagnat och vårda vidare. Att sälja eller ge bort sådant du vårdat klart och inte längre behöver.

20131010-121907.jpg

Meditativ nytta

Mina älskade limegröna raggsockar började bli luggslitna med begynnande hål på ena hälen och mitt under. Letade rätt på ett grönt ullgarn och en passande stoppnål.

Satt mig till rätta i soffan och började stoppa. Upp och ner. Upp och ner. Först åt ena hållet. Sedan åt andra hållet. Som att väva ett nät. Och vips var ett hål lagat. Fortsatte med nästa. Med fullt fokus på att ha garnet perfekt sträckt. Med fokus på att laga hållbart. Med fokus på det jag hade i händerna. Kom att tänka på att det var svårt att tänka på något annat. Att strumpstoppning är meditation. Att strumpstoppning är ett sätt att vara i nuet. Och göra nytta. Att ta hand om något jag tycker om. Att göra så det kan användas längre.

20130426-082900.jpg

Retroåterbruk

20130130-145707.jpg

Har du en gammal möbel som skulle behöva lite extra omvårdnad för att helt komma till sin rätt?

Du som brukar läsa här vet att jag är en förvaltare och en som gärna omger mig med gamla grejer. Njuter av att veta att saker har funnits och brukats av fler än mig. Känns långsiktigt hållbart och ett förhållningssätt till det som finns som jag gärna vill föra vidare till mina barn.

Möbler som har används har ofta mer eller mindre smickrande patina. Viss går att leva med och är t o m önskvärd. Medan annan gärna görs något åt. Ett stort, härligt bord vi fått hade rejäla vattenrosor samt en stor brännskada.

Efter ett par veckor hos Dean & I såg det ut så här.

20130130-150032.jpg

Att tänka på: tvättställ

20120913-161652.jpg

På planeringsstadiet kan vissa saker te sig fantastiskt bra, men visar sig senare inte riktigt hålla måttet eller ha funktioner som ingen upplyst mig om.

Dagens att tänka på handlar om tvättställ. Första bilden jag har är på ett tvättställ i rostfritt vilket jag av erfarenhet inte kan rekommendera. Säkert väldigt bra i offentliga utrymmen då de är svårare att slå sönder, men även där syns deras mesta nackdel tydligt: nämligen en blank yta som sällan är blank och välputsad. En yta som det räcker att få några droppar vatten på och den ser solkig och sorglig ut. Just detta med rostfritt som materialval gör att jag drar mig till minnes en händelse. Jag skulle specielbeställa en hylla till vårt badrum. I kontakten med plåtfirman kom precis det som jag önskar. Ärliga svar från en som vet och kan. När jag framförde min önskan om att beställa en hylla i rostfritt sa han helt uppriktigt att det ville jag inte alls ha. Och så förklarade han varför. Anledningar som jag köpte och det blev en hylla i aluminium istället. Ett val som jag aldrig behövde ångra.

Något som jag heller aldrig ångrat är vanliga tvättställ i vitt porslin. Hållbart, lättstädat och tidlöst. Och med en yta som är fantastiskt mycket mer förlåtande än en i rostfritt.

Val av tvättställ är ofta ett val för många år framöver. Fundera alltid över hur du vill att det ska fungera, hur mycket du vill städa och vilken känsla du vill ha i ditt badrum. Be att få all information du kan innan du gör ditt val. Allt för att slippa besvikelsen i efterhand.

 

20120913-161200.jpg

 

Att ta hjälp

”Nej men jag gör som kunden vill” sa han glatt och sorglöst. Jag blev lite mållös. Hade hoppats på mer profession. Hade hoppats på mer kunskapsrelaterad auktoritet. Tänker hur det skulle bli om professionella alltid gjorde så. Att alltid lita till att kunden vet. Att alltid göra som kunden vill. Vill verkligen kunden det egentligen? Är det därför kunden har vänt sig till en professionell? För att bara få saker utfördra – verkställda – utan att ta del av erfarenhet och kunskap som den med profession förväntas ha och använda sig av?

Jag kan tycka att det är lite fegt. Att låta kunden få som den vill och tycka att det är helt vansinnigt. Men ändå inte göra ”rätt”. Våningar håller på att kollapsa i Stockholms innerstad för att ”kunderna” vill ha öppen planlösning – utan tanke på byggnadstekniska aspekter. Och de ”professionella” verkställer och hoppas hinna ut innan allt rasar.

När jag väl tar hjälp vill jag kunna luta mig mot profession. Jag vill inte stå oemotsagd. Jag vill stöta och blöta och komma fram till hållbara lösningar. Inte bara för mig utan också för andra. Jag tror att vi måste börja lyfta våra perspektiv en aning. Inte bara tänka här och nu och jag utan också framåt och för någon annan. Det finns en tjusning i standard. En långsiktig hållbar tanke som gör att det håller för fler och längre.

Professionella som inte är auktoritära med det de kan och har erfarenhet av är lite som föräldrar som idkar fri uppfostran. De tror att de gör något bra för sina kunder, men genom att inte sätta upp regler och styra med en fast hand blir slutresultatet inte optimalt. Något som den med profession borde tänka mer på då det de åstadkommit finns kvar som ett varumärke för honom och hans jobb. Och det är lätt att i efterhand skylla på kunderna – men vi vet ju alla hur det är med ouppfostrade barn. Det är föräldrarna som är de skyldiga.

 

Jätteadventsstjärna

Som jag skrev i ett tidigare inlägg skulle jag återkomma med info och detaljer kring mitt adventsstjärneprojekt. Ser att jag skrivit att stjärnorna skulle bli 50 cm i diameter – men de blev MYCKET större – dubbelt så stora -därav titeln på detta inlägg. I valet av material tog jag hjälp av en skapande vän. I morse när jag skulle köpa ”byggmaterialet” – 3 mm tjock najtråd – av henne tog vi en kopp kaffe och jag rullade ut min skiss. På en liten stund och med hjälpfunderande av hennes man tog min byggplan en annan riktning. Stjärnan skulle byggas av 6 mm armeringsjärn i form av två trianglar som najas ihop till en sexuddig stjärna. Begreppsförvirring senare på byggvaruhuset gjorde att jag, när jag frågade efter armeringsjärn, blev hänvisad till ett ställ med rostfri gängstav. Hittade en som var 4,6 mm och 1 m lång – perfekt för mitt projekt. Köpte 12 stycken (för att kunna bygga 2 stjärnor) och ståltråd. När stjärnan var klar lindade jag en transparent ljusslinga (ca 10 m lång) runt stjärnan och hängde upp den i ståltråd. Det är en jätteadventsstjärna, men den är nätt och helt perfekt om du har ett stort fönster. Ett hållbart alternativ till dito i papper.

Svävande jätteadventsstjärna