En grönskande vrå

Har du något ställe i trädgården som behöver en förändring?

Jag hade en vrå vid en vitvinbärsbuske jag gick och tittade länge på innan jag helt sonika tog en liten spade och formade en enkel rabatt. I den planterade jag några smultronplantor som växte lite här och var i trädgården samt ett par daggkåpor. Igår kompletterades rabatten med fina stenar efter kanten. Så enkelt. Så fint!

Förr en tråkig illaväxande gräsmatteplätt - nu ett fint blickfång!

Samma rabatt - lite från ovan.

Konservera

Tittar ut på körsbärsträdet utanför mitt köksfönster. Granskar det noga. Stannar länge och suger i mig intrycket av vårblom och skir grönska. Försöker lägga min körsbärsgranskning i mitt inre tittskafferi. Lägga det på en hylla med gammeldags hyllpapper och med hyllkanten smyckad med hemknypplad spets.

Byter lakan i mina barns sängar. Gör det vördnadsfullt och långsamt. Reflekterar över att det går lätt och att det kommer att vara skönt för dem att krypa ner mellan lakanen i kväll. Lägger extra stor omsorg vid att göra fint. Tar in hela rörelsen – hela alltet och sparar den i en fin gammal hemsnickrad låda på en hylla med rött papper på.

Älskad bäddning av barnsängar. Bild från Fastighetsbyrån.

Hänger tvätt. Metodiskt och meditativt. Begrundar alla häng under alla år. Tänker på höstslaktsstunder med generationer av kvinnor i arbete. Höstkallt inne med fönster på glänt. Gör rent och gör fint. Tittar på rader av kläder hängda i ordning och med mening. Lägger försiktigt allt i en liten ryschig ask med rosor på.

Klipper äppelträden med en djup känsla av att förvalta och vara del i ett flöde som kommer att fortsätta. Känner att jag har gjort allt jag kunnat för att det ska få fortsätta. Går en bit ifrån och tittar på hur grenarna breder ut sig. Med van hand formar jag trädet för framtiden. Ser hur det kommer att blomma och bära frukt. Hittar en sliten sockerlåda som jag lägger det i. Ställer den på en hylla vid golvet. En hylla gjord av en fin gammal dörr.

Ömt omskötta äppelträd.

Sätter en deg. Hör assistenten jobba. Lyssnar som så många gånger förr på ljudet som är så bekant och som har färdats mellan flera generationer. Lägger mig på kökssoffan och vakar över jäsprocessen. Har börjat låta den få ta längre tid än förr. Med vana rörelser plockas plåtställning, plåtar och papper fram. Rörelsen fortsätter i utbak, omsvep och ugnstid och provsmak med snabbt smältande smör på varma nya frallor. Hittar en burk – lite skavd och lagom nostalgisk. Stoppar allt i den och ställer den mitt på en hylla med hyllkanten klädd med vårt gamla köksdito – med brun bakgrund och vita prästkragar på.

Mitt tittskafferi fylls långsamt. Burkar, lådor och askar av varierande storlekar och ytor. Vissa hyllor bågnar medan andra har plats kvar. Även då jag lämnar har jag alltid mitt tittskafferi kvar. Jag kommer att plocka bland minnen och ställa in nya burkar. Varje titt ett stann i tiden. En konservering av. En behållare för behållande. En osynlig skatt. Men oändligt mycket värd.