Möte med en byggnad

20130530-095743.jpg

Häromdagen fick jag möjlighet att möta en omtalad byggnad. En byggnad som byggts bland andra. Men som ser allt annat ut än någon annan byggnad. En byggnad som jag skrev om här.

När jag närmade mig den såg jag den inte först. Vårens gröngrönskande träd bäddade in den. Det var först när jag kom nära som jag såg den och dess omtalade spets. En spets som inte pekade rakt mot de som var på väg mot byggnaden. Och det var inte heller i spetsen som entrén var placerad vilket jag hade trott.

Men det som mötte var en byggnad i glas och betong. Med en konstverk som såg ut som kobbar i fallande storlek som startade inne i den spetsiga delen av byggnaden och fortsatte utanför – med kobbar i fallande storlek. Grått och hårt. Och innanför kobbarna låg en rosafärgad gigantisk klump som fick mig att tänka på ett urtaget hjärta – gjort av litium – vilket många som besöker denna byggnad medicineras med.

En stor entré möter upp på sidan om spetsen. Och innanför finns en gigantisk ljus och steril ankomsthall. Glasade väggar och gråa golv. En del har inretts med växter. Och det skulle behövas mer och fler vilket är planerat och på gång. Kommer fram till de omtalade vattenspeglarna – fyrkantiga låga vattenfyllda delar. Vid basen av den ena går hissarna upp och ner – och upp ur vattnet sticker en kal trädstam upp. Hoppsatt i delar. Utan rötter. Utan grenar. Utan krona. Ett konstverk som måste förklaras för att kunna uppskattas. Märkligt på ett ställe dit människor som inte mår bra ska komma för att må bättre. Ler dock åt tilltaget att någon har placera några solgula badankor i vattnet.

Möter också en annan sida. Med idéer och tankar på hur byggnaden ska göras välkomnande och skön att vara i trots de inledande förunderligheterna. Känns som om det finns mycket klokskap som kommer att kunna förmedlas vidare till liknande verksamheter så att kravställning och genomförande kanske kan bli mer i linje med den verksamhet som ska fungera.

Trots alla goda intentioner finns dock det bestående första intrycket kvar. Och min känsla av att möta det som frisk. Och känna det obehag jag kände. Utan någon möjlighet att sätta mig in i hur det skulle vara att möta det som sjuk. Det ska bli intressant att se vad som kommer att förändras och göras som kan förändra det. Jag kommer att titta in nästa gång jag har vägarna förbi och se vilket intryck jag får då.

20130530-095758.jpg

Förkylningslindring

Dras du med förkylningar som inte vill ge med sig? Vill du göra annat än att använda nässpray och annat för att må bättre och bli frisk?

De senaste 20 åren har jag använt mig av eteriska oljor i förkylningstider. Det är användbart när någon är sjuk och det känns unket och ofriskt inomhus. Använd en aromalampa (se bild nedan) eller droppa en droppe på ett papper och lägg vid huvudkudden när du/barnet ska sova. Några oljor att börja med är eukalyptus (slemlösande och uppiggande), lavendel (antiseptiskt, hjälper vid rethosta samt lugnar), myrten (slemlösande, men inte uppiggande som eukalyptus) och timjan (starkt antiseptiskt samt bra vid hosta). Har du vägarna förbi Gävle kan jag varmt rekommendera ett besök på Aromainstitutet som har ett fantastiskt sortiment och kunnande. På nätet kan du besöka denna sida.

Aromalampa - fyll fatet ovanför ljuset med vatten samt några droppar eterisk olja.

Det blir omedelbart fräschare och ytterligare en vinst med att använda eteriska oljor är att när vi luktar på dem lyfter molekyler från oljan och dras in i näsan. I näshålan tar receptorer emot dem och skickar signaler till hjärnan. Hur hjärnan reagerar beror sedan på vad den har blivit påverkad av. Det centrala nervsystemet triggas – och då påverkas kroppen. Vid inandning dras också molekyler ner genom luftrören – ner i lungorna. Är du rädd för starka dofter ska du veta att det räcker att använda lite för att få effekt, men vill du att det ska lukta får du ta lite extra. Prova dig fram droppe för droppe. Vissa oljor är kraftigare än andra.