Hållbar hållbarhet

Jag tänker tillbaka på den osannolika vecka som just passerats och upplevts och att jag fick ynnesten att starta upp Sundsvalls första Designvecka med ett kort föredrag om hållbarhet (med inriktning på design och formgivning). Ett ämne som sedan gick som en röd tråd genom hela veckan.

På tisdagen fick jag tillfälle att lyssna på Stina Ekman, agent för Designer´s Guild – ett företag som också jobbar med hållbarhet genom att skapa kollektioner som mappar i tidigare. Genom att skapa utifrån en känsla av vad som är behagligt istället för att följa trender. Genom att inspirera till att se möjligheter och få en känsla av att allt är tillåtet.

Samma tankar återkom under onsdagen då jag blev fascinerad över Sara Winters presentation om – hållbarhet (Being sustainable the nice way). Som representant för Svenska moderådet visade hon på hur modeindustrin börjar jobba mer hållbart. Och även hon inspirerade i riktning från trender och mot unika uttryckssätt – och att allt är möjligt och tillåtet. Och att vi alla måste ta ett större ansvar för hur vi konsumerar. På Affären fanns även JohannaN som formger smycken med liknande tankar om hållbarhet och icketrend.

Torsdagens event med Tomas Håkki Eriksson från Ljungaverk hade jag inte möjlighet att vara med på, men fick ändå uppleva honom då han var en av gästerna på vårens sista Företagarfrukost på Närlingslivsbolaget samma vecka med ett föredrag med titeln ”The power of Glesbygd”. Otroligt roligt och underhållande. Han pratade om hållbarhet ur synvinkeln att vara stolt över den man är och det som har gjort en sådan – i hans fall hans uppväxt i Ljungaverk och den tusenkonstnär det har gjort just honom till. Och hur han sprider hållbarhet på sitt sätt genom att sätta sin glesbygd på kartan och inspirera till att ge tillbaka.

På fredagen hade Mittuniversitetets kandidater i grafisk design och kommunikation pitchning av sina examensprojekt på Kulturmagasinet. Samtidigt visas även dessa projekt i museidelen – t o m måndagen den 2/6! En utställning väl värt ett besök då den är enormt tänkvärd och estetiskt tilltalande. Jag hade tillfälle att lyssna till den eminent rappa pitchningen och därefter ett mind blowing föredrag av professor och designforskare Michael B. Hardt. Vars anförande knöt ihop många lösa trådar för mig och visade på hur vi är på väg ur en lång period av masskonsumtion och in i en period av HÅLLBARHET. Det känns enormt inspirerande och glädjande för framtiden.

Jag vill passa på att tacka initiativtagare och organisationen bakom Designveckan för ett fantastiskt arrangemang.

20140602-111555.jpg

Oego

Att göra för egen vinning.

Att slösa för att andra betalar notan.

Att roffa åt sig på andras bekostnad.

Att strunta i att förvalta för att det är någon annans.

Att fixa på ytan för att lura andra att allt är bra.

Att skräpa ner och tänka att någon annan får plocka upp.

Att av bekvämlighet göra val som inte ens gagnar dig – i längden.

Så mycket skönare för alla om vi alltid gör med tanke på andra. Med tanke på framtid. Med tanke på andra som kommer efter. Att hela tiden ha ett större tidsperspektiv än näsan räcker. Tänka på vilket avtryck vi gör och hur vi kan göra det mindre.

Besökte en vän som köpt en gård som varit i samma släkt under väldigt lång tid. En gård där tanken var att den skulle stanna i släkten, men där den nu fick gå vidare då det inte fanns någon släkting som ville ta över. En gård som förvaltats med en tanke på framtiden och på att andra som kommer efter. Med ett långt tidsperspektiv där gammalt har sparats, förvarats och förvaltats. För nya ägare att njuta av idag, förvalta och sedan i sin tur lämna över till andra när den dagen kommer.

Apropå oego - att allt är för oss att förvalta. Denna sten står uppe på Norra Berget i Sundsvall.

Apropå oego – att allt är för oss att förvalta. Denna sten står uppe på Norra Berget i Sundsvall.

 

Närhet är underskattad

Jag har alltid tyckt att jag har bott perfekt. Med närhet till allt. Slås ständigt över att det är underbart att ha nära. Bara en sådan sak som att med yngsta dottern i handen gå till tandläkaren. Tidsåtgång: 25 minuter totalt – med promenaderna till och från inräknat.

De äldre döttrarna stod i hallen när vi kom hem. En granntjej knackade på och de slog följe bort till skolan som ligger i änden av vår gata. De har gått dit och hem själva ända från förskoleklass. En 2-minuterspromenad enkel väg.

På några minuters gångavstånd finns bibliotek, badhus, sporthall, vårdcentral och affärscentra med det mesta man kan önska sig.

Ett vardagsliv med närhet är enkelt och bekvämt – och förvånande underskattat. Men tro mig. Det ligger en framtid i att bygga nära. Och i att uppskatta närhet.

 

Standard

Med en värld av val känns standard som en befrielse. En andhämtning från alla val. En möjlighet att välja rätt. En vattentät funktion.

Inte så konstigt att 50-talets funkis är så populärt. En tid då allt tog ett avstamp i funktion. Något som det känns som vi kommit mycket långt ifrån idag. I vissa fall har vi kommit så långt från standard att det blir omöjligt att använda för någon annan.

Jag är kluven. Å ena sidan vill även jag kunna välja – men orkar inte göra det jämt. Å andra sidan ser jag baksidan av personliga lösningar. Tänk bara om vi skulle få beställa en bil efter eget huvud. Rattar med olika form, lyktor av varierande färg och utformning, spännande materialval och personliga funktioner. Galet om jag får tycka. Galet om jag får tycka om annat också. Då vi bygger kök, badrum och andra specialgrejer som är dåligt planerade och saknar ett genomtänkt flöde och därmed tappar funktion. Dyra investeringar som bara uppskattas av beställaren. Galet om du frågar mig. Tror och önskar att vi behöver gå mer mot standard. Gå mer mot långsiktiga, hållbara och funktionella lösningar. Att inte bara göra lösningar för nu och mig utan också för framtid och andra.