Bara för att det är gratis….

Läste och hörde att det ska bli gratis att gå på statliga museum igen. Bakgrunden till det är att regeringen vill minska kunskapsklyftorna.

Det låter helt fantastiskt – men fungerar det?

Jag drar paralleller till annat som är gratis – som bibliotek. En otroligt fin möjlighet för alla. Fortfarande gratis på många ställen – och fyllt av kunskap och fritt för vem som helst att ta del av den. Alla kan ha ett lånekort. Alla får låna hur mycket de vill. Men statistiskt sett går utlåningen ner. Även då biblioteken hängt med i utvecklingen och även erbjuder digitala produkter.

En annan parallell är utbuden som kulturskolor har runt om i landet – även den avgiftsfri – men tråkigt nog i bara tio kommuner i Sverige. En ypperlig chans att lära sig spela ett instrument, sjunga i kör, vara med i dans, drama och annan skapande verksamhet. Det som krävs är att ställa sitt barn i kö.

Hur vi använder det vårt samhälle erbjuder tror jag mer beror på vilka vägar vi har gått tidigare. Får du som liten följa med till biblioteket och introduceras i läsandet kommer du att fortsätta att gå dit. Och i din tur ta med dina barn. På samma sätt med Kulturskolan. Chansen att ditt barn ställs i kö är större om du själv har en historia där. Att gratis ska ändra våra vanor och de vägar vi trampar på tror inte jag på – men jag hoppas att det kan inspirera till att välja nya vägar – och börja ge nya vanor. Och är det gratis har i alla fall ett motargument försvunnit.

20141024-085123.jpg

Att ta hjälp

”Nej men jag gör som kunden vill” sa han glatt och sorglöst. Jag blev lite mållös. Hade hoppats på mer profession. Hade hoppats på mer kunskapsrelaterad auktoritet. Tänker hur det skulle bli om professionella alltid gjorde så. Att alltid lita till att kunden vet. Att alltid göra som kunden vill. Vill verkligen kunden det egentligen? Är det därför kunden har vänt sig till en professionell? För att bara få saker utfördra – verkställda – utan att ta del av erfarenhet och kunskap som den med profession förväntas ha och använda sig av?

Jag kan tycka att det är lite fegt. Att låta kunden få som den vill och tycka att det är helt vansinnigt. Men ändå inte göra ”rätt”. Våningar håller på att kollapsa i Stockholms innerstad för att ”kunderna” vill ha öppen planlösning – utan tanke på byggnadstekniska aspekter. Och de ”professionella” verkställer och hoppas hinna ut innan allt rasar.

När jag väl tar hjälp vill jag kunna luta mig mot profession. Jag vill inte stå oemotsagd. Jag vill stöta och blöta och komma fram till hållbara lösningar. Inte bara för mig utan också för andra. Jag tror att vi måste börja lyfta våra perspektiv en aning. Inte bara tänka här och nu och jag utan också framåt och för någon annan. Det finns en tjusning i standard. En långsiktig hållbar tanke som gör att det håller för fler och längre.

Professionella som inte är auktoritära med det de kan och har erfarenhet av är lite som föräldrar som idkar fri uppfostran. De tror att de gör något bra för sina kunder, men genom att inte sätta upp regler och styra med en fast hand blir slutresultatet inte optimalt. Något som den med profession borde tänka mer på då det de åstadkommit finns kvar som ett varumärke för honom och hans jobb. Och det är lätt att i efterhand skylla på kunderna – men vi vet ju alla hur det är med ouppfostrade barn. Det är föräldrarna som är de skyldiga.