Vådan av att låta bli

Många gånger blir saker inte gjorda. Du kanske faller precis på målsnöret och orkar inte ta dig hela vägen fram till klart. Retsamt pockande på uppmärksamhet tills det kanske rent av blir något du blir helt hemmablind för.

Rent världsligt är det ingen stor sak att det blir så. Men retligt. Som att du inte har respekt för dig själv och ditt. Det kanske t o m går så långt som att det inte görs förrän du ska flytta – och då märker du att det går som hejsan och har svårt att förstå att du har låtit bli så länge.

Här har en draperivägg hängt med gardinerna släpande i golvet i drygt ett år. Har försökt bli hemmablind, men det har inte gått när dammet sakta har krupit upp för gardinlängderna och varje städtillfälle har framkallat djupa suckar. Tog för ett par dagar sedan tag i det hela och passade samtidigt på att vädra allt och hänga om längderna så de mörka hänger på den främre gardinskenan och de ljusa på den bakre. Så otroligt skönt när det var klart.

En sak som definitivt skulle ha behövts blivit gjord genast var att avlägsna en död fågel från vår balkong. Följden av att låta bli det var att någon eller några hade kalasat på fågeln och hela balkongen och markisen nedanför var blodig och full av fjädrar. Som pricken över i:et låg den stackars fågelns fot med en bit av benet kvar. Prydligt placerat på balkongräcket.

Tack och lov är vådan av att låta bli inte alltid så påtaglig – men kan vara nog så irriterande. Har du något som inte har blivit riktigt klart eller något som du vet skulle behöva göras? Kanske är det dags att göra!

20130920-165824.jpg

Delad glädje

För ett par år sedan kom jag i samspråk med en kvinna som då bodde i närheten av mig. Vi pratade trädgård och växter och det hela utmynnade i att jag kärrade växter från hennes trädgård till min.

Perenna växter växer. Perenna växter behöver delas och förnyas och kanske flyttas. En förtjänst med att få växter som växt i närheten där du bor är att du ser att de mår bra och var de har växt och mått gott.

Att ge bort av sin egen trädgård till någon annans är win-win för båda. Ett stilla flöde av det som är och det som blir. Du förnyar i dina överväxta rabatter och sprider odlingsglädjen vidare. Så ett råd från mig är att våga fråga. Att be att få. Att erbjuda hjälp att dela och förnya. Och sedan komma ihåg att ge vidare.

Delar av en annan trädgård i min - delad glädje!