Sommarentré

20140602-113647.jpg

Jag tappade lite fart när den tidiga våren bromsade upp och livet kom emellan. När nu solen åter börjat värma och det uppenbarade sig ett tillfälle grep jag det och skapade detta blickfång.

Den stora zinkbaljan har under vintern stått på en annan plats – fylld med tallris och ljusslinga. Diskade ur den och fyllde upp med stenar och la i den pyttelilla vattenpumpen (stor som en liten tändsticksask). Fyllde upp med vatten och satte i sladden.

Cementkrukan står vid entrén hela året om. I höstas fyllde jag den med en stor ljungplanta, några tilltalande stenar och en prydnadspinne för att få lite höjd på det hela. Innan påsk fick den ge plats för björkris med fjädrar i. Och därefter fick riset vara kvar – dock utan fjädrarna. Nu fick krukan lite ny jord och två plantor med enbart blad. Vet med mig själv att jag inte orkar plocka bort vissna blommor så därför blir valet enkelt – växter utan blommor. Den ena växten hade dock så långa rankor att jag ville få upp dem på något sätt. Kom på att jag hade smala, långa bitar av avkapad armeringsmatta. Satt helt sonika foten mitt på den långa biten och böjde den till ett växtstöd – körde ner den i krukan och lindade upp rankorna. Så nu är det bara att vattna och vänta på att det ska börja växa!

20140602-113611.jpg

20140602-113735.jpg

Enkelt vårfint vid entré

Med en månad av nyckfull vår, iaf här i mina trakter, har den trötta ljungplantan fått stå kvar i krukan utanför ytterdörren. Och med ytterligare nyckfull, härlig vår kvar gjorde jag vårfint på enklast möjligt sätt genom att avlägsna ljungen som gjort sitt och satt ner björkkvistar istället. Slybjörkkvistar som växte under en kraftledning och som ändå aldrig skulle få möjlighet att växa upp till ett ståtligt träd.

För att få lite stabilitet och för att dölja jorden la jag fina runda stenar på jorden. Och så några gula fjädrar och pärlplatteskapelser i form av kycklingar (perfekta att hänga ute då de är i plast och tål nyckfullt väder).

Enkelt vårfint på under en kvart!

20140411-145114.jpg

Välkomnande trädgård

Har du en trädgård som bjuder in?

Tänkte väldigt mycket på det när jag flyttade till det hus jag bor i idag. Redan vid brevlådan höll det besökare på avstånd genom vassa, spretande rosenbuskar som rev tag i den som kom för nära. Så av omtanke mot först och främst tidningsbud och brevbärare, men också alla andra besökare och oss själva, ersattes de taggiga buskarna mot blommande perenner. En åtgärd som genast gav en mer inbjudande och välkomnande känsla.

En liknande duvning fick en annan rabatt som jag och förbipasserande möter oavsett vilket håll vi kommer ifrån. Här fanns en grundtanke med planteringar i olika höjder – men som hade fått växa över alla breddar. Funderade över vad jag skulle vilja möta och var förutseende och delade och flyttade med mig växter från min gamla trädgård. Det främre delen av rabatten, framför en sten som tidigare var helt övervuxen, har buskar ersatts av perenner som kärleksört, ormrot, astillbe, näva, olika alunrot samt ett gräs som heter tuvrör. Perenner som blommar och som bjuder olika färger, höjder och struktur. Perenner som växer tätt och därför inte kräver något jobb förutom lite extra vattning under torra perioder. Gläds varje gång jag kommer hem. Känner mig välkommen.

Försöker också hålla undan grenar som hänger ut i gången. Vill göra det lätt att komma hem/på besök. En enkel sak som gör en så stor skillnad. Speciellt för dig som kanske har en smalare passage fram till din entré eller har flera entréer, vilket i sin tur gör det svårt att veta vilken som ska användas. Gör gärna passagen till huvudentrén vidare och mer självklar. Förstärk den inbjudande känslan där med ett arrangemang av något slag. Det kan räcka med några vackra stenar. En blomma i en kruka. En krans på dörren.

Har du en trädgård som bjuder in? Är det lätt att hitta och ta sig fram till entrén?

20130813-093940.jpg

Välkommen!

Som uppföljning på gårdagens iakttagelse av graden av välkommenkänsla vill jag inspirera till att göra enkelt. Givetvis genom att ställa soptunnan på en lite mer undanskymd plats, köra saker till återvinningsstationen och laga det som är trasigt. Men det sinnliga måste också få sitt.

Vid min entré står i sommar en mindre vattenfylld zinkbalja med en pump i som gör att du möts av ett stillsamt porlande när du närmar sig. Bredvid står en betongkruka med hängande växter i grönt och silver. I krukan har jag stoppat ett trädgårdssmycke i form av en spira som ger krukarrangemanget lite höjd och blir ett fint blickfång tillsammans med resten. Sladden till pumpen döljs delvis av betongkrukan samt av stenar jag har lagt på varje trappsteg.

Vill du göra ett enkelt vattenarrangemang kan det räcka med att sätta en större skål med vatten vid entrén – lägg i några flytande glaskulor som ser ut som vattenbubblor och kanske en flytande ljuskopp. Tänd värmeljus nu när det börjar mörkna. Enkelt och sinnligt.

20130806-232028.jpg

Välkommen hem/hit?

I morse på min vanliga promenadrunda slogs jag åter av hur lätt det är att på något sätt glömma bort att välkomna sig själv och andra hem. Att det i mellan åt kan vara bra att titta på vad jag möts av när jag närmar mig mitt hem – och som också en besökare möter.

Gick förbi ett hus där det lagts ner tid och resurser på att fixa och måla ett nytt staket och ordna en vacker stenläggning – men det jag ser vid entrén till huset är två brunbrända, illa skötta tujor – varav den ena står i en trasig kruka. Säkert en sak som finns på listan över saker som ska fixas. En sak som borde ha fått högre prioritet.

Vid flera andra hus står soptunnor i blickfånget. Välkommen hem till mig och mina sopor. En vy som borde vara enklare att göra sekundär. På samma sätt är det med de som har renoveringsprojekt som drar ut på tiden och där byggskräp och annat blir liggande. Ofta i anslutning till entréer. Det ger också ett onödigt tråkigt intryck samt borde göra den som bor där lite illa till mods. En ständig påminnelse om saker som inte blivit klara.

Och när vi inne på det. Återvinning. Också skräp. Som oftast hamnar i hallen. Eller i uppsamlingskärl i anslutning till entrén. Och kanske inte töms med önskvärd frekvens.

Så min fundering mot bakgrund av ovanstående är hur vi vill välkomna oss själva och andra hem till oss. Känns det välkomnande att komma hem till dig – både för dig och andra? Eller finns det något enkelt du skulle kunna göra för att göra det mer välkomnande?

20130805-112744.jpg

Möte med en byggnad

20130530-095743.jpg

Häromdagen fick jag möjlighet att möta en omtalad byggnad. En byggnad som byggts bland andra. Men som ser allt annat ut än någon annan byggnad. En byggnad som jag skrev om här.

När jag närmade mig den såg jag den inte först. Vårens gröngrönskande träd bäddade in den. Det var först när jag kom nära som jag såg den och dess omtalade spets. En spets som inte pekade rakt mot de som var på väg mot byggnaden. Och det var inte heller i spetsen som entrén var placerad vilket jag hade trott.

Men det som mötte var en byggnad i glas och betong. Med en konstverk som såg ut som kobbar i fallande storlek som startade inne i den spetsiga delen av byggnaden och fortsatte utanför – med kobbar i fallande storlek. Grått och hårt. Och innanför kobbarna låg en rosafärgad gigantisk klump som fick mig att tänka på ett urtaget hjärta – gjort av litium – vilket många som besöker denna byggnad medicineras med.

En stor entré möter upp på sidan om spetsen. Och innanför finns en gigantisk ljus och steril ankomsthall. Glasade väggar och gråa golv. En del har inretts med växter. Och det skulle behövas mer och fler vilket är planerat och på gång. Kommer fram till de omtalade vattenspeglarna – fyrkantiga låga vattenfyllda delar. Vid basen av den ena går hissarna upp och ner – och upp ur vattnet sticker en kal trädstam upp. Hoppsatt i delar. Utan rötter. Utan grenar. Utan krona. Ett konstverk som måste förklaras för att kunna uppskattas. Märkligt på ett ställe dit människor som inte mår bra ska komma för att må bättre. Ler dock åt tilltaget att någon har placera några solgula badankor i vattnet.

Möter också en annan sida. Med idéer och tankar på hur byggnaden ska göras välkomnande och skön att vara i trots de inledande förunderligheterna. Känns som om det finns mycket klokskap som kommer att kunna förmedlas vidare till liknande verksamheter så att kravställning och genomförande kanske kan bli mer i linje med den verksamhet som ska fungera.

Trots alla goda intentioner finns dock det bestående första intrycket kvar. Och min känsla av att möta det som frisk. Och känna det obehag jag kände. Utan någon möjlighet att sätta mig in i hur det skulle vara att möta det som sjuk. Det ska bli intressant att se vad som kommer att förändras och göras som kan förändra det. Jag kommer att titta in nästa gång jag har vägarna förbi och se vilket intryck jag får då.

20130530-095758.jpg

Möta påsken

Hallen är ett rum i huset som du passerar flera gånger dagligen. Ett rum som behöver fungera rent logistiskt, men också vara välkomnande och trivsamt.

I dessa dagar är det trevligt att möta påsken i hallen. Beroende på vad du har plats för kan det vara allt ifrån pyttesmå kycklingar till en vas med påskris. Och har du inte plats inne kanske du kan sätta några färgglada fjädrar i ett träd utanför entrén. Eller ta bort, det vid det här laget, ganska luggslitna höstarrangemanget i blomkrukan vid ytterdörren och ersätta det med fjäderprytt ris.

I min hall placerade jag en större glaskruka på ett bord. Stack jag ner några björkkvistar i krukan och trädde ägg och påsktuppar på de späda grenarna. Enkelt och snabbt!

20130320-082744.jpg