Tid

Att behöva tid. Att behöva en liten stund. Välbehövligt. Livsviktigt. Energibesparande i längden.

För mig är en egen stund en gåva. Ett guldkorn. En andningspaus. Värdefull som inget annat. Den bästa present jag kan få. Något som tillsynes verkar futtigt. Något som är gratis. Något som egentligen känns alldeles självklart. Men ändå ibland så ogörligt och ouppnåeligt.

Jag gör det enkelt. Jag ber om en egen stund. Kan vara svårt att tankeläsa sådana önskningar. Men när den får ord blir den också. Verklig för mig och för de runtom. Jag försvinner bort en stund. Med en bok, med en text eller med en kopp varmt kaffe med mjölk.

Jag gör det enkelt. Jag kan fortfarande vara nära. Min tid behöver inte distans i meter utan enbart i tanke. En tydlig önskan ger distans. Min önskan högt uttalad skapar ett skyddande skal. Jag känner mig lycklig, närvarande i min lilla bubbla av tid. Nära men ändå inte.

Jag gör det enkelt. Jag gör det ofta. Gör mig van. Gör de omkring mig vana. De vet och ser och känner att det gör gott. Att de får mer av mig när jag fått mitt.

Hur kan du enkelt ge dig tid till dig?

Tid för en bok!