Tomrum

Min flytt har gjort att det skapats tomrum både här och i mitt älskade barndomshem.

Det har känts overkligt konstigt att jag skulle lämna. Att jag inte skulle bo kvar. Att jag inte skulle trampa de gator jag alltid trampat.

Ju närmare till flytt desto närmare till tårar. Gamla minnen, stunder av glädje och älskade vyer blandade degar jag ville fortsätta baka. Äta bullar jag alltid ätit. Och trott att jag skulle fortsätta göra.

Bestämde mig för att städa mig ut. Att rensa varje vrå, minsta lilla pyttigaste hörn och tvätta alla fönster. Själv. Som tur var fick jag hjälp. Av svärmor och hitrest vän – som peppade och tvingade mig fortsätta när det tog emot. Och så befriande skönt det kändes när det var klart. Tack för all hjälp!

När jag stod där och tittade på skalet av mitt före detta hem – så var det just bara det. Ett skal. Mitt hem var inte längre här. Utan där. Att känna det var både förvånande och lättande. Och gjorde med ens allt så mycket lättare.

Ett tomt rum - ett skal - redo att fyllas av andra.

Plats

Jag vet att det här är en speciell plats på jorden för mig. Mina rötter går så djupt att jag har tillsynes varit omöjlig att rubba. Ett älskat barndomshem är en plats som alltid kommer att finnas i ens hjärta. Och det är viktigt att älska. Den plats som du bor på behöver älskas för att kunna älska dig tillbaka. Men innerlig kärlek har också en förmåga att hålla dig kvar och gör dig oförmögen att se att det kanske finns annat. Att kanske din stund just här är på väg att ta slut. Du har förvaltat klart och ska gå vidare.

Här finns nästan alla mina minnen. Genom flera decennier. Minnen som är starkt förknippade med platsen – men som också finns djupt nedbäddade i mig. Jag har växt upp här och även mina barn. De känner min kärlek och har utvecklat sin. Den går förvånansvärt djupt.

Jag har funderat på vad som gjorde att mina föräldrar valde just detta hus. När jag summerar de 40 år som gått kan jag på något sätt inte tänka att slump har något med det att göra. På något oförklarligt sätt valde huset oss och vi har älskat och tagit hand om det. Andra har tittat på det och tyckt att det har varit litet och trångt, men vi/jag har älskat det och med åren har det rent magiskt erbjudit mer och mer utrymme. Det är tryggt, varmt och inbjudande. Ett hus att älska och att älskas tillbaka av.