Gamla vanor

Har du vanor som hängt med sedan du varit liten?

Ibland är det så med vissa vanor och de liksom får stå oemotsagda. Vissa saker bara är och har alltid varit. Kom att tänka på det när jag tittade på andra avsnittet av ”Historieätarna” då de avhandlade 70-talet. Ett årtionde då pulvervarianter av livsmedel slog igenom och gjorde matlagandet enklare. Du har säkert också druckit nyponsoppa, ätit såser och firat födelsedagar med tårtor gjorde av pulvermix.

Ett par saker har hängt med in på 2000-talet för mig. Helt utan att reflektera närmare över det. Det första är chokladkakamix. En kakmix som alltid har varit synonymt med födelsedagsfirande i min familj. Något som egentligen är så superenkelt att blanda till själv. Utan konstigheter. Bara en enkel sockerkaka med kakao. Det andra är våffelmix. Paket efter paket har köpts. Okritiskt. Vanemässigt. Men nu gör jag egna våfflor. Enkelt så att det känns löjligt att ha lagt ut pengar på pulvermix. I kokboken jag haft hemma sedan jag flyttade till eget har det alltid funnits recept. På flera olika sorters våfflor. Men jag har aldrig brytt mig om att leta upp dem. Förrän nu.

Vad använder du slentrianmässigt för pulvervarianter?

20121203-092207.jpg

Njuta nu

Njuter du?

Stannar du upp ibland och njuter av den du är och det du har? Njuter av att varje morgon kunna slänga benen över sängkanten och gå upp och göra frukost? Njuter av att ta en varm dusch? Njuter av att skrapa bilens frostiga rutor? Njuter av att köa på väg till jobbet? Njuter av ditt jobb? Njuter av dina kollegor? Njuter av den medhavda eller köpta lunchen? Njuter av att hämta barnen? Njuter av att skjutsa barnen? Njuter av att fundera på vad det ska bli till middag? Njuter av att laga middag? Njuter av hur barnen ställer tusen frågor? Njuter av att barnen vill vara nära? Njuter av din partner? Njuter av din familj? Njuter av dina livsval? Njuter av ett varmt och skönt hem? Njuter av att gå och lägga dig? Njuter av att få somna med vetskapen om att imorgon är en ny dag att njuta av?

Ibland kan det vara svårt. Ibland nästan omöjligt. Men ibland också det enda vi kan göra. Nu.

Hållbar advent och jul

Känner du dig sugen på att köpa nytt till advent och jul?

Fick en tankeställare kring detta igår när jag vandrade runt på ett större varuhus i stan. Ett varuhus som i år har julguider istället för anställda och som vill få oss extra köpvilliga med försäljningsmaterial som det står Barnens tid på.

En trendanalys ger vid hand att det är murrigt, rött och mysigt som gäller den här julen. En känsla som du lätt kan åstadkomma med det du redan har hemma av julpynt och annat. Eller också besöka välmatade second hand-affärer. Här finns pynt, stakar och pepparkakskostymer. För återbruk. Köp av dem ger i sin tur tillbaka till de som behöver.

Känner du att du dras med i att du behöver köpa för att få julkänsla? Ta först fram det advents- och julpynt du har. Spela lite julmusik du tycker om medan du adventsstädar och pyntar. Saknas något så ta en titt i skåpen. En vas kan bli en ljuslykta med ett blockljus eller värmeljus i. På samma sätt kan du göra en adventsstake. Ett glas för varje söndag i advent med ett ljus eller värmeljus i. Ställ fritt på rad eller damma av en bricka som du ställer dem på och lägger några polkagrisar eller nötter runt som en enkel dekoration. Byt kuddfodral. Enkla röda kuddfodral kan användas år efter år. Njut av att kunna skapa stämning med det du har. Njut av att slippa spendera tid på att köpa sådant som du inte behövde. Njut av att slippa fylla skåpen i onödan. Till exempel med en lykta som den nedan.

20121120-092854.jpg

Civil olydnad?

Har du någon gång tillämpat civil olydnad? Gjort något olovandes?

Jag har många gånger funderat på att göra något åt sådant som jag går och retar upp mig på. Många gånger det som hör till den offentliga verksamheten, men som inte riktigt pengar och resurser räcker till för. Eller som helt enkelt tar för lång tid att besluta åtgärder kring.

Läser i tidningar om de som olovandes planterar blommor och snyggar till nedklottrade hus. Tänker att fler borde. Men gläds samtidigt åt att några gör. Funderar på vad som skulle få fler att göra. Tror att det handlar om engagemang och känsla för den plats du bor på. Om det känns i hjärtat när saker förstörs eller ogräset växer kan det vara en signal att agera.

I helgen gick min familj ut i vårt närområde med ryggsäcken full med verktyg. Vi sågade, skruvade, lagade och röjde. Ett par timmar gjorde stor skillnad. Att som förälder visa barnen att det går. Och att de också kan. Att göra utan att fråga om lov.

Har du något i ditt närområde som du gått och irriterat dig på? Något som du skulle kunna göra något åt? Avsätt en timme eller två och gör!

20120910-090052.jpg

Plats för barn

Behöver du en kreativ lösning på plats för barn? En lösning som tar liten plats men där många får plats? Hemma i lägenheten eller huset? I sommarstugan?

Vi gjorde plats för tre barn i samma rum. I en platsbyggd säng som blev 3,40 m lång och 90 cm bred med loft ovanför där en säng 200×90 fick plats samt ett pysseldäck med skrivbord, hyllor och anslagstavla.

I underkant på överslafen fästes gardinvajer och hängdes gardiner för att kunna dra för och skapa mys eller göra koja.

Med plats för 3 systrar! Bild från Fastighetsbyrån.

 

Intet nytt under solen

Cirkeln sluts. Om och om igen. Gamla ordflätor blir omflätade – men resultatet är i mångt och mycket detsamma.

Tyckte, när jag hittade den gamla boken ”Hur man övervinner bekymmer och blir vän med livet” av Dale Carnegie, att den såg för tafflig ut. Tryckt 1950 med billigt kartongomslag och med sidor som behövde sprättas upp – synbart osprättad – och följdelaktligen oläst. Men den var intressant. Befriad från floskler och hurtfriska hejarop. Autentisk med adresser till de som hade uttalat sig. Med ett personligt, varmt tilltal. Med medkänsla. Personligare och mer äkta än nyare upplagor.

Den boken gav mig ytterligare lästips.  ”Love against Hate” av Karl Menninger; M.D. (1942) var en av dem. Med bl a intressanta aspekter på hur vi tar hand om våra barn, vad vi gör med vår tid och hur vi mår av kärlek kontra hat. En annan var ”Bort med oron” av Edward Podolsky (1946). En bok med undertiteln ”Lugn ger hälsa”. Bara innehållsförteckningen ger en hint om ämnen som har samma aktualitet då som idag. Om att ängslan ger sjukdom – allt från förkylning till värre åkommor. En tanke som har fått förnyat fokus idag. Allt går inte att medicinera. Det handlar mer om att skapa förutsättningar för ett gott liv med mer kärlek och mindre oro än att försöka medicinera sig ur eländet. Och inte hjälper det heller att leva sunt och träna exemplariskt om eländiga tankar härjar runt i huvudet och tynger ner ens kropp.

Den ursprungliga boken gav också tips om att läsa ”Walden” av Henry David Thoureau. En bok utgiven 1854, men nästan skrämmande dagsaktuell då den ifrågasätter det tillsynes outtömliga habegäret, miljöförstöringen, arbetsstressen och otryggheten. Den har funderingar kring vad vi egentligen menar med tillväxt och hur vi mår inombords när materiell standard blivit både en privat statusmarkör och en politisk norm för det vi kallar välfärd. Vi uppmanas att rannsaka oss själva vad gäller behov och önskningar. Vad är eget och vad är andras? Var finns egen vilja bland alla traditioner, religioner och behov som omger och infiltrerar oss? Thoureau manar oss att ompröva vårt förhållande till andliga och materiella frågor. Intressant gammal läsning helt enkelt.

Och som sagt var; inget nytt under solen.

Läsvärda gamla böcker - vissa i nytryck, andra från antikvariat eller bokhyllan.

Alla barns blomma

Vill du göra skillnad för barn ta tillfället i akt att köpa Majblommor. Fr o m i tisdags och två veckor framöver har du möjlighet att ge ditt bidrag. Och när du har hunnit samla på dig blommor och kransar och inte riktigt vet vad du ska göra av dem kan du skapa en sådan här vacker majstång! En fin doppresent eller välkommentillvärldenpresent också. Som kan fyllas på varje år med en blomma och samtidigt göra gott för ett annat barn.

Majstång - till en dotter född 2002 (blomman i kransarna och mitt på stången samt med mammas årsblomma, 1970, till vänster och pappas, 1968, till höger)

Enklare förr?!

När jag pratar med mina barn om hur det var – slås jag av att det var enkelt. Enkelt på flera plan.

Enkelt för att en familj hade en telefon som satt på väggen/stod på ett bord. Som alla kunde nå. Som aldrig laddades ur. Som aldrig tappades bort. Och som sällan behövde uppdateras.

Enkelt för att en familj hade en TV med två kanaler. Enkelt att välja vad som skulle ses. Enkelt att förstå sig på. Enkelt att kunna göra annat då det fanns tider då inte något sändes.

Enkelt för att rum gjordes i ordning och sedan fick vara. Rum ärvdes mellan syskon, möbler flyttades runt. Ingen pratade om att inreda och fixa sina rum. Det var som det var och fick vara så.

Enkelt för att kläder ärvdes och slets på tills nya behövde köpas. Ingen pratade om trender och vad som kunde bäras eller inte.

Enkelt för att du rörde dig i vardagen. Cyklade, promenerade, åkte skidor mm. Tid behövde inte tas till att ta sig iväg till speciella träningsställen.

Enkelt för att naturligt var norm. Tid behövde inte läggas på att försöka låtsas vara hårlös eller tidlös.

Enkelt för att semester var många gånger detsamma som hemester. Onödigt mycket tid och pengar behövde inte samlas ihop för att göra resor långt borta för att komma nära varandra.

Mina barn tittar på mig som om jag vore tokig och konstaterar att det måste ha varit ett tråkigt liv. Jag tittar på dem som om de vore tokiga.

Din rytm

Om du går tillbaka till när du var barn och känner och tänker efter – hur var du? Aktiv, lugn, glad, arg, destruktiv, skapande, långsam eller snabb?

Anledningen till frågan är att här finns svaret på vad din naturliga rytm är. Om du – nu när du har funderat ett slag – kommer fram till att du inte riktigt lever i den rytmen idag – och kanske inte har gjort det på många år – och känner att det sliter – så kanske det är dags att försöka hitta tillbaka till den rytm du föddes med och som var ämnad för dig. En rytm som – när du hittar den och har levt med den ett tag – känns välbekant och behaglig.

Jag tror att det är livsavgörande att hitta sin rytm. Går du genom livet omedveten och ohörsam om den är det lätt att leva ett liv som inte var ämnat för dig – ett liv som sliter mer än det borde göra. Och tittar du dig omkring ser du att så är fallet många gånger. Vi går emot vår rytm när vi väljer yrke, mat, träningsform, fritidssysselsättning och t o m livspartner.

Vi stannar till ibland – känner att något känns märkligt. Vi blir sjuka, skiljer oss, köper saker vi inte behöver och längtar ständigt bort. Kanske inte allt på en gång – men små bitar i taget – kanske för små för att inse att det ligger något större bakom.

Plats

Jag vet att det här är en speciell plats på jorden för mig. Mina rötter går så djupt att jag har tillsynes varit omöjlig att rubba. Ett älskat barndomshem är en plats som alltid kommer att finnas i ens hjärta. Och det är viktigt att älska. Den plats som du bor på behöver älskas för att kunna älska dig tillbaka. Men innerlig kärlek har också en förmåga att hålla dig kvar och gör dig oförmögen att se att det kanske finns annat. Att kanske din stund just här är på väg att ta slut. Du har förvaltat klart och ska gå vidare.

Här finns nästan alla mina minnen. Genom flera decennier. Minnen som är starkt förknippade med platsen – men som också finns djupt nedbäddade i mig. Jag har växt upp här och även mina barn. De känner min kärlek och har utvecklat sin. Den går förvånansvärt djupt.

Jag har funderat på vad som gjorde att mina föräldrar valde just detta hus. När jag summerar de 40 år som gått kan jag på något sätt inte tänka att slump har något med det att göra. På något oförklarligt sätt valde huset oss och vi har älskat och tagit hand om det. Andra har tittat på det och tyckt att det har varit litet och trångt, men vi/jag har älskat det och med åren har det rent magiskt erbjudit mer och mer utrymme. Det är tryggt, varmt och inbjudande. Ett hus att älska och att älskas tillbaka av.