Garanterat kontrollerat

Läser lite varstans att medvetenheten ökar. Att många fler väljer att ha kontroll på sådant de stoppar i sig. Det plockas bär och svamp, syltas, saftas och torkas. Ändå ser jag sorgligt många äppelträd som förblir oplockade. Men blir samtidigt överväldigande glad när det finns de som plockar sina äpplen och ställer ut utanför sin tomt med en lapp att den som vill får ta. Eller de som bjuder in att plocka.

Tack vare en sådan inbjudan har jag plockat två hinkar med äpplen och på ett par timmar förvandlades de till 11 liter äppelmos och 1,5 liter äppeldryck. Jag gör det enkelt. Delar bara äpplena en eller ett par gånger beroende på storlek. Ångar dem mjuka i saftmajan. Kör sedan de ångvarmmjuka äpplena genom passersatsen till min Assistent. Bunken som samlar upp det varma moset rymmer ca 1 liter. När den är full blandar jag i ett krm askorbinsyra och häller över moset i en 12 liters kastrull. Rör om i kastrullen mellan varven.

För att få ihop 11 liter äppelmos kör jag saftmajan tre omgångar med delade äpplen. Hur snabbt äpplena blir mjuka beror på äppelsort och mognadsgrad. Dagens omgångar tog ca 25 minuter vardera. Då hinner jag precis köra klart den tidigare omgångens mjuka äpplen till mos och förbereder nästa kok genom att dela äpplena så att det är klart.

När moset nästan har svalnat blandar jag i socker. Eftersom jag fryser mitt mos behöver jag inte sockra så mycket utan bara precis så att jag bryter den värsta syran. I dagens laddning räckte det med 3 dl socker. Förpackade sedan moset i enliters påsar. Perfekt storlek för några dagars grötfrukostar. Och så skönt att ha garanterat full koll på vad det innehåller.

Men äppeldrycken då? Jo, det är en bonus som kommer av att använda saftmajan att ånga äpplena mjuka. När ångandet är klart har det också blivit dryck. God att bara dricka som den är.

20130913-203329.jpg

Konservera

Tittar ut på körsbärsträdet utanför mitt köksfönster. Granskar det noga. Stannar länge och suger i mig intrycket av vårblom och skir grönska. Försöker lägga min körsbärsgranskning i mitt inre tittskafferi. Lägga det på en hylla med gammeldags hyllpapper och med hyllkanten smyckad med hemknypplad spets.

Byter lakan i mina barns sängar. Gör det vördnadsfullt och långsamt. Reflekterar över att det går lätt och att det kommer att vara skönt för dem att krypa ner mellan lakanen i kväll. Lägger extra stor omsorg vid att göra fint. Tar in hela rörelsen – hela alltet och sparar den i en fin gammal hemsnickrad låda på en hylla med rött papper på.

Älskad bäddning av barnsängar. Bild från Fastighetsbyrån.

Hänger tvätt. Metodiskt och meditativt. Begrundar alla häng under alla år. Tänker på höstslaktsstunder med generationer av kvinnor i arbete. Höstkallt inne med fönster på glänt. Gör rent och gör fint. Tittar på rader av kläder hängda i ordning och med mening. Lägger försiktigt allt i en liten ryschig ask med rosor på.

Klipper äppelträden med en djup känsla av att förvalta och vara del i ett flöde som kommer att fortsätta. Känner att jag har gjort allt jag kunnat för att det ska få fortsätta. Går en bit ifrån och tittar på hur grenarna breder ut sig. Med van hand formar jag trädet för framtiden. Ser hur det kommer att blomma och bära frukt. Hittar en sliten sockerlåda som jag lägger det i. Ställer den på en hylla vid golvet. En hylla gjord av en fin gammal dörr.

Ömt omskötta äppelträd.

Sätter en deg. Hör assistenten jobba. Lyssnar som så många gånger förr på ljudet som är så bekant och som har färdats mellan flera generationer. Lägger mig på kökssoffan och vakar över jäsprocessen. Har börjat låta den få ta längre tid än förr. Med vana rörelser plockas plåtställning, plåtar och papper fram. Rörelsen fortsätter i utbak, omsvep och ugnstid och provsmak med snabbt smältande smör på varma nya frallor. Hittar en burk – lite skavd och lagom nostalgisk. Stoppar allt i den och ställer den mitt på en hylla med hyllkanten klädd med vårt gamla köksdito – med brun bakgrund och vita prästkragar på.

Mitt tittskafferi fylls långsamt. Burkar, lådor och askar av varierande storlekar och ytor. Vissa hyllor bågnar medan andra har plats kvar. Även då jag lämnar har jag alltid mitt tittskafferi kvar. Jag kommer att plocka bland minnen och ställa in nya burkar. Varje titt ett stann i tiden. En konservering av. En behållare för behållande. En osynlig skatt. Men oändligt mycket värd.