Vårbarngarderob

Vissa projekt är det lätt att dra sig för. Ett knep är att överraska sig själv med att bara ta tag i det – när man själv minst av allt anar det.

Så blev det i helgen. Och vips var barnens garderober dammsugade, rensade och organiserade. Kläder flyttade från en garderob till en annan. Vissa kläder la vi i en låda på tillväxt – en låda att titta i när någon behöver nytt – och kanske kan hitta något som passar. Andra kläder har passerat allas garderober och är redo att hamna hos någon med yngre och mindre barn.

Alla var med. Gick igenom plagg för plagg. Strumpa för strumpa. Och hittade också sådant som varit ”borttappat” eller bara bortglömt. Och upptäckte vad mycket som fanns, men också vad som saknades.

Har du något projekt att överraska dig själv med?

20140401-120902.jpg

Enklare förr?!

När jag pratar med mina barn om hur det var – slås jag av att det var enkelt. Enkelt på flera plan.

Enkelt för att en familj hade en telefon som satt på väggen/stod på ett bord. Som alla kunde nå. Som aldrig laddades ur. Som aldrig tappades bort. Och som sällan behövde uppdateras.

Enkelt för att en familj hade en TV med två kanaler. Enkelt att välja vad som skulle ses. Enkelt att förstå sig på. Enkelt att kunna göra annat då det fanns tider då inte något sändes.

Enkelt för att rum gjordes i ordning och sedan fick vara. Rum ärvdes mellan syskon, möbler flyttades runt. Ingen pratade om att inreda och fixa sina rum. Det var som det var och fick vara så.

Enkelt för att kläder ärvdes och slets på tills nya behövde köpas. Ingen pratade om trender och vad som kunde bäras eller inte.

Enkelt för att du rörde dig i vardagen. Cyklade, promenerade, åkte skidor mm. Tid behövde inte tas till att ta sig iväg till speciella träningsställen.

Enkelt för att naturligt var norm. Tid behövde inte läggas på att försöka låtsas vara hårlös eller tidlös.

Enkelt för att semester var många gånger detsamma som hemester. Onödigt mycket tid och pengar behövde inte samlas ihop för att göra resor långt borta för att komma nära varandra.

Mina barn tittar på mig som om jag vore tokig och konstaterar att det måste ha varit ett tråkigt liv. Jag tittar på dem som om de vore tokiga.