Ängsligt

Är du ängslig över att råka säga fel?

Efter allt jag har läst och hört de senaste året har ängsligheten ökat. Chansen att trampa i klaveret har blivit större och större i takt med att känslan av att lättkränktheten har ökat lavinartat.

Hur har ord kunna bli så viktiga? Hur har rätten att få tabubelägga och straffa kunnat få växa sig så stark? Hur kan ett ord göra att en hel människa omvärderas och nedvärderas? Hur kan ord göra att dörrar stängs?

Vi bär alla olika historier – både våra egna och våra närmastes. Vi har levt liv med skiftande innehåll och dimension. Vi har olika värderingar och syn på hur saker ska vara. Ibland skakar livet om oss rejält och ur sådant dyker nya insikter upp.

Tänk om alla kunde känna sympati med varandra. Om vi kunde mötas med respekt och ödmjukhet. Välja bort strider. Möta varandra utan rädsla och ängslan. Mötas med välvilja och kärlek. Lite mer ”blinda” än negativt skärskådande. Förlåtande. Oängsligt.