Nu!

Du vet hur det känns – när håret blivit för långt – och du skulle ha behövt klippa dig igår. Lite samma känsla var det med behov av eget utrymme i vårt hem – barn som gradvis får nya behov – behov som tillslut måste mötas genom att ges annat utrymme än som hittills stått tillbuds.

Sagt och gjort. En plan gjordes för omflyttningen. Utgångsläge: Alla tre skulle byta rum – rummen är olika stora – alla målade i samma enhetliga vita brutna färg.

En inventering gjordes för att se vad som redan fanns och kunde återanvändas. Utgångsläge: I två av rummen är sängarna och skrivborden väggfasta samt en bänkskiva med hurtsar fortsätter att användas i det tredje rummet.

En lista upprättades över vad som behövde köpas nytt. Utgångsläge: Bara det allra nödvändigaste skulle köpas – allt annat återanvändas. En tidplan gjordes. Utgångsläge: Alla skulle ha bytt rum på några timmar.

Köpte en större säng med tillbehör samt en spegel och textilier.

Plockade ut allt ur respektive rum och sorterade. Det som skulle fortsätta användas flyttades med till det nya rummet. Det som skulle sparas lades i respektive spara-låda. Det som skulle skänkas vidare sorterades.

Och några timmar senare – hade alla tre fått nya rum. Deras saker och kläder som skulle vara i deras nya rum hade fått sina platser och de kunde sova sin första natt i det.

Utanför rummen fanns dock några timmars extra jobb kvar att göra – att sortera det som inte skulle vara i rummen, att sortera ut och vidare det som inte skulle sparas och ordna en gemensam förvaring av sådant som inte riktigt fick plats och som delas av två av barnen och därför förvaras bäst på neutral plats ;-)

Summering: Tacksam över enhetligt neutralt målade rum. Tacksam över väggfasta sängar, skrivbord och allt annat som kan fortsätta att användas. Tacksam över att det bara var ett av rummen som var fullt av leksaker och böcker.

20150326-112807.jpg

No food waste #NoFoodWaste

Såg en chockerande dokumentärfilm om hur mycket mat som slängs. Tänk dig att du köper fyra kassar med mat och slänger en av dem – bara så där.

Det fick mig att tänka. Hur kan jag göra för att slippa slänga? Hur kan jag vara med respektfull mot det som produceras och som jag faktiskt köper och bär hem?

Till att börja med handlar det om att ha koll på vad som köps. Att ha en plan för det och inte köpa mer än du behöver, vilket blir billigare i längden då du slipper ha skåp fulla av produkter som du i slutänden kanske måste slänga för de hinner bli för gamla.

En annan sak är kunskap – kunskap om att mat inte förstörs i samma stund som hållbarhetsdatumet på förpackningen går ut. Att lukta och smaka för att bedöma om det går att äta. Det handlar också om kunskap och idérikedom när det gäller att göra något av det som finns hemma. Små burkar med slattar av lite av varje, rester efter middagar och annat.

Kanske kan du inspirera mig och andra genom att dela med dig av det du gör för att slippa slänga. Jag ska göra det – och tagga det med #NoFoodWaste

Bröd och flingor - gjorda av sådant som finns hemma.

Bröd och flingor – gjorda av sådant som finns hemma.