Personlig utveckling i rörelse

Världen runt om oss upplevs snurra allt snabbare och kraven utifrån pressar på med omänsklig kraft. Det är lätt att tappa fotfästet och snurra med – att tappa fotfästet och inte kunna skilja mellan vad jag vill och vad omvärlden får mig att vilja – att tappa fotfästet och helt tappa bort det som i grunden är jag.

Hur känns ett tappat fotfäste. Kanske som håglöshet, trötthet, meningslöshet, värk, sömnlöshet, stress, ständig längtan bort och frånvaro i relationen med dig själv och de runt om dig.

Du försöker få fotfäste genom att sätta igång renoveringsprojekt, byta jobb, handla något nytt, dra iväg på ännu en resa – långt borta för att kunna koppla av – bryter och byter relationer, hittar kortsiktiga lösningar för att fortsätta kunna snurra – och gör också det.

Du uppdaterar dina nätverk om allt du åstadkommer – och utåt ser allt fantastisk ut – men fötterna kommer aldrig ner på marken – du känner aldrig riktigt att du har tid – aldrig riktigt tid för dig – på riktigt.

Jag höll en föreläsning för ett par månader sedan där deltagarna fick se på sig själva som hus med olika rum – och ett av rummen som de fick besöka var sitt ”inre rum”. I ditt inre rum kan du dra dig tillbaka – samla kraft – samla tid - samla dig – för att kunna möta det som möter dig på det sätt som känns sant för dig. Ett rum som, det visade sig på föreläsningen, inte var så välbesökt. För det är inget vi lär oss att göra – och alla hittar inte dit själva.

Och det är egentligen väldigt enkelt. Ge dig en stund med dig själv för dig själv. Stäng av allt som stör. Låt bli att göra och bara var. Och tillåt dig känna.

Kanske är du personen som behöver göra det i sällskap av naturen. Kanske sätter du dig hellre och mediterar. Eller också vill du göra det genom rörelse. Det var så som jag först hittade rörelseformen Nia. En vän sa till mig att det går att gå i samtal och prata om det som tynger och få det att bli bättre – men du kan få samma effekt genom att ägna dig åt rörelseformer som som rör dig inifrån och ut och utifrån och in – rörelseform för hela dig – både kropp och själ.

Och efter snart fyra års praktiserande av Nia och ett par utbildningar i bagaget vet jag att det är precis så som min vän sa. Jag har alltid varit en person med fotfäste, men mitt fotfäste har blivit ändå mer grundat och jag har fått ett mer respektfullt förhållningssätt till mig själv och min omvärld.

Känner du att världen runt om dig snurrar alldeles för snabbt. Vet du egentligen inte vad som är du och om det du gör är det du borde? Längtar du bättre fotfäste? Börja med att ge dig själv en stund med dig själv för dig själv – kanske redan idag!

Vilken är din väg? Vad behöver just du - nu?

Vilken är din väg? Vad behöver just du – nu?

 

 

Multifunktionell – utan etikett

Du som följt mig ett tag eller varit på någon av mina förvaringsföreläsningar vet att jag är en förespråkare för det multifunktionella. En vurm som är sprungen ur en längtan efter att förvalta så lite saker som möjligt.

Att sätta etikett på något och göra det enbart användbart för en sak känns kortsiktigt och ogenomtänkt. Både på mikro- eller makronivå.

Men har du tänkt på att det är på samma sätt med oss människor? Att vi sätter etiketter på oss själva och gör oss mindre funktionella än vi i verkligheten är och har möjlighet att vara.

Etiketter som gör att vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort – med ett djupt antagande om att det är så det är – och kommer alltid att vara.

Men vad skulle hända ifall du tog fasta på en tanke, en längtan, en dröm. Något som får dig att bli lite extra varm, kanske börjar prata mycket om eller helt enkelt dras till på ett sätt som du inte känt tidigare.

Att pilla bort etiketten som tagit dig dit du är idag – men som hindrar dig från att ta dig vidare, till något som betyder något och som skulle göra dig helare och sannare mot dig själv och det som är du.

Och håll dig ifrån att sätta på en ny etikett. För vem vet vad som kommer härnäst – och som du kanske missar – för att det inte passar någon med din etikett.

Vad får dig att bli lekfullt kreativ och varm i hjärtat?

Vad får dig att bli lekfullt kreativ och varm i hjärtat?

Upplysta hem

Vinden sliter och drar i träden utanför. Det regnar på tvären och är jämngrått och mörkt. Men inne är det stilla och skönt – och när jag kliver upp lyser det varmt i köket, vardagsrummet och hallen.

Lampor på timers som tänder en stund innan alla kliver upp. Och som släcker när alla gått.  Lampor som åter tänds när det börjar skymma – och som gör att det känns extra välkomnande och skönt att komma hem. Lampor som också släcks – som en påminnelse om att det är dags att gå till sängs.

20141024-091121.jpg

Inspirerande hållbart

Alla vet vi att vi behöver göra något när det gäller hållbarhet – som vi håller på nu konsumerar vi som om vi hade tre jordklot till vårt förfogande – frågan är vad vi ska göra och var vi ska börja.

I slutet av förra veckan var jag på Åre Sustainability Summit. Ett arrangemang som kördes för andra året i rad. Ett arrangemang som hade samlat flera av Sveriges skarpaste och mest pålästa i ämnet.

Och ska jag göra en kort sammanfattning av dagarna är det en rad som har etsat sig fast ordentligt ”Being less bad is not being good”.

Vi har reella utmaningar som vi måste börja ta på allvar. Som professor Morgan Fröling sa i sitt föredrag – vi har en begränsning – vi har bara en planet. Han sa också att han  (och hans forskarkollegor runt om i världen) vill bli utmanade att forska bredare och större och på så sätt komma på lösningar som gör en mycket större skillnad än de lösningar de hittills har kommit med.

Anders Wijkman (Romklubben) refererade till en bok som kom ut redan 1972 som heter ”The limits to growth” som redan där och då talade om det vi står inför nu, dvs en utveckling som vi inte kan blunda för. Han ser också att mycket sker – men att det behöver ske mer – och snabbare.

Karl-Henrik Robèrt (Det Naturliga Steget) pratade om hållbarhetsprinciper. Och om att företag som går i bräschen för utvecklingen önskar hårdare regler för företagen, men att världens länder inte hinner med att skapa och förändra lagar i den takt det skulle behöva. Han nämnde också reduktionism som ett stort problem – vilket handlar om att många pratar om mycket och att problemen reduceras. Vilket kan vara en anledning till att det inte händer mer – inte att problemen inte finns – utan att de reduceras – och inte verkar så problematiska och allvarliga som de egentligen är.

Lyssnade även på några som dagligen tog utmaningen om hållbarhet i sina egna företag (Eva Karlsson från Houdini, Fia Gulliksson från Jazzköket i Östersund och Johanna Stål från Camino Magasin). Och blev genom detta ändå mer övertygad om att du och jag kan göra skillnad genom att stödja just dessa företagare. Vare sig det gäller vilken restaurang du väljer att gå på, vem du köper dina tjänster av eller var du köper (eller hyr) dina saker och kläder.

Hållbarhet handlar om att göra annorlunda. Att ändra attityder. Att göra nytt – fast kanske genom att gå tillbaka till gammal och beprövat. Att inspireras av naturen. Att börja titta på avfall som en tillgång. Och problem som möjligheter.

Vad inspirerar dig när det gäller att börja tänka hållbart? Vad kan du göra annorlunda? Har du kanske rent av en idé som skulle kunna bli ett nytt företag?

Vilka avtryck vill du lämna till dina barn och barnbarn?

Vilka avtryck vill du lämna till dina barn och barnbarn?

 

 

 

Mitt emellan

Jag vet inte hur det ser ut hos dig – hos mig är det mitt emellan.

Höstens varma dagar – ibland regniga – har nu mött vintern med full kraft. Mer och mer kläder och skor har plockats fram – allt eftersom vädret och temperaturen har skiftat.

Och av erfarenhet kan denna väderlimbo fortsätta ett tag till.

I min hall hänger jag barnens möjlighetskläder på galgar så att de finns till hands – lättöverskådligt och nära. Men under ett par veckor nu kommer det att vara trångt – men hellre det än att ägna hektiska vardagsmorgnar åt att leta väderlämpliga kläder någon annanstans.

Vet att det snart kommer att lätta när snön lägger sig och minusgraderna är konstanta.

20141106-120501.jpg