En tråd som givit insikt

Just nu snurrar en tråd runt på Facebook – en tråd av poesi – med målet att fylla Facebook med poesi. En tråd som väver otroligt vackra bilder – bilder jag aldrig sett tidigare – bilder skapade av ord – med avsändare som många gånger jag aldrig läst tidigare – vissa avsändares ord är ekon från en svunnen tid – men med känslor som känns igen och tankar som berör. Över tid och rum.

Tacksam över poesitråden och insikten att det hela tiden finns nytt att upptäcka. Och att nya upptäckter kan bana nya vägar. Och i sin tur göra att jag nästa gång jag ska välja törs välja annat. Okänt. Och se vart det leder.

20140131-091528.jpg

Åter vinna

På några år har det vi ska återvinna ökat i omfång medan det som slängs har, i alla fall hos oss, minskat radikalt. Att få plats för ett utökat miljötänk är inte oproblematiskt – varken mentalt eller fysiskt – många ger t o m upp och hävdar att de inte orkar och att de inte har plats att återvinna.

Ser att det byggs återvinningslösningar i hallar, på förstukvistar och i kök. Lösningar som ofta gör att det blir långt mellan gångerna som dessa ”sopor” lämnar våra hem. Det hinner bli ansenliga mängder. Och jobbet med att lasta i och ur så mycket större.

Tänk om vi istället skulle göra det enkelt och ofta. Allra helst skulle jag vilja kunna källsortera direkt i min soptunna på gården. Men i väntan på den lösningen bygger jag inga specialsystem – inga specialmöbler – inga egna sopstationer hemma – utan försöker istället – varje vecka – tömma – och få iväg återvinning – och på så sätt åter vinna plats för annat som behöver plats. Och som är mer värd den.

20140127-103931.jpg

Lappa och laga

20140124-100243.jpg

Så mycket som vi skulle kunna använda ett tag till – men som kanske istället slängs – helt i onödan. Många säger att det är enklare – det är ju så billigt att köpa nytt. Men att ta hand om det som vi redan har kostar mindre energi än att köpa nytt – på flera olika plan.

Och för att ta hand om måste vi har saker som hjälper oss. Hörde för någon vecka sedan att försvinnande få har en symaskin i sin ägo. En maskin som, om den sköts om, kan hålla hela livet. Sedan min gamla maskin, som jag har haft i snart 25 år, fick en stationär plats framme har det gått så mycket enklare att använda den. Och med barn som har favoritkläder – är det skönt att kunna lappa och laga så de får fortsätta att vara favoriter ett tag till.

I ett skåp nära symaskinen förvaras en verktygslåda med en lagom stor uppsättning olika sytrådar, knappnålar, saxar och brukshänvisningen till symaskinen – vilken kan vara bra att ha till hands de gånger det ska göras annat än sy raksöm och sicksack. Enkelt med allt samlat. Så enkelt att det används – och det går lätt och känns rätt.

20140124-100304.jpg

Fortsätt

Det är lätt att ge upp. Tappa modet. Få slut på ork. Känna att en paus skulle vara det allra bästa. Men att starta upp igen efter att ha givit upp – efter att ha tappat modet – efter att ha slut på ork – är så mycket mer energikrävande än att helt enkelt fortsätta. Lite som känslan av att stanna i en uppförsbacke.

Så fortsätt. Även fast du tappar modet – känner att du får slut på ork – eller intalar dig att du behöver en paus. Fortsätt på det sätt som passar dig där och då. Är du i en träningssituation fortsätt att röra dig – även små rörelser är rörelse. Sitter du på en tenta – gå vidare till nästa uppgift – jobba dig vidare framåt. Har du givit dig in i något – fortsätt att ge det av din energi. Fortsätt för att visa för dig själv att du inte är den som ger upp och du kommer att hitta både modet och orken igen!

Frostig fröställning i vintersol - en vinter som äntligen kom!

Frostig fröställning i vintersol – en vinter som äntligen kom!

På en promenad

Minns en gång för många år sedan – under en period av mitt liv då min motion bestod av långa hundpromenader. Minns en hälsoundersökning på en ny arbetsplats. Minns hur sköterskan rynkade på pannan då jag som svar på hennes fråga om träning berättade om mina hundpromenader. Att det minsann inte räckte som träning. Och hur lång i ansiktet hon blev när jag satte mig på träningscykeln och presterade toppresultat.

Visste redan innan jag satte mig på den där cykeln att jag var i bra form. Jag hade självförtroende. Och kunde ta hennes negativa inställning till promenader med en klackspark. Men funderade och funderar fortfarande ibland på hur ett sådant bemötande känns för någon som kanske precis har börjat röra på sig. Som känner att det känns bra, men får höra att det inte räcker – och kanske inte fortsätter.

Jag har fortsatt promenera. Och ler nöjt när jag ser hur det med jämna mellanrum kommer rapporter om det jag och många andra alltid har vetat – men som det känns skönt att få svart på vitt. Alla positiva sidor med en promenad. Det enkla och skonsamma sättet att ta hand om sin kropp – och sin knopp. Och när det ser ut som nedan kan det också bli ett smått magisk upplevelse. Vackert så att det nästan gör ont.

20140120-093435.jpg

Långsamhetens lov

Står på mataffären och ska köpa pasta. Och kommer på mig att tänka att jag väljer att köpa en som ska koka länge. Har fått för mig att jag får mer – att om det tar längre tid så får den den tid den behöver. Eller kanske den tid jag behöver.

Något som ger tid är att baka med mindre jäst än som står i receptet. Senast blev det 1/2 paket jäst till en deg på 1 liter (som enligt receptet behöver 2 pkt). Och resultatet blev fina frallor – men jästiden dubbelt så lång. Tid att använda till annat. Och tid som inte behövde användas för att handla mer jäst – en stund som kunde fångas just där och då – tid som blev frallor.

Att cirkulera inredningen hemma ger tid. På samma sätt som att baka även då det finns för ”lite” jäst. Att göra av det som finns. Helt enkelt genom att göra med det du kan, med det du har, där du är. Flytta saker eller möbler och ställa i nya rum eller lägga på andra ställen.  Att växla kuddfodral, filtar och gardiner vår och höst. Lägga undan efter säsong och ta fram igen. Ett flöde som ger tid över till annat.

Älskar att ha tid. Ta bara en sådan sak som att ringa en vän eller träffas fysiskt – och känna att det mötet får ta så lång tid det behöver. Så mycket som hinner sägas. Så mycket som kanske inte sägs, men som ändå hinner förmedlas. Bara att bekräfta varandra genom att ge av sin tid.

Att låta träning ta tid. Att inte alltid tänka att det ska gå att göra snabbt. Att göra långsamt och länge. Att känna och att lyssna sin kropp. Höra vad den mår gott av. Lyssna efter vad den längtar efter. Ge den den tid den behöver. Och låta det få ta tid. Att låta långsamt sjunka in och långsamt ge ny kraft och långsamt bygga något hållbart som kommer att räcka länge.

Och apropå långsamt behöver vi nog alla ha det lite mer långsamt. Långsamt som i att längta – längta efter någon, något eller någonstans. Och kanske stanna lite längre i känslan av långsamt – för att få tid att verkligen känna efter vad vi längtar efter. Och ge oss tid att göra just det.

20140117-091440.jpg

Tacksam

Många gånger tar vi för givet. Allt vi har. Alla möjligheter som erbjuds. All komfort som bara finns där. Varje dag. När som helst.

Kanske skulle vi må bättre av att stanna upp oftare – och känna tacksamhet över att vi har något som inte är självklart för alla.

Just nu känner jag mig extra tacksam över att jag har ett varmt hem. Att jag har en kropp som mår bra och som ger mig möjlighet att röra mig som jag vill, när jag vill och hur jag vill. Att jag har tid över att bara vara.

Tacksam över att tvättmaskinen fungerar och att jag har kläder att tvätta. Tacksam över att kylskåp, frys och skafferi är fyllda av mat och att jag varje dag kan ge mig och min familj det vi behöver. Tacksam över att jag inte har något att oroa mig för.

20140116-151800.jpg

Rörelse som rör

Första gången jag hörde talas om Nia var när några vänner till mig hade provat och berättade om deras upplevelse av det. Och utan att ens ha provat det själv anmälde jag mig till en White belt, första utbildningsnivån i Nia, i Höganäs.

Veckan innan jag skulle åka började jag fundera på vad jag hade givit mig in på. Hittade- och tittade på – några klipp på Youtube. Och det bör erkännas att jag fick lite kalla fötter. Men kom iväg. Genomförde utbildningen. Kom hem med med nya rörelser och en ny känsla i kroppen. En längtan efter att få mer.

Och på den vägen har det varit sedan dess. Efter att ha tränat simning under min uppväxt och styrt mer över på body pump, yoga, body balance mm under senare år har jag hittat min rörelse. En kombination av kampsport, dans och helande är min kropp starkare, rörligare, mer balanserad och i balans. Jag rör mig på ett sätt som är långsiktigt hållbart för min kropp. Jag rör mig för att läka – både på in- och utsida. Jag rör mig på ett sätt som gör min kropp – och knopp – gott. Och på ett sätt som jag kommer att kunna göra länge.

Vill du prova Nia i Sundsvall är du välkommen till Åkersviksskolans danslokal på tisdagar kl. 17:30 eller till Ester & Co på torsdagar kl. 17:50. Söker du Nia-instruktörer i din stad – sök här.

The body´s way - bild från nianow.com

The body´s way – bild från nianow.com

Plötsligt händer det

20140113-113743.jpg

Kom på mig själv i onsdags med att tänka att det nog inte blir vinter. Men dagarna som följde förvandlade allt det gröna, fuktiga till vitt och krispigt kallt och torrt. Och med det – helt andra möjligheter!

I garaget hängde skidorna klara och i förrådet stod pjäxorna på rad. Redo för vinter. Allt vi inte gjort hittills har vi nu gjort inom loppet av några dagar. Saker vi skulle kunna ha gjort innan, men som vi inte fått feeling för förrän det kom snö och blev lite kallare.

Ägnade en stund åt att skapa plats i förrådet för hjälmar och ryggskydd. I lagom höjd för att barnen själva ska kunna både hämta och lägga tillbaka. Så nu är vi redo för en lång härlig vit och lagom kall vinter!

20140113-113814.jpg