Enkelt till advent

Gick en promenad häromdagen och passerade ett område där de höll på att röja och göra fint. På marken låg en massa sly – och små fina granar. Tog med två hem. Lät dem stå ute i ett par dagar för att sedan stoppa dem i en varsin zinkhink med vatten i.

Provade att sätta i en gammal ljusslinga. Men den var för tung för de tunna grenarna så jag la den istället på på golvet runt hinken. Enkelt och fint. Och luktar ljuvligt gott.

20131128-102242.jpg

Ljus i mörkret

När november är som allra mörkast behöver jag ljus – och hänger upp adventsstjärnor och ställer fram adventsstakar – minst en vecka före första advent. Precis då de behövs som allra mest.

Det ljusslingsprydda granriset i zinkbaljorna utomhus har lyst upp höstmörkret ända sedan i oktober. Och då fick vi också klart med belysning av en av våra stora granar på husets baksida – en del av tomten som annars låg i kompakt mörker.

Att vara tidig har även andra uppsidor än att just ge ljus i mörkret. Det ger tid över till annat. Att bara kura skymning inomhus eller att ha tid för ett besök. Och att du inte heller behöver följa konventionen att behålla allt juligt till mitten av januari – utan kan plocka bort det när du känner för det. Och där och då kanske också börja skönja att det har vänt – om än att det går långsamt.

20131126-084304.jpg

Inte så knivigt

Logistik och flöden ligger mig varmt om hjärtat. Och ofta är det så enkla saker som behöver göras för att det ska bli så otroligt mycket enklare och mer logiskt. Ta bara det här med kniv- och skärbrädesförvaring. Två saker som jobbar ihop och som därför tjänar på att placeras nära varandra.

Har sedan många år tillbaka ett knivställ från Eva Solo – lika snyggt då som nu. Enkelt att hålla rent. Passar alla knivar. Är outslitligt. Funktionalitet när det är som bäst. Kom på att jag kunde använda knivstället som ”bokstöd”, men istället för böcker som skulle stödjas blev det de mest använda skärbrädorna. Allt på ett ställe. Precis bredvid kylskåpet. Precis bredvid diskhon med avfallskvarnen. Precis nedanför skåpet med salladsskålar.

Knivigare är det inte. Riktigt enkelt faktiskt. Med logistik och flöden som jobbar med. Och som gör kökslivet så mycket enklare.

20131125-125716.jpg

Barn kan

Att låta sitt barn ta ansvar är bland det finaste en förälder kan ge sitt barn. Ge dem verktyg så att de klarar själva istället för att göra åt dem. Ibland kan det vara så att en förälder gör av bara farten. Även fast det är stressande att hinna med.

En enkel sak som barn kan ta ansvar för redan från förskoleklass är att packa sin skolväska. Lära dem att göra det kvällen innan och på så sätt också slippa stressen på morgonen när det kan vara svårt att hinna leta efter saker. Och ytterligare en vinst med det är att barnet vet vad som har packats med och därigenom också vet vad som ska tas med hem. Och kan de packa skolväskan kan de packa träningsväskan och väskan när det ska åkas på semester. Ringar på vattnet. Ansvar som växer och ett barn som växer med det.

Vilket ansvar har du givit ditt barn som gör att det växer?

Morsdagsfrukost gjord av äldsta dottern.

Morsdagsfrukost gjord av äldsta dottern.

 

Oego

Att göra för egen vinning.

Att slösa för att andra betalar notan.

Att roffa åt sig på andras bekostnad.

Att strunta i att förvalta för att det är någon annans.

Att fixa på ytan för att lura andra att allt är bra.

Att skräpa ner och tänka att någon annan får plocka upp.

Att av bekvämlighet göra val som inte ens gagnar dig – i längden.

Så mycket skönare för alla om vi alltid gör med tanke på andra. Med tanke på framtid. Med tanke på andra som kommer efter. Att hela tiden ha ett större tidsperspektiv än näsan räcker. Tänka på vilket avtryck vi gör och hur vi kan göra det mindre.

Besökte en vän som köpt en gård som varit i samma släkt under väldigt lång tid. En gård där tanken var att den skulle stanna i släkten, men där den nu fick gå vidare då det inte fanns någon släkting som ville ta över. En gård som förvaltats med en tanke på framtiden och på att andra som kommer efter. Med ett långt tidsperspektiv där gammalt har sparats, förvarats och förvaltats. För nya ägare att njuta av idag, förvalta och sedan i sin tur lämna över till andra när den dagen kommer.

Apropå oego - att allt är för oss att förvalta. Denna sten står uppe på Norra Berget i Sundsvall.

Apropå oego – att allt är för oss att förvalta. Denna sten står uppe på Norra Berget i Sundsvall.

 

Koll på vintersportutrustning

För många år sedan fyllde jag köksbordet med alla barnens skor och noterade skosort, storlek och innermått analogt på ett papper. Listan hängde på en anslagstavla redo att plockas fram när skor började växas ur och funderingar vad som fanns i förrådet började snurra.

Med ett antal barn i syskonskaran är det lätt att glömma vad som finns och missa att plocka fram och kanske också köpa dubbelt. Min analoga lista rådde bot på detta. Därför har den utökats till att också omfatta vinterkläder och vintersportutrustning. Samtidigt har jag gått över från analogt till digitalt – till Numbers – som är så mycket mer lättarbetat än Excel. Har en flik för skor, en för vinterkläder och en för vintersport.

Slog på datorn och tittade igenom listan igår och letade fram all utrustning – provade igenom allt – skrev lista över vad som saknas och plockade bort allt som växts ur och som kan säljas. Ställde undan sådant som väntar på att någon ska växa i. Fyller på listorna igen allt eftersom luckorna fylls.

Skärmdump från fliken över vintersportutrustning. Från Numbers.

Skärmdump från fliken över vintersportutrustning. Från Numbers.

Åretruntförvaring

Zinkbalja vid entré sommartid.

Zinkbalja vid entré sommartid.

En förvaringsutmaning är att förvara så lite som möjligt. Att använda saker hela tiden så att de i princip aldrig behöver ställas undan och ta upp värdefull förvaringsplats.

En utmaning i det är att försöka se hur de saker du har kan användas på mer än ett sätt. Hur en sak går från en funktion till en annan – helst utan mellanliggande förvaring.

Ett bra exempel är mina zinkbaljor. Den största är sommartid placerad vid en stupränna och samlar upp regnvatten. Stor nog för att enkelt kunna fylla vattenkannor i. En prydnad och funktion i ett. Den lilla står under sommarhalvåret vid ytterdörren med en stillsamt, porlande vattenpump i. Ett välkomnande blickfång – skönt för både öga och öra.

När det börjar bli kallare och en isskorpa lägger sig på regnvattenbaljan är det dags att ändra funktion och lokation. Tömmer zinkbaljorna och tvättar ur dem. Ställer dem utanför entréfönstren och fyller dem med gran- eller tallris. Klär grenarna med en lång ljusslinga. Kompletterar med en timer för bekvämlighetens skull. Och fortsätter att använda och njuta av baljorna.

Vad åretruntanvänder du?

Zinkbaljor med tallris vintertid.

Zinkbaljor med tallris vintertid.

Ogenomtänkt reklam

Jag förundras över reklam som får mig att känna att jag vill ha. Reklam som visar på en lösning på ett problem. Reklam som visar att den som saluför något vet vad jag behöver. Presenterar det på ett sådant sätt så jag förstår hur jag på bästa sätt kan tillgodogöra mig det som presenteras. Som jag kan köpa och ta med mig hem.

Förundras därför också av när reklam inte gör ovanstående. Bilden nedan är ett slående exempel. En relativt platt bild i en reklambroschyr. Om förvaring. Men som inte verkar lösa problemet. Det är rörigt. Känns oplanerat. Känns ogenomtänkt. Och jag vill absolut inte ha. Hur känner du?

20131115-101928.jpg

Köksstruktur à la 60-tal

20131114-095926.jpg

Bläddrar i ovanstående bok från Konsumentinstitutet. Utgiven 1960. Den är otroligt praktisk och konkret skriven. Hur husmoderns fysiska påfrestningar kan minskas och tid vinnas utan att tumma på resultatet. Jag citerar ”att maten blir god, tallrikarna blanka och huset rent”.

Jag citerar vidare ”Vad man kan göra för att nå god verkningsgrad i köksarbetet är alltså: att ha väl utformade arbetsplatser och förvaringsutrymmen, att ha bra utrustning och hjälpmedel, att organisera arbetet väl och använda förnuftiga arbetssätt.”

Boken drar slutsatser som denna: ”De flesta husmödrar har säkerligen individuella önskemål då det gäller sina kök. Undersökningar har emellertid visat, att inte ens ganska stora skillnader i fråga om levnadsstandard och kostvanor medför några väsentligare olikheter i en rationell köksplanering. I de flesta hushåll utförs köksarbetet på likartat sätt, och därför kan köken också i stort sett planeras utifrån gemensamma utgångspunkter.”

Tror att många kök skulle vinna på att planeras utifrån bokens tänk. Ser många specialinredda kök som är hopplöst svårjobbade ur många olika aspekter. Där design och smak har fått gå före funktion. Och som inte har samma livslängd som ett välplanerat standarddito.

Bilden nedan från sidan 9 med bildtexten ”Standardenheter sammanställda till arbetsplats för matlagning och diskning i ett kök på ca 10 m2.”

20131114-095946.jpg

Återbruk: glasburk

Efter några dagar i Stockholm och bläddrande i inredningstidningar är det en detalj som återkommer om och om igen. Oversized glasburkar med växter eller annat i.

Glasburkar som du säkert kan hitta i matkällare och förråd hos äldre släktingar som inte längre har dem fyllda med lingonsylt och annat. Glasburkar som åter kan fyllas med just det, men som också kan användas till annat. Så länge.

Diska ur och fyll med lite jord som passar den växt du vill plantera i den. Plantera växten. Vattna. Ställ den i lämpligt fönster eller en bit in i rummet. Och njut.

20131113-082630.jpg