Fruktförvaring

Hur förvarar du frukt utanför kylskåpet?

Många gånger räcker det för mig med en stor skål som rymmer allt. En vid med låga kanter. En skål jag tycker om. Lättdiskad och lättanvänd.

Ibland vill jag dela upp, men vill samtidigt inte ha flera skålar för det tar ytmässigt alldeles för stor plats. Jag vill inte heller ha skålar på flera ställen – utan vill göra enkelt och ha en i köket.

Ett enkelt råd är att sätta en glas- eller porslinsskål på fot i den skål du valt och med ens har du förvaring i två nivåer. Volymoptimering och multianvändning av det du redan har i skåpen. Och så enkelt!

20121117-144241.jpg

Plats i köksöverskåp

Är du nöjd med förvaringen i dina köksöverskåp?

Ett enkelt sätt att skapa en enkel, bekväm och funktionell förvaring i köksöverskåp är att samla likartade specerier i lådor eller korgar. Då är det lätt att ha koll på vad som finns och vad som saknas. Du slipper onödiga dubbelinköp och undviker att något ligger på ”fel ställe” och glöms bort och blir gammalt och måste kastas.

Ändå enklare blir det om du hittar liknande plastlådor som du ser på bilden nedan. De kan göra att du kan utnyttja den svårnådda översta hyllan i skåpet till förvaring av lättare specerier som tacotillbehör. Eller varför inte alla pepparkaksmått och bullformar. De små hålen på sidorna av lådorna gör att du lätt får grepp om dem. De finns i tre olika storlekar och ett antal färger samt är lätta att rengöra. Har du inte lust att köpa lådor kan du använda sådant du redan har. Diskade glassbyttor, begagnade godislådor och korgar av alla de slag. Se möjligheter och skrid till verket. Och på köpet får du bättre ordning i skåpen, som i sin tur gör att du både kommer att spara tid och pengar.

20121115-110531.jpg

Vardagsljud

Uppmärksammar du vardagens ljud? Känns det som om de har blivit fler eller färre?

Jag upplever fler. Och upptäcker hela tiden nya. Just nu är suset och surren från elementen det mest påtagliga. Är tacksam över värmen de sprider, men har svårt att förstå att nya element ska behöva låta så mycket. Jämför med 50-talselementen i mitt förra hem. Varma och tysta. Precis som det ska vara.

På samma sätt jämför jag den 22 år gamla spisen mot den nya. Visst är plattorna mer effektiva, men det går inte att smyga upp på morgonen och slå igång varken plattor eller ugn innan fläktarna sätter igång. Fläktar som fläktar en lång stund efter att den har stängts av också. Funderar om det ska vara så. Längtar en gammal, självklart tyst spis.

Lampor surrar, timers rasslar, ventilation susar, fläkten skramlar, micron plingar och tvättmaskinen ger klarsignal. Längtar ibland efter tystnad. Hur känner du?

20121114-113330.jpg

 

Hus till låns

”Jag ser det som att vi har huset till låns ett tag, under tiden vårdar vi det så gott vi kan.” En mening som sammanfattar allt om hur jag ser på husägande. Ett citat från reportaget ”Hem i harmoni” i Elle Interiör nr 8 2012.

Du som har läst min blogg tidigare vet att jag är en förvaltare. Och har alltid varit en. För mig är det självklart att vårda det som finns omkring mig. En utmaning att se möjligheter. Med synen på att du har huset till låns ett tag handlar det inte om dina behov och din smak utan mer om husets. Att se vad som passar. Att renovera med vördnad. Att gå ytterst varligt fram.

En tillsynes enkel sak att förhålla sig till är husets byggår. En annan sak är de ursprungliga ritningarna och tänket kring varför lösningar ser ut som de gör. Oftast finns det en bakomliggande tanke bakom allt. En tanke många gånger värd att bevara.

Jag bodde tidigare i ett 50-talshus. Först som barn. Sen som ung vuxen fram till nu. Älskade det bevarade 50-talsbadrummet med det aquagröna kaklet upp till brösthöjd med inkaklat badkar. Älskade det inbjudande behändiga formatet.  Behöll under alla år den ursprungliga planlösningen. Lockades av att riva väggar, men gjorde det aldrig. Dock byttes lister och foder till mer lantliga – vilket jag ångrade några år senare och funderade på att byta tillbaka till enkla, släta.

Jag tror på att bo in sig och lära känna sitt hus. Alltför många startar sitt husboende genom att riva ut allt och göra om och göra nytt. Många gånger blir det saker som kommer att göras om igen då förändringar gjordes som passade då och inte sen. Medan om det hade väntats hade kunnat fungera både då och sen. Och med tanken på att du bara har huset till låns under några år måste blicken placeras lite högre. Det som görs är inte bara nu utan också sen. Vissa saker går att korrigera – som mina lister och foder. Men har du bytt ut och kasserat alla originalfönster, slängt ut en fungerande kakelugn eller huggit ner husets vårdträd går inte det att göra ogjort.

Vill du ha inspiration föreslår jag att du lyssnar på Göran Gudmundssons sommarprat om sitt älskade Ruttneros. Ett prat om ett tillsynes hopplöst projekt, men som roddes i hamn. Ett prat om att vårda och lyssna in. Ett prat om möjligheter och förvaltande.

"Är det här originaltapeten?" En fråga som visar att renovering har gjorts genom att lyssna in huset.

 

Plats för nästa dag

Brukar du planera vad du ska ha på dig kvällen före du ska iväg någonstans? Har du en bra plats för att hänga upp det du har planerat att använda?

Det här brukar oftast inte vara något att fundera på om du har garderober med klassiska garderobsdörrar med knoppar att hänga på. Häng på knoppar tenderar dock till att göra att det blir svårt att ta sig in i garderoberna för att hämta annat. Vill du inte hänga på garderobsdörrarna eller helt enkelt har skjutdörrar eller draperier för dina garderober behövs en annan lösning.

Enkelt är att skruva upp en klassisk knoppbräda i stil som passar med resten. I ögonhöjd eller lite högre för att vara redo även för galamiddagar med långklänning. Hoppas kan man ju alltid ;-) Kanske kommer denna lösning även bli en efterlängtad avhängningsplats för annat, men se till att ha lite plats även för det som den var tänkt till. På bilden nedan syns en meterlång knoppbräda i ek från Norrgavel.

20121112-101154.jpg

Pärgrävarmentalitet

Känner du hur energin lämnar dig när du funderar på allt du skulle behöva göra?

Så var det senast för mig nu i helgen. Allt tornade upp sig som ett gigantiskt berg som såg tillsynes omöjligt att ta sig över. Varje sak som skulle göras var i sig inte så stor, men det hade hunnit samlats ganska många saker och tillsammans…såg det inte speciellt roligt ut.

Men nu är jag igenom. Med hjälp av pärgrävarmentalitet à la Heidi Andersson. Hon berättade så målande i sitt Sommarprogram om detta sätt att förhålla sig till en arbetsuppgift. Att det bara handlade om att köra ner huvudet och arbeta på. Och precis så har jag gjort. Kanske något för dig när du känner att det tar emot?!

Armbryterskan Heidi Andersson. Bild från sverigesradio.se

Måste ses!

Sent i lördags kväll zappade jag runt på de fyra kanalerna jag hade tillhanda. Hamnade vid 23-tiden på Kunskapskanalen och kunde inte sluta titta. Här visades en dokumentär som hette Connected och trots att jag var trött tittade jag till den var slut.

Så här står det på UR om den: Twitter, pm, mikrochips – håller världen på att brytas ner i smådelar? Vad innebär vår ständiga uppkoppling och obalans i naturen, som honungsbinas minskande i antal, för planetens framtid? När den amerikanska filmregissören Tiffany Shlain ger sig ut på en resa för att leta efter vad som förbinder planeten och människorna upptäcker hon att allt i världen hänger ihop. Genom att gå tillbaka i historien och söka efter ömsesidiga beroenden upptäcker hon sambanden – hur hjärnhalvorna samverkar, sambandet mellan hormoner och lycka, mellan framsteg och konsekvenser, mellan teknik och natur och inte minst mellan föräldrar och barn. Mitt under resans gång insjuknar plötsligt hennes far och hon tvingas ompröva allt hon trodde sig veta – om livet, relationer och samhörighet. I århundranden har vi deklarerat vår egen självständighet. Shlain undrar nu om det inte är dags att istället deklarera alltings ömsesidiga beroende.

Blir du nyfiken på att se mer av Tiffany Shlain hittar du det här.

Gemensamt rotsystem? Beroende av varandra? Starka tillsammans?

Plats för ljus

Söker du något att placera blockljus och värmeljus i?

Istället för att ge dig ut i shoppingvimlet är mitt råd att först gå i genom alla skåp och förråd och söka något lämpligt för ändamålet. Något som kan användas året om. Fast på olika sätt. Hos mig har enkla vaser, genomskinliga orkidékrukor och glas i olika storlekar blivit fina behållare för ljus. Dessa kan sedan kompletteras med sand från en älskad strand, fina stenar eller varför inte gamla spelkulor eller annat oväntat.

På bilden nedan har jag använt en vanlig enkel vas från det stora varuhuset och lagt grus från grusgången i botten samt ställt ett enkelt vitt blockljus på. Perfekt att ställa på ett bord. Ingen fladdrande låga som någon kan bränna sig på. Inget drag vilket gör att ljuset brinner stillsamt och fint.

20121106-214405.jpg

Plats för sängkappa

Önskar du ett mer ombonat sovrum eller bara behöver förändring i största allmänhet?

Ett enkelt sätt är att komplettera din säng med en sängkappa. Tidigare har jag sytt egna sängkappor då det har varit svårt att hitta färdiga som motsvarar mina önskemål. Eller också har jag köpt enkla, vita från några av de större postorderföretagen.

Senast beställde jag sängkappor från Bemz – vilka också syr överdrag till det stora möbelvaruhusets soffor. Här kan du välja mellan fem olika modeller, två olika höjder och åtta olika madrasstorlekar. I alla möjliga färger och mönster och kvalitéer. Och alla maskintvättbara. Fem tygprover kan beställas kostnadsfritt. Perfekt för att få en känsla för tyget och för färgen.

På bilden nedan har jag en sängkappa med motveck som är 180×200 cm samt 50 cm hög. Tyget heter Tegner Melange – Sage Brown.

20121105-091356.jpg

Plats för en plats

Har länge varit stolt över platsen jag har växt upp på och gärna tagit med besökare till omgivningarna kring den. Tycker att det är viktigt att lära känna platsen jag bor på. Veta vad som har hänt där. Känna mig som en del av det som har varit och är.

Med den kärleken till en plats är det något alldeles extra att ta del av kulturskatter därifrån. Berättelser om personer. Spekulationer kring vad som kan ha hänt och hur det varit. Att få se och nästan kunna ta på historia är magiskt och gör på ett ofattbart sätt att tid som passerat suddas ut en aning. Det abstrakta får form och länken mellan blir synlig. Länken som fortsätter att länka vidare. Med mig och mina barn. Och vår kärlek till platsen.

20121101-231329.jpg