Jag…elfanatisk?

Jag får löpande nyhetsbrev från The Container Store i USA. Det senaste hade titeln ”Are you an elfanatic?”

Jag….elfanatisk? Ja faktiskt! Och deras produkter har funnits i mitt hus i 40 år och fungerar fortfarande. Kan man bli annat än elfanatisk då?! De är flexibla, hållbara och går att komplettera. Gammalt i nytt och nytt i gammalt. Samma mått, samma goda kvalitet.

Bild från The Container Store

En väv av minnen

Jag har tidigare skrivit om min radiolyssnarförtjusning. Stundtals plockar jag på mig nya radioguldkorn som förgyller vardag och helg. Ett som jag vill dela med mig av och som mappar i inlägget om Minnen är ett av programmen ur serien Vinter i P1 2011/2012 – nämligen Tomas Sjödins program som sändes på nyårsaftonen.

Det är mycket som berör i hans program och som fortsätter göra det efter lyssnadet. Och en speciell sak som jag tänker bära med mig är hans hantering av minnen ur en aspekt. Nämligen då han berättade hur han och hans fru hade städat ur förråd och garderober fyllda med minnen och slutligen satt på en hög av påslakan och lakan som de inte behövde, men inte kunde slänga. Och hur de av dessa lät väva en trasmatta – en väv av minnen – som i köket möter dem, minner och känns skön mot deras fötter.

Måndagsuppmaning 3

Här kommer ännu en måndagsuppmaning. Vi har kommit till den tredje punkten av tio i den gamla boken.

I dag skall jag sköta min kropp. Jag skall ge den motion, se till att den får vad den behöver, inte missbruka den eller försumma den, så att den kan bli en perfekt maskin till min disposition.

Tänk dig att du sitter ansikte mot ansikte med din kropp och den konfronterar dig. Hur nöjd är din kropp med dig på en skala från 1-10? Skulle du kunna göra någonting annorlunda för att få ett skönare samtal med din kropp?

Snö

Det härligt att se snön falla. Att se snön lägga sig på träd och omgivning. Jag kommer att tänka på den härlige busschauffören Tomas på Y-bussen som i söndags uttryckte sin tacksamhet över snön som hade fallit ymnigt under stora delar av vår färd från Stockholm. ”Det är ju vinter” sa han konstaterande. ”Då ska det snöa”. Förstod med ens varför jag hade känt mig så trygg under vår färd. Han som rattade bussen såg inte snö som något bekymmer – han var tacksam att den föll – och körde lugnt och tryggt trots det. Så jag tittar på snön som faller och tänker att det är så det ska vara. Det är ju vinter.

Vintervackert!

Minnen

Jag längtar och jag minns. Många gånger ovetandes och ofta oväntat. Det avväpnar mig för stunden och tar mig tillbaka i tiden. Glatt och varmt. Minnen som gärna får komma och vara en stund. Få ta plats i livet. Få komma till uttryck. Få leva vidare. Ordlös minneskommunikation. Länkar bakåt. En känsla av att vara del av något större. Något som har funnits länge och som ska fortsätta finnas med mig och de som kommer efter.

Minnen är som vackra blommor........

Minnen kommer till mig i många skepnader. Ett gammalt program på TV, en bok jag läste som liten eller en matta med samma mönster och färg som den som låg i min mormor och morfars vardagsrum. Minnen värdefulla för mig oavsett i vilken form de kommer. Fragment som dyker upp och läggs till andra minnen och som spelar upp återblickar för mitt inre. Jag blir förundrad över kapaciteten och kompabiliteten. Att processandet fungerar och tar sig fram på besynnerliga vägar. Läs mer

Vinterpyssel

Har du en liten stund över kan du göra egna skyltar att hänga där de behövs. Efter att ha tittat runt ett tag och varken hittat skyltar i den färg eller med den text jag önskade gjorde jag mina egna.

Skylt till dörren - inspirationsblickfång från min mässmonter.

Jag hittade några korta bitar trärent foder som blivit över när det gjorts nytt runt dörrar och fönster. Kapade i lagom långa bitar, sandpapprade och borrade hål för att kunna hänga upp skylten i ett grovt snöre. Målade först med grundfärg och därefter med täckfärg för utebruk. När färgen torkat skrev jag texten med svart hobbyfärg och en lånad liten pensel från döttrarna.

Tankar som mappar i

Du som varit på någon av mina föreläsningar vet att jag brinner för att göra enkelt, bekvämt och funktionellt samt att göra något av det som redan finns och som du kanske redan har.

Med detta i tankarna värmer det att läsa artikeln med en intervju med Frida som står bakom bloggen Trendenser. I artikeln lyfter hon tankar som att ”Handla för livet istället för stunden” och ”Jag handlar med livet som tidshorisont”. Intressanta funderingar i det konsumtionssamhälle vi lever i och där vi ständigt matas med att vi måste shoppa oss ur alla ekonomiska kriser. Fredrik Lindström tar också upp frågan kring detta i sitt Vinter i P1 där han pratar om vår tro på tillväxt – likt en religion. En religion som kanske har gjort sitt.

Kanske är det här året då vi väljer att göra på ett annat sätt. Väljer att ta hand om, förvalta och göra annat med vår tid och våra pengar än att handla nytt och slänga gammalt.

Måndagsuppmaning 2

Jag fortsätter den i förra veckan påbörjade raddan av måndagsuppmaningar. En idag-uppmaning som kan läggas till den förra och till de kommande. Att tänka på alla på en och samma dag eller att ta en liten bit i taget.

Dagens bit känns som en uppmaning att sluta kämpa så förtvivlat med allt – att låta saker vara som de är – att slappna av och acceptera. Vilket Inte är helt lätt när våra innersta tankar många gånger inte tillåter oss att göra det. Missnöje, oro och frustration gnager – acceptans och avslappning känns långt borta.

Och så till dagens punkt: I dag skall jag försöka rätta mig efter saker och ting som de är och inte försöka göra om allt efter min egen vilja. Jag skall ta min familj, mitt arbete och mitt öde som de gestaltar sig och rätta mig efter dem.

Idag snöar det - accepterar det ;-)