”Familjeträd”

Hemma hos mig finns en hel del material att pyssla med – ibland också med oväntat. En av mina döttrar gjorde detta ”familjeträd” som present till en familj. Hon letade bland materialet som fanns hemma och fann metalltråd (1,5 mm) i två färger samt en bra tång att dela tråden med samt böja den.

Familjeträd - en gren med rot för varje familjemedlem

Familjeträdet från ovan - röda föräldragrenar/rötter och svart barngrenar/rötter

 

 

 

 

 

 

Älskade radio

Jag älskar att lyssna på radio. Få saker får mig att må så bra som ett riktigt bra radioprogram. Stunder av magi – stunder av att bara vara. Det kan så påtagligt ändra sinnesstämningar, få mig att resa i tid och rum – fullständigt förlora mig.

I mitt kök har det alltid funnits en radio – i sjuttiotalsköket med bruna tapeter med prästkragar på och faktiskt – i samma kök, men nu med en varm, solgul färg på väggarna. När jag var liten hade vi alltid med vår lilla radio när vi var ute och reste. Jag kommer inte ihåg att den dominerade, men att den var närvarande. Mitt radiominne rymmer sommar– och jullovsföljetonger.  Tonårsrumsstädning med ”Metropol” och blandbandsinspelningarna från ”Tracks”. Det rymmer radiokalendrar, gastkramande sommarnattsskräckisar, julrimmarverkstäder och julnattsvandringar i Visby.

Det känns som om det är lite som med goda matvanor – de radiovanor man har från sin uppväxt hänger liksom med. Jag lyssnar fortfarande gärna på följetonger – nu tillsammans med mina egna barn. Vi lyssnar på våra älsklingsprogram och har åsikter om vad som ska spelas högt och inte.  Över generationsgränser löser vi ”Melodikrysset” i P4 och diskuterar innehållet i ”Sommar” (och ”Vinter”) i P1. Ibland halkar jag in på program som jag inte aktivt brukar lyssna på – och fastnar och fascineras.  Jag sörjer program som läggs ner, men finner snart nya favoriter. Njuter av att höra fantastiska radioröster och den aldrig sinande strömmen av nya idéer. Och jag märker att jag med åren har kommit att uppskatta prat alltmer.

Många gånger har jag tagit chansen att vara med när turnerande radioprojekt besöker platser nära mig. Det är en speciell känsla att få vara där när det händer – att få vara del i det. Röster får ansikten – som sedan gör det fortsatta lyssnandet ändå lite bättre. Precis när jag skriver det här pågår ett projekt i Göteborg där tre programledare turas om att leda ett program – dygnet runt i en vecka. All musik som spelas är önskad av lyssnarna och det händer hela tiden något – allt interagerar med varandra – och det blir fantastisk radio. Med dagens teknik så är det enkelt att följa – både i realtid och i efterhand. Programmets hemsida uppdateras hela tiden med ljudklipp, bilder och kommentarer och radion fylls av livemusik och spontanitet.  Och jag är med – i mitt gula kök – och får ta del.

Radiolyssnandet känns obundet och fritt – och grundläggande på ett märkligt sätt. Det är som det alltid har varit – enkelt och lättillgängligt. Radio är möjligheter för mig. Vanlig radio kan vara precis vad som helst. Den kan förmedla allt – det finns egentligen inga begränsningar alls – allt är möjligt. Min kreativa sida uppskattar att få skapa mina egna bilder, mina egna scener och mina egna föreställningar. Det är fantastiskt skönt att bara få lyssna. Och jag tycker så mycket om det!

Fiffigt längdskidpaket

Skidor och stavar i en spretande och ostyrig röra? Trött på lättborttappade och svårhanterade ihopsättningsanordningar?

Dagens tips: Gör lätta, enkla skidfodral. Ta ett duschdraperi (behöver inte fållas, vattentåligt och med öljetter) eller annat kraftigare tyg. Klipp det på längden (jag gjorde 3 skidfodral av ett draperi). Vik ihop den med avigan utåt så att du får ett långsmalt fodral. Sy två sömmar i botten av fodralet för att det ska bli extra tåligt samt en söm efter långsidan. Vänd fodralet och trä i ett snöre/band i öljetterna (eller i en kanal som du sytt om du använt ett annat tyg). Stoppa i ett par längdskidor och ett par stavar (gärna med spetsarna uppåt för att slippa onödigt slitage i botten av fodralet). Ett stycket skidfodral klart att användas!

Färdiga skidpaket - lätta att packa och ta med sig!

Sjunde och sista regeln

”Att göra gott mot andra människor är inte någon plikt. Det är ett privilegium, för det förbättrar vår hälsa och ökar vår lycka” har Zarathustra sagt och blivit citerad i boken.

Du träffar säker människor varje dag. Hur behandlar du dem? Tittar du bara rakt genom dem, eller tittar du nyfiket på dem och undrar hur de har det? Att bjuda på ett leende, en hälsning eller kanske kanske ett tacksamhetsuttryck eller en spontan, från hjärtat kommen eloge skapar värme och gör gott.

För det är sant som sjunde regeln säger :”Glöm omsorgen om den egna lyckan – genom att försöka skapa litet lycka för andra människor. När man är god mot andra är man bäst mot sig själv.” En regel att följa året runt, men som får en speciell mening i juletid. Vad kan du göra för andra?