Livsvisdom från gammal bok

För ett halvår sedan uppmärksammade jag en bok i min bokhylla. Vet inte var den kommer ifrån, men antar att den kan ha stått hemma hos mina farföräldrar. Den har den fantastiska titeln ”Hur man övervinner bekymmer och blir vän med livet” och är skriven av Dale Carnegie. Den trycktes 1950 och kostade då 7 kr och verkar inte ha blivit genomläst då flera sidor är ouppsprättade. Tog dock inte ner den från hyllan förrän för ett par dagar sedan i brist på annat att läsa. Den tog tag i mig direkt med ett enkelt språk och med en massa livsvisdom. Här kommer en bit ur boken. En lista som har överskriften (jag har kortat listans punkter något):

Sju olika sätt att bygga upp en inställning som leder till ett lugnt och lyckligt liv

Första regeln: Låt oss fylla våra tankar med frid, mod, hälsa och hopp, ty ”livet är vad våra tankar gör det till”.

Andra regeln: Låt oss aldrig försöka hämnas på våra ovänner, ty om vi gör det, skadar vi oss själva betydligt mer än dem.

Tredje regeln: A. Vi skall vänta oss otacksamhet i stället för att förarga oss över den. B. Kom ihåg att enda sättet att finna lycka är att inte vänta sig tacksamhet utan ge enbart av glädjen att få ge. C. Kom ihåg att tacksamhet är tecken på god uppfostran: därför måste vi, om vi vill att våra barn skall vara tacksamma, lära dem den konsten.

Fjärde regeln: Räkna glädjeämnena – inte tråkigheterna!

Femte regeln: Apa inte efter andra människor. Finn er själv och var er själv, ty ”avund är okunnighet” och ”efterhärmning är självmord”.

Sjätte regeln: När ödet tilldelar oss en citron, låt oss göra lemonad av den.

Sjunde regeln: Glöm omsorgen om den egna lyckan – genom att försöka skapa litet lycka för andra människor. ”När man är god mot andra är man bäst mot sig själv”.

Energi att göra det jag vill

Jag sållar stundtals ganska skoningslöst. Vad jag vill göra, vilka jag vill jobba med och vad jag ska engagera mig i. Jag känner mer och mer när jag någon gång går emot mig själv och gör saker som jag inte vill.  Min omgivning känner av det – och hjälper mig att välja rätt de gånger jag inte själv har förmågan.

 Jag börjar bli alltmer medveten om min egen energi – medveten om vad, vilket och vem som ger och tar – medveten om vad det gör med mig – medveten så att jag medvetet väljer.

Jag är rädd om min energi – jag vill ha energi att göra vissa saker – att vara nära min familj – att följa min dröm – att ta hand om mina vänner. Annat försöker jag att välja bort – både för min och andras skull. Vid en första anblick kan det verka egoistiskt – för mig är det ärligt och generöst. Jag vet min egen begränsning och jag vill inte gå in i något med minimalt med energi – det är varken rätt mot mig eller någon annan. Det jag vill lägga min kraft på ska vara något som jag från mitt hjärta kan ge och få energi .

Med åren blir jag allt bättre på att sålla – att verkligen känna efter vad som är sant för mig – hur engagerad jag är beredd att vara. Jag säger nej, men samtidigt ja till något annat, och där och då gör jag andra – dock inte mig själv – besvikna. Men den besvikelsen blir inte långvarig för runt hörnet hittar de den som de egentligen sökte, så mitt nej till dem blev ett stort ja i slutändan.

Är du medveten om din energi? Känner du att du har kraft till det du vill eller sprinklar din energi okontrollerat? Du kanske inte kan avveckla allt här och nu, men du kan välja från och med idag . Är det du ombeds göra värd din energi eller finns det något annat som du hellre skulle vilja göra. Det är du som är ansvarig för din energi – förvalta den väl och du kommer att känna att den räcker.

Din rytm – vänner

Vissa vänner har jag för livet. De har liksom alltid funnits där och kommer på ett eller annat sätt fortsätta att göra det. Andra vänner har kommit och gått över åren. Några skickar fortfarande julhälsningar. Somliga stöter jag på ibland. Vissa har kontakten upphört med för länge sedan.

Min rytm har mycket att göra med vilka jag har omkring mig. Förut var jag inte medveten om det på det sätt jag är idag, men lika fullt gjorde jag rytmrationella val. Med tanke på rytm är jag inte förvånad över att många har kvar några av sina barndomsvänner. De har man ju tonat in på när man var i sin naturliga rytm och någonstans inom en – trots att den rytmen har ersatts av en annan och man kanske går i otakt – finns det en välbekant känsla över samvaron med dessa vänner.

Med tanke på rytm är sedan tonårstiden en intressant stund i ens liv. Med en rytm som rymmer alla rytmer under några års tid kan umgänget vara tämligen brokigt och förvånande. En tonåring är inte direkt rytmrationell utan mer experimenterande. Efter tonårstiden kommer en tid när du förväntas bli vuxen och välja din bana i livet. En tid där du, om du inte gjort det innan, mycket väl kan hamna ur rytm. Du kanske går en högre utbildning eller börjar jobba. Vänner kommer och går via skolor och arbetsplatser. Några bara passerar, medan andra blir kvar i några år. Riktigt långlivade blir kanske bara några få.

Det viktigaste av allt är att ha vänner som får dig att må bra. De som vill dig väl och som gläds med dig och det som händer i ditt liv. Vänner som hör av sig och som tycker om att ha dig i sitt liv. Vänner som du kan glädjas med när det händer fantastiska saker för dem. Vänner som vågar fronta dig med sådant som ingen annan vågar. Vänner som utmanar från hjärtat när de känner och vet din rytm och du gör val som styr dig från och är på väg ur takt. Sådana vänner borde alla ha. Är du en sådan vän?

Kylskåpsstädningsmiddag

Har precis satt in en paj i ugnen. Den enklaste pajen som finns. Tar ca 50 min totalt från att du sätter igång till den är klar. Ett perfekt sätt att använda småslattar med rester som ofta dräller runt i kylskåpet (och i frysen).

Smält 100 g smör/margarin. Blanda ner 2,5 dl siktad dinkel/annat mjöl blandat med 0,5 tsk bakpulver. Tryck genast ut degen i en pajform – är det kladdigt så gör det med en matsked. Förgrädda pajskalet längst ner i ugnen på 200 grader i 10 minuter. Blanda äggstanningen i kastrullen som du blandade degen i. 3 ägg och 3 dl mjölk (går även att blanda i eventuella gräddskvättar som blivit kvar) samt 0,5 tsk salt och 1 krm malen vitpeppar. Ta ut pajskalet ur ugnen och lägg i det du hittat i kylskåpet och frysen (ex hackad lök, rivna ostslattar, fetaostbitar, några broccolikvistar). Häll på äggstanningen och eventuellt lite riven ost. Grädda i ytterligare 30 min ungefär.

Så enkelt har du städat kylskåp och frys – och fått middag samtidigt.

Julbakstradition

Åter igen dags för julbak. Bakade förr mängder av lussebullar, men de senaste åren har det räckt med en sats vackra, gula bullar efter väl beprövat recept – och alltid med dinkelmjöl och smör. Provade i år att använda ekologiska och mycket goda russin.Varje gång jag ska baka är jag lika tacksam över min Assistent. En fantastiskt multifunktionell tingest som har jobbat många timmar åt mig sedan jag fick den av min syster i 25-årspresent.

Pepparkaksbaket har jag däremot rationaliserat bort och köper innan jul troget spröda fina klassiska Originalpepparkakor från ett företag som ståtar med att de är kungliga hovleverantörer.

Färdigjäst lussebullsdeg

 

 

Tillit

Idag har jag känt tillit. Liksom jag känt många andra dagar. Tillit till att saker ordnar sig. Att världen vill mig väl. Att trygga armar vaktar mig

Tillit är ett vackert ord som lovar och som håller. En känsla av att kunna slappna av och lita till. En gåva till dig själv från någon annan. Liksom en gåva till någon annan från dig själv.

Jätteadventsstjärna

Som jag skrev i ett tidigare inlägg skulle jag återkomma med info och detaljer kring mitt adventsstjärneprojekt. Ser att jag skrivit att stjärnorna skulle bli 50 cm i diameter – men de blev MYCKET större – dubbelt så stora -därav titeln på detta inlägg. I valet av material tog jag hjälp av en skapande vän. I morse när jag skulle köpa ”byggmaterialet” – 3 mm tjock najtråd – av henne tog vi en kopp kaffe och jag rullade ut min skiss. På en liten stund och med hjälpfunderande av hennes man tog min byggplan en annan riktning. Stjärnan skulle byggas av 6 mm armeringsjärn i form av två trianglar som najas ihop till en sexuddig stjärna. Begreppsförvirring senare på byggvaruhuset gjorde att jag, när jag frågade efter armeringsjärn, blev hänvisad till ett ställ med rostfri gängstav. Hittade en som var 4,6 mm och 1 m lång – perfekt för mitt projekt. Köpte 12 stycken (för att kunna bygga 2 stjärnor) och ståltråd. När stjärnan var klar lindade jag en transparent ljusslinga (ca 10 m lång) runt stjärnan och hängde upp den i ståltråd. Det är en jätteadventsstjärna, men den är nätt och helt perfekt om du har ett stort fönster. Ett hållbart alternativ till dito i papper.

Svävande jätteadventsstjärna

Multifunktion i väntan på advent

För dig som söker inspiration till adventsfina fönster är det en god idé att ta till vara vad som finns i skåp och lådor. Fick för flera år sedan en hel hög med dessa användbara kökshanddukar som kan användas som gardiner, dukar och servetter.

Cafégardin av kökshandduk

Pyssel inför advent

För dig som inte hittar det du söker är mitt råd att göra själv. Gjorde för några år sedan detta hjärta i najtråd (1,5 mm) som jag klädde med en ljusslinga. Nu ska jag göra stora stjärnor (50 cm i diameter) på samma sätt men med grövre najtråd (3 mm). Återkommer med bild på dem när de är klara!

Najtrådshjärta

Jobb

Jag har en magisterexamen i ekonomi – men har aldrig jobbat med det. Under några år hade jag härliga arbetskamrater, men väldigt fyrkantigt jobb på ett statligt verk. Efter det var jag verksam inom telekombranschen. Rationellt och välbetalt. Fyrkantigt, hårt och relativt okreativt. Inte jag, när jag ser på det nu, men jag gjorde vad jag kunde av det då.

Ärligt talat så hamnade jag helt fel. Jag förstod det inte då, men har nog ändå förstått hela tiden.

Så kan det bli när vi glömmer det som är viktigt för oss. När vi inte använder det vi har för att göra våra livsval. När vi inte stannar upp och känner. När vi följer våra tankar och vårt intellekt istället för att gå på känslan inom oss.

Under resans gång har jag gjort det bästa jag har kunnat. Jag har varit en skön arbetsmiljö för de jag har jobbat med och jag har gjort mitt arbete så livgivande som det har varit möjligt. Jag har alltid gett lite mer än jag har haft och gjort lite mer än vad som förväntades.

Med detta i mig – och trots att jag vet att alla är olika – så kan jag inte sluta förundras av alla de som bara ”är” på sina jobb – de bara ”är” och har tillsynes glömt varför. Expediter som inte bemödar mig med en blick, servitörer på restauranger som hellre pratar med sina kompisar än tar upp beställningar och de som jobbar med människor utan att se människan.

Vid några tillfällen i mitt liv har jag sagt upp mig för att det var dags för något nytt. Något som fler borde göra istället för att stanna kvar på samma ställe. Trötta, bittra och en fruktansvärd arbetsmiljö för andra – och sig själv. Jag hade inget nytt jobb att gå till, men ovissheten och scenförändringen gav mig energi som ledde mig till nya möjligheter.

Givetvis fanns det åsikter, men jag följde mitt hjärta och med allt vad det har fört med sig så önskar jag att fler vågade göra det. Både för sin egen och andras skull. Och väljer du att stanna kvar – gör då ditt allra bästa där du är. Av vad kan och vad du har – varje dag.