Arkeologisk frysutgrävning

Jag har fått besök. Med besöket följde ett flertal hinkar och ett antal frysväskor. Fyllda av – tja kan inte benämna det annat än en arkeologisk frysutgrävning.

Mitt besök har alltid varit nitisk varje sommar och höst – så länge jag kan minnas – och har ett antal frysar till sitt förfogande. En kombination som nu alltså renderat i en tripp på minnenas allé. Kilovis med svarta- och röda vinbär. Påsvis med jordgubbar, hallon och smultron. Lådor med körsbär. Noggrant förpackade och datummärkta. Datum som det flimrar framför ögonen – för när jag börjar räkna på det – var det verkligen länge sedan som de mödosamt plockades och rensades. För att inte tala om att de även har bytt frysar under sin nedfrysta tid.

Här finns bär som jag har varit med och plockat som ung tonåring och bär som min gamle morfar stoppat i sin frys – han som har varit borta sedan 1999. Men framför allt bär som mitt besök omsorgsfullt plockat och sedan dess förvarat.

Köket ser ut som ett slagfält. Drivor av flaskor och burkar och en saftmaja som får köra fyrskift för att hinna koka klar all saft. Största syltkastrullen står redo att göra ett oräkneligt antal syltburkar. Mitt besök har examen från hushållsskola i Järvsö och framhåller att allt är i sin ordning. Att hennes frysar håller permafrostnivå och att allt som ligger däri i princip har konserverats. Ingen fara alltså att ta hand om allt – vilket också känns bra i och med all möda som har lagts på att samla dem. Redan nu står tretton flaskor, fyllda efter konstens alla regler, klara på köksbänken. Fler är på gång. Kvällen lär bli sen.

20120918-214225.jpg

Stilla flöde

Jag har alltid källsorterat och ser också det som en del i det stilla flödet. För mig är det självklart att göra vad jag kan i mitt eget lilla mikrokosmos.

Jag uppskattar möjligheten att källsortera matrester och har märkt att den mängd brännbart som behöver slängas är försvinnande liten. Jag kan göra skillnad och jag gör också det.

Och tänk att ett stilla flöde av ihopsamlade matrester har blivit 1012 ton jord sedan projektet startades hösten 2009.

Brännbart i grön och matavfall i brun

Vänner

Äntligen har jag fått min blogg! Helt och hållet min vän Cissis förtjänst. Hon skickade en beskrivning över hur jag skulle gå till väga. Jag läste den och fick teknikfrossa. Nu sitter hon här tillsammans med mig på min kökssoffa och har guidat mig ända hit! Stor tacksamhet!