Vakna

Tar några trevande steg – låter fingrarna försiktigt röra sig – först lite – och allt eftersom mer och mer. Väcker handleder, armar och axlar – ser mig om – runt i rummet. Resten av kroppen följer med. Varsamma fötter – lätta ben – nyfikna ögon. Rör mig – nära mig – och sträcker mig – uppåt – utåt – nedåt – inåt. Känner hur jag långsamt blir varmare – mer flödande – mer i kontakt med allt runt om. Fötterna leder mig vidare – händerna rör – sig – och mig – och luft – och golv. Livsandarna vaknar – blinkar förvånat – sträcker på sig – och njuter….

20130910-105729.jpg

Reflektion

Fötterna snuddar knappt marken – kroppen och själen frikopplade från varandra – hjärtan stängda – rädslan som överskuggar allt.

Distraktion, manipulation och illusion. Hålla fast vid gammalt – av rädsla – för det okända – för det som ännu inte är.

Så lätta att leda åt fel håll – så lätt att hata när hjärtat är stängt – så lätt att låta sig bli upptagen med oviktigheter och manipulerade att tro på illusioner.

Vi behöver känna våra fötter – fötter som står fast förankrade på marken. Vi behöver hela människor. Människor som står trygga i sin kropp. Och som väljer av kärlek.

Vilka avtryck vill du lämna till dina barn och barnbarn?

Vilka avtryck vill du lämna till dina barn och barnbarn?

Om längtan att få röra hela mig

Blev idag påmind om en text som jag skrev för sju år sedan. En text som jag återkommer till i tanken då och då. För det är en text som är ett konkret bevis, för mig, på att det är viktigt att formulera sin längtan i ord. Och när jag läser stycke fem blir jag extra varm. Jag skrev då om att jag längtade efter att röra hela mig – på ett sätt som skulle stärka mig – inifrån och ut och utifrån och in – prestationslöst. Och hur jag med facit på hand vet att jag just hittade det i NIA – ett par år efter att jag hade skrivit ner min längtan.

”Din kropp är byggd för att vara i rörelse. Det är viktigt för att allt ska fungera som det ska. När du är liten sker det naturligt i leken, men krymper snart ihop till något obefintligt om det inte underhålls och utmanas. Att vi har olika rytm är lätt att se när du tittar på en grupp små barn. Vissa är mer högt än lågt – medan andra rör sig betydligt lugnare. Hur du går vidare härifrån är avgörande för om det är något som kommer att bestå och fortgå. När det nu än sker i livet. Vissa stannar aldrig upp. Andra kommer aldrig igång, men borde. Extremer åt båda håll – obalanser som förr eller senare kommer att kännas. Det tar sig olika uttryck – värk, sömnlöshet, benskörhet, nedsatt immunförsvar och viktproblem.

Vill du gå från obefintlig rörelse så börja röra dig i vardagen. Cykla istället för att ta bilen. Träffa en vän och gå en promenad tillsammans. När du väl börjar känna att du mår bra av det kan du gå vidare med längre promenader/cykelturer eller leta upp träningsformer som passar för dig. Tänk och känn efter vad du tyckte om som barn. Var ärlig med dig själv med vad du vill göra och gå ut i ett lagom tempo. Allt är inte rätt för alla. Vissa behöver mer explosivitet, medan andra mår bättre av lugnare träning. Vet du inte riktigt vad du ska göra så fråga runt vad som finns. Fråga någon som du litar på och som känner dig om vad som skulle kunna passa för dig. Om du hittar rätt är chansen större att du kommer att trivas med din träning och fortsätta med den. Vinsterna med träning vet du redan och ganska snart efter att du har kommit igång kan du börja njuta av dem.

För mig är träning en stor social bit. Du blir delaktig i ett sammanhang och det blir i sin tur en positiv bit i livspusslet. Varva stunder med dig själv, träning med en vän eller i grupp. Alla delar behövs för att bygga upp. Alla saker ger – fast på olika sätt. Ensamträning skapar utrymme för tankeflödet och ger kanske tillfälle för insikter som annars inte skulle komma. En promenad med en vän skapar dynamiska samtal – ett tillfälle att bolla idéer och tankar – en hel liten arbetsprocess i sig. Gruppträning genererar energi som lyfter både dig och gruppen. Du orkar lite mer, blir inspirerad och delar med dig av dig själv – om än subtilt.

Vad du gör spelar egentligen inte så stor roll – huvudsaken är att du gör det. Har du inte varit i rörelse på ett tag är det bra att gå ut sakta för att vänja sig vid det nya – vänja muskler, leder och hjärta för belastning och utmaning. Men också huvudet – att gå från ett stillasittande liv till ett i rörelse skapar i vissa fall stress och kan i sämsta fall göra att du slutar innan du ens har börjat. Träningskort och utrustning är inhandlat – men energin saknas. Eller också börjar du träna. Du går ut hårt och sneglar på de andra i träningshallen. Lyfter lika tungt som de gör och pressar dig lika hårt utan att lyssna inåt vilket i värsta fall kan resultera i att du går sönder.

Det som slår mig när det gäller rörelse är att mycket av det som är organiserat är flåsigt, hurtigt och snabbt. Det ska vara effektivt och ge snabba resultat och ju ondare det gör desto bättre är det. Du förmodas vilja hänga med – och många gör det. Jag har också gjort det, men känner inte för det längre. Jag vill ibland jobba långsamt. Hinna känna efter och känna in. Jag vill andas och påminnas om att göra det. Framför allt vill jag hinna göra rätt. Jag vill hinna sträcka ut. Stundtals ensam med mina egna tankar – helt vänd inåt. Och jag tror inte att jag är ensam. Många söker och behöver detta – men det är ofta svårt att hitta. Yogan fyller en del av detta behov, men i många fall har den också kommit att handla om att prestera. Jag vill ha en ny rörelse – en rörelse som får ihop det inre med det yttre. Som stärker från båda håll och som ger oss en paus ifrån omvärldens brus och krav. Det finns plats för det – det är bara att ta den platsen. Att fylla ut tomrummet och ge utrymmet. Många kommer att komma – det är jag övertygad om. Jag vet att min längtan inte är ensam.

Du behöver rörelse i ditt liv och träning behöver kontinuitet. Stanna aldrig upp. Den enda du sviker är dig själv. Vill du verkligen det? Är det halt ute så gå inne. Träffade en 85-årig tant i ett höghus med hiss. När det var för halt att gå ut så tog hon hissen ner och gick sedan sju trappor upp – om och om igen. En inspirerande historia ur det verkliga livet!”

Söker du ny inspiration och längtar efter att röra dig med vördnad om den och det som är du – genom att ge din kropp vad just den behöver – utan att det ska göra ont, utan prestation – efter vad du behöver idag – kom på Nia. I Sundsvall är du välkommen till danslokalen på Åkersviksskolan på tisdagar kl. 20. Vi rör oss barfota i sköna kläder. Ingen föranmälan.

Närvaro - här och nu. Bild från nianow.com

Närvaro – här och nu. Bild från nianow.com

Ett bälte till

Sista juli reste jag förväntansfullt till England för vidareutbildning i Nia – Nia Brown belt. Det blev en omtumlande vecka. Med rörelser för body, mind, emotion & spirit – en movement massage – där allt som är jag masserades och berördes och rördes.

Lägg därtill: nya bekantskaper – som känns oförklarligt bekanta – en lantligt belägen studio – sällsamt välkomnande och hemlik med heltäckningsmatta och en ständigt kokande varmvattenkokare – inte att förglömma det genuint mysiga och inbjudande B&B – där jag delade rum – och många skratt – med två Nia-vänner från Sverige.

Längtar efter att dela med mig av denna movement massage – i små portioner åt gången – samtidigt som jag själv smälter min upplevelse – och sakta låter den landa i hela mig!

Välkommen till The Studio - i Tattenhall, England.

Välkommen till The Studio – i Tattenhall, England.

13892347_10154105014891077_5253735909537820081_n

Nia 5 stages – nya klasser på gång!

I slutet av maj fick jag åter igen möjligheten att åka till Höganäs och delta i en kurs i Nia. Denna gång i Nia 5 stages – vilket är en practice baserad på människans fem utvecklingsstadier: embryolikt (embryonic), krälande (creeping), krypande (crawling), stående (standing) och gående (walking).

Varje del av dessa utvecklingsstadier bygger på varandra – och är en grund för nästa. Tillsammans kan de hjälpa människor att integrera fysiskt, mentalt, känslomässigt och sinnligt. Daglig Nia 5 stages practice främjar optimal hållning och funktion genom att kroppen på ett naturligt sätt återfår den fysiska mobiliteten, flexibiliteten, styrkan, smidigheten och stabiliteten som den behöver. Practicen erbjuder ett sätt för kroppen att fungera optimalt genom att tillåta den att ta hand om sig själv och självläka. Med den tillåtelsen kommer kroppen alltid att sträva efter att läka och optimal funktion.

Ser fram emot att få dela med mig av detta och återkommer så snart jag har datum och tider klara för workshops eller klasser.

Stage 2 - Creeping. Bild från nianow.com

Stage 2 – Creeping. Bild från nianow.com

Öppna dörrar – stilla sommarminnensinnen

På håll hörs svag musik och sorl – ingen syns till – men ytterdörren står löftesrikt öppen. Jag fantiserar om ett kök där aktiviteten börjat tidigt samma morgon. Med kylskåpskall fil och osnoppade rumsvarma jordgubbar. Radion påslagen och ett fönster lite på glänt. Förnimmer svagt doften av nybakat. Skymtar en varsamt plockad bukett. Noterar raden av välanvända stövlar på trappen. Redo för annat väder än dagens. Andra äventyr än trädgårdens. En katt försvinner runt hörnet. Några trastar jagar en skata. Hör ett skratt som lyfter mot trädtopparna. Ett glatt utrop som sveper in det porlande småpratet.

Jag tänker att där någonstans på baksidan finns en hängmatta uppspänd mellan träd i skuggan. I en annan del av trädgården en gammal möbelgrupp. Dynorna är solblekta och på det dukbeklädda bordet står resterna av en fikastund kvar. Det luktar lugn och oceaner av tid. Det smakar sommar och trygghet. Det känns varmt och innerligt.

Stillheten når mig och gör mina steg långsammare och andningen djupare. Tacksam över mötet mellan mina sommarminnen och nuets sommarsinnen. Ett leende sprider sig. Sommaren omsluter mig.

Sommar!

Sommar!

Våravslutning

Onsdagen den 18 maj kl. 19:00 är sista chansen att Nia denna vårtermin.

Välkommen till den härliga danslokalen på Åkersviksskolan i Sundsvall – kom och njut rörelser som balanserar, stabiliserar, stärker, stretchar, läker och frigör – med varsamma barfotafötter och i kläder sköna att röra dig i.

Foto: Sofie Wiklund