Uppgraderad hallgarderob

20140716-200936.jpg

I en hall ska det vara enkelt att hänga av sig och stuva undan – för alla. Det ska finnas plats för allt och i rätt nivå för att nå och komma åt.

Tog mig precis an ett nytt hallprojekt. En hall som tidigare hyst ett par vuxna och som nu skulle förändras för att passa en barnfamilj.

Utgångsläge: Två 50 cm breda Pax-garderober med sparsam inredning.
Önskeläge: Plats för fler skor, enkelt häng i barnhöjd, högt vuxenhäng (både enkelt och på galge) och enkelt nedtagbar förvaring högst upp.

Lösning: Tog bort de nedersta hyllorna. Flyttade upp klädstängerna. Monterade utdragbara hängare (knoppbrädor) – i det vänstra skåpet – en ca 130 cm upp på höger insida och en ca 170 cm upp på vänster insida. Satt tillbaka skohyllorna i det vänstra skåpet – men vinklade dem mer än tidigare och gjorde på så sätt plats för skor framför hyllorna – på garderobsgolvet.

I högra skåpet monterades två utdragbara skohyllor – vardera med två hyllor. Och på hyllan längst upp i båda skåpen placerades en transparent låda med lock (serien Samla) för att få ett enkelt utnyttjande även av detta utrymme.

Resultat: En hall som passar en familj. Där alla kan hänga av sig och stuva undan.

20140716-200958.jpg

Ljud & förgänglighet

Förundras över hur olika ljudbilder kan se ut på olika platser. Och över hur vissa ljud tenderar att tillslut vara vardag och nästan trygga på ett märkligt sätt. Är också förvånad över hur lätt det är att ställa om från en plats till en annan. Hur vanan blir en annan och hur ljud finns där och är.

På stället där jag lever och bor nu är det otroligt stilla och tyst. Fåglarnas sång tonar in och ut. Fotsteg i gruset på vägen nedanför. Någon enstaka bil som vänder och kör tillbaka. Och varje vecka blir jag påmind om livets förgänglighet – då klockorna i det lilla gravkapellet i närheten kallar till begravning. Blir också påmind om att veckan går mot sitt slut då det nästan undantagslöst ringer torsdagar och fredagar. Ett ljud som påminner om någon som har varit, om något som har tagit slut – och om att allt fortsätter. Med minnen som finns kvar, tacksamhet – och ett hopp om det som kommer – av det som varit.

20140613-233300.jpg

Har gjort-listor

På uppmaning har jag börjat skriva ”har gjort”-listor. Och det intressanta med det fenomenet är att jag märker att jag gör så mycket mer än jag tror.

Så min uppmaning till dig är att göra detsamma. Skippa de vanliga ångestlistorna över allt som behöver göras – fokusera istället på att skriva ner allt du verkligen har åstadkommit. Och ta dig också tid att glädjas över och hylla dig själv för allt du gör och har gjort. Fira det som firas bör – på det sätt som anstår det uppnådda.

Genom det kommer du också att kunna vara mer här och nu och njuta av verklig måluppfyllelse – och av oväntat (för det blir inte alltid som man har tänkt sig – men oftast bättre – och kanske som sagt var oväntat och riktigt intressant och omvälvande).

20140612-091213.jpg

Vårflod av skor

Med fem i familjen kan en hall se ut hur som helst. Skohav, klädhögar och annat – i en enda röra. Varje hallpassage – vare sig du ska in eller ut – en utmaning – ett äventyr – en tålamodstest.

Det känns inte välkomnande, det är omöjligt att hitta det du vill och det är svårt att hänga och ställa för det finns helt enkelt inte plats för allt.

Med ett förvaringssystem som är flexibelt från grunden är allt det tidigare uppräknade inget  problem. Med flexibilitet har du möjligheten att slippa både skohav och klädhögar. Du får en hall som känns välkomnande, lätt att hitta i och och med plats för allt du behöver.

Och längtar du efter en hall att längta hem till är du välkommen att kontakta mig!

20140610-103228.jpg

Positiv rabarberlösning

Fick en stor kasse fylld med nyskördade rabarber igår. Sköljde av dem, skar dem i lagom stora bitar och fördelade största delen av dem i påsar – med lagom mängd för paj eller kräm. Svängde snabbt ihop en kräm medan jag skar upp det sista. Enkelt – bara koka upp 4 dl vatten och 1 dl socker. Stoppa ner 700 g rabarber i bitar. Koka mjuka. Blanda 2,5 msk potatismjöl i kallt vatten och häll i smal stråle ner i krämen – under omrörning – och låt bara koka upp. Häll över i en skål och strö över socker.

Medan krämen njöts till mellanmål idag gjorde jag en paj av en del av det redan uppskurna som jag lagt i kylen. Upptäckte att jag endast hade smör till en 1/2 paj – så sagt och gjort – det blev en sådan. En positiv rabarberlösning. Istället för att helt låta bli.

En positiv rabarberlösning är också att skörda rabarber medan de finns. Skölj och skär i bitar. Med 700 g i varje påse har du en perfekt mängd för paj och kräm senare i sommar eller under resten av året.

20140603-153833.jpg

Sommarentré

20140602-113647.jpg

Jag tappade lite fart när den tidiga våren bromsade upp och livet kom emellan. När nu solen åter börjat värma och det uppenbarade sig ett tillfälle grep jag det och skapade detta blickfång.

Den stora zinkbaljan har under vintern stått på en annan plats – fylld med tallris och ljusslinga. Diskade ur den och fyllde upp med stenar och la i den pyttelilla vattenpumpen (stor som en liten tändsticksask). Fyllde upp med vatten och satte i sladden.

Cementkrukan står vid entrén hela året om. I höstas fyllde jag den med en stor ljungplanta, några tilltalande stenar och en prydnadspinne för att få lite höjd på det hela. Innan påsk fick den ge plats för björkris med fjädrar i. Och därefter fick riset vara kvar – dock utan fjädrarna. Nu fick krukan lite ny jord och två plantor med enbart blad. Vet med mig själv att jag inte orkar plocka bort vissna blommor så därför blir valet enkelt – växter utan blommor. Den ena växten hade dock så långa rankor att jag ville få upp dem på något sätt. Kom på att jag hade smala, långa bitar av avkapad armeringsmatta. Satt helt sonika foten mitt på den långa biten och böjde den till ett växtstöd – körde ner den i krukan och lindade upp rankorna. Så nu är det bara att vattna och vänta på att det ska börja växa!

20140602-113611.jpg

20140602-113735.jpg

Hållbar hållbarhet

Jag tänker tillbaka på den osannolika vecka som just passerats och upplevts och att jag fick ynnesten att starta upp Sundsvalls första Designvecka med ett kort föredrag om hållbarhet (med inriktning på design och formgivning). Ett ämne som sedan gick som en röd tråd genom hela veckan.

På tisdagen fick jag tillfälle att lyssna på Stina Ekman, agent för Designer´s Guild – ett företag som också jobbar med hållbarhet genom att skapa kollektioner som mappar i tidigare. Genom att skapa utifrån en känsla av vad som är behagligt istället för att följa trender. Genom att inspirera till att se möjligheter och få en känsla av att allt är tillåtet.

Samma tankar återkom under onsdagen då jag blev fascinerad över Sara Winters presentation om – hållbarhet (Being sustainable the nice way). Som representant för Svenska moderådet visade hon på hur modeindustrin börjar jobba mer hållbart. Och även hon inspirerade i riktning från trender och mot unika uttryckssätt – och att allt är möjligt och tillåtet. Och att vi alla måste ta ett större ansvar för hur vi konsumerar. På Affären fanns även JohannaN som formger smycken med liknande tankar om hållbarhet och icketrend.

Torsdagens event med Tomas Håkki Eriksson från Ljungaverk hade jag inte möjlighet att vara med på, men fick ändå uppleva honom då han var en av gästerna på vårens sista Företagarfrukost på Närlingslivsbolaget samma vecka med ett föredrag med titeln ”The power of Glesbygd”. Otroligt roligt och underhållande. Han pratade om hållbarhet ur synvinkeln att vara stolt över den man är och det som har gjort en sådan – i hans fall hans uppväxt i Ljungaverk och den tusenkonstnär det har gjort just honom till. Och hur han sprider hållbarhet på sitt sätt genom att sätta sin glesbygd på kartan och inspirera till att ge tillbaka.

På fredagen hade Mittuniversitetets kandidater i grafisk design och kommunikation pitchning av sina examensprojekt på Kulturmagasinet. Samtidigt visas även dessa projekt i museidelen – t o m måndagen den 2/6! En utställning väl värt ett besök då den är enormt tänkvärd och estetiskt tilltalande. Jag hade tillfälle att lyssna till den eminent rappa pitchningen och därefter ett mind blowing föredrag av professor och designforskare Michael B. Hardt. Vars anförande knöt ihop många lösa trådar för mig och visade på hur vi är på väg ur en lång period av masskonsumtion och in i en period av HÅLLBARHET. Det känns enormt inspirerande och glädjande för framtiden.

Jag vill passa på att tacka initiativtagare och organisationen bakom Designveckan för ett fantastiskt arrangemang.

20140602-111555.jpg

Förnyelse

Det är så tydligt ibland att det behövs göras av med gammalt för att det ska bli plats för nytt. En skräpig påminnelse på detta är den cykliska avlövningen av en fantastisk benjaminfikus – en växt som har funnits i mitt liv i snart 40 år – och i och med att den växer och växer blir avlövningen mer och mer påtaglig.

Mellan avlövningarna är den prunkande och grön, men så i ett slag blir stora delar av det praktfulla lövverket gult och faller till golvet i drivor. Och sedan tar det ett tag för den att hämta igen sig och åter bli fyllig och grön – men den blir det.

Känns som om det är lite så med oss också. Om än kanske inte lika påtagligt. Kanske inte lika synbart. Men ändå något som känns och påverkar oss. Ett visst antal dagar, veckor, månader och kanske t o m år följs cykliskt av perioder av låg energi, funderingar och tankar på att något behöver förändras och förbättras. Perioder då vi fäller våra löv, drar in energin i oss själva, ställer in oss på att överleva – att räcka för det absolut nödvändigaste.

Jag känner min benjaminfikus. Vet att avlövningen behövs. Vet att den åter blir grön. Hjälper den på traven. Skakar försiktigt grenarna så att löven faller och ger plats för nytt. Ger den vatten och näring. Låter det få ta den tid det behöver. Fortsätter att hålla en plats för den.

Vad kan du göra för att hjälpa dig på traven – de dagar du känner att du måste hushålla med den lilla energi du har? Vad ger dig ny energi? Vad gör att du kommer upp på banan igen och åter igen kan breda ut ditt prunkande gröna lövverk?

20140514-121434.jpg

Ge om du vill ha

Jag försöker lära mina barn att har du lovat att göra något ska du också göra det. Oavsett om det gäller träning du har anmält dig till, fest du lovat att komma på eller att helt enkelt pallra sig iväg till skolan – även fast du helst skulle vilja stanna hemma. Händer det någon enstaka gång är det en sak. Men känner du att det blir ett ständigt mönster kanske du behöver fundera över en sådan enkel sak som respekt. Respekt både för dig själv och för andra.

Den här hederskoden skulle också kunna appliceras på allt du någon gång högt uttalar önskan om – att du skulle önska att någon öppnar en butik, ordnar en föreställning eller startar ett företag. Att av heder känna att du har ett ansvar för din önskan och också ger den som förkroppsligar din önskan något tillbaka. Att du inte bara blir snack och ingen verkstad. Att du handlar i  butiken och får andra att göra det också. Att du köper biljetter till föreställningar och tipsar andra om evenemanget. Att du anlitar företag som du vill ska finnas kvar där du bor och verkar.

Fundera över vad du egentligen önskar där du bor och kolla efter vad som finns – fråga runt i de nätverk du har. Kanske finns redan det du önskar! Kom då ihåg att ge dem det de behöver för att de ska finnas kvar. Antingen genom att använda deras tjänster eller helt enkelt tipsa andra om dem.

Ge alla de som engagerar sig omkring dig av din energi så att de orkar fortsätta att uppfylla dina önskningar och behov!

Ge alla de som engagerar sig omkring dig av din energi så att de får fortsatt energi att uppfylla dina önskningar och behov!

Förväntansfull friskvård

Tänk att idka förväntansfull friskvård. Att hela tiden överraska dig själv med att försöka klura ut vad just din kropp behöver – för att fortsätta vara alert, nyfiken och förväntansfull. Att verkligen lyssna in och känna vad just du mår bra av – just nu.

Med förväntansfull friskvård tror jag att du kanske skulle vara mer experimentell och öppen för att prova nytt. Med förväntansfull friskvård tror jag att du skulle se att de experiment och det nya du provar behöver få tid på sig att hinna verka. Med förväntansfull friskvård tror jag att du på sikt får ett nytt förhållningssätt till det som är du.

Förväntansfull friskvård handlar om helhet. Om rörelse. Om kost. Om livsval. Om värderingar. På samma sätt som cellerna förnyas i kroppen och hjärnan hela tiden tränas och utvecklas (men blir latare ju äldre vi blir) gör förväntansfull friskvård att du hela tiden fortsätter att överraska dig själv. Med en medvetenhet om vad som är du i varje stund – och vad just du behöver.

En stund av medvetenhet och förväntansfull friskvård.  Bild tagen av Sofie Wiklund

En stund av medvetenhet och förväntansfull friskvård.
Bild tagen av Sofie Wiklund