Att missa nuet

Momo har tid – att lyssna, att se andra – tid att bara vara. Och genom att Momo har tid att lyssna och verkligen lyssnar börjar de som pratar att tänka själv, får idéer och kommer själva på svaren på sina frågor. Det känns varmt, välkomnande, tillåtande och kreativt.

Det du läser ovan är en kort beskrivning av början på en bok som heter ”MOMO eller kampen om tiden” av Michael Ende. En bok skriven för snart 40 år sedan, men som känns lika aktuell nu som då.

Givetvis har boken en tvist – och det är att Momo till slut sitter ensam – för ingen har tid att komma. Och anledningen till det är tidstjuvarna – grå herrar som stjäl människors tid och skapar kyla, stress, otrivsamhet, regler och likformighet. Tidstjuvarna har fått alla att bli upptagna. Ingen har tid för det som tidigare gjorde dem glada, kreativa och varma.

Människorna i boken missar det som gör själva livet – det som ger mening och gör att allt känns levande. De missar nuet i sin ständiga strävan framåt. Och i slutet av boken får Momo uppdraget att ta upp kampen om tiden. Och av den hon får uppdraget får hon också en gåta.

Text ur boken "MOMO eller kampen om tiden" av Michael Ende

Text ur boken ”MOMO eller kampen om tiden” av Michael Ende

Har du gissat svaret på gåtan? Vet du vad de tre bröderna heter?

Jag gör processen kort. Svaret är framtiden, det förflutna – och nuet.

Jag fastnar speciellt vid raderna ”….fast han själv blott finns till i det ögonblick då nummer ett av bröderna blir nummer två.” Det att nuet bara finns precis i det ögonblick då framtiden övergår i det förflutna. En verklig tankeväckare,

Vad gör du av ögonblicket mellan framtid och det förflutna?

 

 

Nu!

Du vet hur det känns – när håret blivit för långt – och du skulle ha behövt klippa dig igår. Lite samma känsla var det med behov av eget utrymme i vårt hem – barn som gradvis får nya behov – behov som tillslut måste mötas genom att ges annat utrymme än som hittills stått tillbuds.

Sagt och gjort. En plan gjordes för omflyttningen. Utgångsläge: Alla tre skulle byta rum – rummen är olika stora – alla målade i samma enhetliga vita brutna färg.

En inventering gjordes för att se vad som redan fanns och kunde återanvändas. Utgångsläge: I två av rummen är sängarna och skrivborden väggfasta samt en bänkskiva med hurtsar fortsätter att användas i det tredje rummet.

En lista upprättades över vad som behövde köpas nytt. Utgångsläge: Bara det allra nödvändigaste skulle köpas – allt annat återanvändas. En tidplan gjordes. Utgångsläge: Alla skulle ha bytt rum på några timmar.

Köpte en större säng med tillbehör samt en spegel och textilier.

Plockade ut allt ur respektive rum och sorterade. Det som skulle fortsätta användas flyttades med till det nya rummet. Det som skulle sparas lades i respektive spara-låda. Det som skulle skänkas vidare sorterades.

Och några timmar senare – hade alla tre fått nya rum. Deras saker och kläder som skulle vara i deras nya rum hade fått sina platser och de kunde sova sin första natt i det.

Utanför rummen fanns dock några timmars extra jobb kvar att göra – att sortera det som inte skulle vara i rummen, att sortera ut och vidare det som inte skulle sparas och ordna en gemensam förvaring av sådant som inte riktigt fick plats och som delas av två av barnen och därför förvaras bäst på neutral plats ;-)

Summering: Tacksam över enhetligt neutralt målade rum. Tacksam över väggfasta sängar, skrivbord och allt annat som kan fortsätta att användas. Tacksam över att det bara var ett av rummen som var fullt av leksaker och böcker.

20150326-112807.jpg

No food waste #NoFoodWaste

Såg en chockerande dokumentärfilm om hur mycket mat som slängs. Tänk dig att du köper fyra kassar med mat och slänger en av dem – bara så där.

Det fick mig att tänka. Hur kan jag göra för att slippa slänga? Hur kan jag vara med respektfull mot det som produceras och som jag faktiskt köper och bär hem?

Till att börja med handlar det om att ha koll på vad som köps. Att ha en plan för det och inte köpa mer än du behöver, vilket blir billigare i längden då du slipper ha skåp fulla av produkter som du i slutänden kanske måste slänga för de hinner bli för gamla.

En annan sak är kunskap – kunskap om att mat inte förstörs i samma stund som hållbarhetsdatumet på förpackningen går ut. Att lukta och smaka för att bedöma om det går att äta. Det handlar också om kunskap och idérikedom när det gäller att göra något av det som finns hemma. Små burkar med slattar av lite av varje, rester efter middagar och annat.

Kanske kan du inspirera mig och andra genom att dela med dig av det du gör för att slippa slänga. Jag ska göra det – och tagga det med #NoFoodWaste

Bröd och flingor - gjorda av sådant som finns hemma.

Bröd och flingor – gjorda av sådant som finns hemma.

Inbjudande och hållbart livsutrymme

Hur trivs du där du bor? Och vad gör att du trivs när du kommer till andra platser?

Frågor som blir allt viktigare att ställa till alla som är delar av samhället. Vad är det som gör dig stolt över där du bor, lever och verkar?

Jag tror att många svar landar i den mänskliga aspekten av livet och livsutrymmet. För där handlar inte allt om funktionalitet och produktivitet utan mer om de mjuka delarna – de som skapar livsutrymmet och livsglädjen. Aspekter som är adekvata när det gäller utvecklingen av en redan existerande stad eller samhälle.

Hur tillser vi att det som är gott i en stad och som bygger stadens identitet får ett större utrymme och fortsätter att utvecklas? Var finns kunskapen om vad staden behöver och vill ha och vem ansvarar för att den används på bästa sätt – långsiktigt och genomtänkt?

Jag tittar ut över min stad och ser det många med mig tycker om med den. En fantastisk stadskärna, två magnifika stadsberg, en å som ringlar rakt genom staden och ett universitetsområde som sticker ut – men som passar så väl in och som borde vara del av den modell vi bör bygga vidare på när vi förnyar och förtätar vår stad.

Lyssnade på Nicklas Nyberg från Övik när han var och pratade på företagarfrukosten på Näringslivsbolaget i Sundsvall. En färgstark entreprenör på många sätt. Och en sak han nämnde var att tänka i stråk som hänger ihop. Och vår stad är som ett stråk i sig – med den begränsning och möjlighet som våra stadsberg ger oss. Låt oss därför bygga och förtäta stråket från vår nyaste investering, Sundsvallsbron, längs efter Selångersån – så långt bort som staden sträcker sig. Låt oss också ha en plan – inspirerad av det vi tycker om och har tyckt om över en längre tid. Genom att bygga i material, former, färger och funktioner som är långsiktigt hållbara. Att tänka på energieffektivetet – och kretslopp – och inspireras och använda teknik som utvecklats av bl a arkitekt Anders Nyquist. Men också genom att tänka på hantverket, val av material, användbarhet, ljus, färg och geometri. Att skapa bebyggelse som åldras med patina, hus som kan återanvändas i ny skepnad och rum som byggs för att kunna ha flera funktioner.

Läste det sistnämnda i en artikel om detta i DI, onsdagen den 11 februari 2015, med titeln ”Hållbarhet viktig fråga i kallt klimat” med en intervju med arkitekt Ulf Nordwall, redaktör för boken (tillsammans med professor Thomas Olofsson från Umeå universitet) ”Hållbara hus i kallt klimat”. I artikeln står ” Sammantaget bidrar detaljerna till att skapa lönsamhet över tid genom att saker kan återanvändas, inte behöver bytas ut, eller bidrar till trivsel så att hyresgäster bor kvar i stället för att flytta.” Vidare står ”70 % av den totala kostnaden för en byggnad sker i förvaltningsskedet. Är projektet lönsamt från dag ett och 100 år framåt, då pratar vi hållbar lösning. Därför är det viktigt att i ett tidigt skede, när kunden sitter med arkitekten och de första penndragen görs, kunna sätta ord på vad hållbarhet är. Ofta är det hårfina ställningstaganden som gör att projektet blir bra eller dåligt, säger Ulf Nordwall.”

Så min fundering idag är: Hur skapar Sundsvall inbjudande livsutrymmen som är hållbara från idag och minst 100 år framåt?

Stadsnära vandringsstråk - mjuka värden som gör att jag trivs.

Stadsnära vandringsstråk – mjuka värden som gör att jag trivs.

 

 

 

Medveten härvaro

Avslutar träningspasset med en känsla ren och skär härvaro. Med flera nya deltagare i rummet inledde jag med att be alla närvarande – om de kände för att kommentera det som hände och vad de kände under passet – att låta bli. Att stanna i känslan av det som kom och se vad som hände genom att helt enkelt låta det vara. Och det är förunderligt hur kollektiv härvaro skapar ett rum i rummet. Som om livet får ett eget liv.

Känner hur sällan vi får möjligheter till dessa okommenterade och härvarande ögonblick. Saknar dem och skulle vilja ha fler. Märker hur mycket som sliter och drar oss från att vara medvetna. Från att vara närvarande – här och nu. Tänker att det skulle finnas en app (kanske redan finns?) som på ett fint sätt meddelar de som pockar på min uppmärksamhet att jag just nu tränar medveten härvaro och därför inte är anträffbar. Kanske skulle det också kunna inspirera andra att checka ut och ta hand om sig själva – sätta sig en stund vid sidan av allt som brusar snabbt och som vill bli kommenterat.

Läser Jan Gradvalls fina krönika i DI Weekend (fredagen den 23/1 2015) med rubriken ”Undvik att bli utbränd med nya 6:1-metoden” där han, efter att ha lyssnat på P1-programmet Tendens med Tomas Sjödin som gäst, har förändrat sina veckor och lagt in ett vilodygn per vecka. Tomas Sjödin berättar i programmet att han har bestämt sig för att ta ett vilodygn i veckan – där han bryter av mot vad han gör i vardagen och avstår från mobiler, datorer och pengar. Och att vila kan betyda just att vila – men också att göra saker omsorgsfullt – som att hugga ved och laga mat. Jan Gradvall skriver att han vaknar upp till ett dygn som smakar lite annorlunda. Och det gör mig nyfiken att prova.

Närvaro - här och nu. Bild från nianow.com

Närvaro – här och nu. Bild från nianow.com

Nytt år – nya rörelser – ny energi

Kickstartade detta år i torsdags med Nia på Ester & Co i Sundsvall – och vilken start det blev – passet fullt – t o m överfullt. Det märks verkligen att året har startat. Att många har lovat sig själv – att komma igång, att ändra på gamla vanor, att göra något nytt – för att må och fungera bättre i vardagen och det levande livet.

För tredje vårterminen i rad kör jag också igång med Nia på Åkersviksskolan i Sundsvall. Samma tid och dag som under hösten – tisdagar kl. 18:45. Det finns gott om parkeringar på gården framför huvudentrén – och du behöver inte föranmäla att du kommer.

Hur kan Nia hjälpa dig att komma igång? Hur kan Nia få dig att ändra gamla vanor och göra något nytt? Och hur kan Nia göra att du fungerar bättre i vardagen och i det levande livet?

Nia jobbar med hela dig – utifrån och in – inifrån och ut. Med en mix av rörelser och intensivitetsnivåer kan du i varje stund hitta det som passar just dig just då. I Nia blandas kampsport med dans och yoga – och drivkraften är pleasure – inte pain. Med Nia får du ett förhållningssätt till den som är du som gör att du tar hand om dig bättre och uppskattar den och det som är du på ett innerligt och ödmjukt sätt. Nia hjälper dig att dansa genom livet – på lätta fötter – med ett stilla sinne – med huvudet högt – och med ett ödmjukt hjärta.

Låter det spännande! Ta det som en inbjudan! Kom till Åkersviksskolan på tisdagar kl. 18:45 eller till Ester & Co på torsdagar kl. 17:50 (boka din plats via Ester & Co).

The body´s way - bild från nianow.com

The body´s way – bild från nianow.com

Insamling i rörelse

Idag startar Musikhjälpen 2014 - och här kan du läsa mer om vad det är. Kort kan sägas att det en vecka om året, i december, sänds radio dygnet runt för att lyfta fram en undangömd humanitär katastrof. I Musikhjälpen är det din musik – och ditt engagemang – som räddar liv. Detta i ett samarbete mellan Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen. Årets tema är ”Hjälp oss stoppa spridningen av HIV”.

Och med avstamp i detta gör vi en insamling i rörelse i Sundsvall – Musikhjälpen 2014 Movement moment. Du är välkommen i sköna kläder – barfota – till en stund av rörelse – där du samtidigt bidrar till Musikhjälpen 2014. Antingen donerar du kontant på plats eller använder den digitala insamlingsbössan som finns här - en insamlingsbössa som alla som vill kan lägga sitt bidrag i – även du som inte har möjlighet att komma till eventet.

Varmt välkomna till en insamling i rörelse – tisdagen den 9/12 kl. 18:45-19:45 i danslokalen vid huvudentrén på Åkersviksskolan i Sundsvall.

Bild från nianow.com

Bild från nianow.com

Personlig utveckling i rörelse

Världen runt om oss upplevs snurra allt snabbare och kraven utifrån pressar på med omänsklig kraft. Det är lätt att tappa fotfästet och snurra med – att tappa fotfästet och inte kunna skilja mellan vad jag vill och vad omvärlden får mig att vilja – att tappa fotfästet och helt tappa bort det som i grunden är jag.

Hur känns ett tappat fotfäste. Kanske som håglöshet, trötthet, meningslöshet, värk, sömnlöshet, stress, ständig längtan bort och frånvaro i relationen med dig själv och de runt om dig.

Du försöker få fotfäste genom att sätta igång renoveringsprojekt, byta jobb, handla något nytt, dra iväg på ännu en resa – långt borta för att kunna koppla av – bryter och byter relationer, hittar kortsiktiga lösningar för att fortsätta kunna snurra – och gör också det.

Du uppdaterar dina nätverk om allt du åstadkommer – och utåt ser allt fantastisk ut – men fötterna kommer aldrig ner på marken – du känner aldrig riktigt att du har tid – aldrig riktigt tid för dig – på riktigt.

Jag höll en föreläsning för ett par månader sedan där deltagarna fick se på sig själva som hus med olika rum – och ett av rummen som de fick besöka var sitt ”inre rum”. I ditt inre rum kan du dra dig tillbaka – samla kraft – samla tid - samla dig – för att kunna möta det som möter dig på det sätt som känns sant för dig. Ett rum som, det visade sig på föreläsningen, inte var så välbesökt. För det är inget vi lär oss att göra – och alla hittar inte dit själva.

Och det är egentligen väldigt enkelt. Ge dig en stund med dig själv för dig själv. Stäng av allt som stör. Låt bli att göra och bara var. Och tillåt dig känna.

Kanske är du personen som behöver göra det i sällskap av naturen. Kanske sätter du dig hellre och mediterar. Eller också vill du göra det genom rörelse. Det var så som jag först hittade rörelseformen Nia. En vän sa till mig att det går att gå i samtal och prata om det som tynger och få det att bli bättre – men du kan få samma effekt genom att ägna dig åt rörelseformer som som rör dig inifrån och ut och utifrån och in – rörelseform för hela dig – både kropp och själ.

Och efter snart fyra års praktiserande av Nia och ett par utbildningar i bagaget vet jag att det är precis så som min vän sa. Jag har alltid varit en person med fotfäste, men mitt fotfäste har blivit ändå mer grundat och jag har fått ett mer respektfullt förhållningssätt till mig själv och min omvärld.

Känner du att världen runt om dig snurrar alldeles för snabbt. Vet du egentligen inte vad som är du och om det du gör är det du borde? Längtar du bättre fotfäste? Börja med att ge dig själv en stund med dig själv för dig själv – kanske redan idag!

Vilken är din väg? Vad behöver just du - nu?

Vilken är din väg? Vad behöver just du – nu?